För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Bögjävlar (1977)

En dokumentär gjord av homosexuella killar om deras vardag i ett kollektiv. Handlingen kretsar kring två av dem och filmen ger synpunkter på homosexuell frigörelse, sex, könsroller och samlevnad.

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Queer
  • Ort Stockholm
  • Längd 21 minuter
  • Medverkande Gunnar Almér, Lars Gustafsson, Håkan Hede, Sten Åke Hedström, Olle Holm, Anders Näslund, Pelle Pettersson
  • Regi Kollektivfilm
  • Foto Olle Holm
  • Musik Håkan Hede,Niklaus Debrunner
  • Produktionsbolag Uppror Filmproduktion, Filmverkstan, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, Revolt
  • Språk svenska
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 16 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, färg
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

"Kyrkhomofilen i Trollhättan är på fri fot" "Homosex bakom ryssavtalet" "Fel ge elchock åt homosexuella – påvisat att all homosexualitet är medfödd och alltså inte kan botas." Det är svårt att tro att tro att pressklippen i Bögjävlar är på riktigt. Elva män som bor ihop i en jättelägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm har gjort en dokumentär om sig själva. De går och handlar, lagar mat, äter middag, har medvetandegrupper och massageövningar, flamsar i badkaret, demonstrerar för lika rättigheter, syr i knappar och har sex. Eller hånglar i kalsongerna iallafall. Och kysser varandra utanför NK. Männen som blänger på dem där på trottoaren är homofoba för att de är rädda, säger en av kollektivborna. "Heterosexuella killar som träffar mig är inte skraja för mig som bög, de är skraja för sitt eget bögeri, sin egen homosexualitet, den de har inom sig och banne mig inte tänker släppa fram… Det ympas in i barnen. Väldigt få föräldrar uppmuntrar sina killar att ligga med killar, att ha bra kroppskontakt med dem, att leka sensuella eller sexuella lekar med varandra." Annat är det i kollektivet. På ett möte pratar en man om massageövningarna. "Det är väldigt många bögar som tar det där med sexualiteten som ett knull och en utlösning, som heterofilkarlar tar det. Alltså man tar det på samma sätt, att det ska vara utlösning och det ska vara kuk och det ska vara knulla liksom. Men genom massagen får man med så mycket mer. Hela människan, hela kroppen." Sex blir avmystifierat och naturligt. Frigjorda homosexuella har en mer nyanserad, mer realistisk bild av sig själva och av andra, menar han. En av männen som kysstes utanför NK har en klädkavalkad. Kostymman med välkammat hår och stora glasögon, långhårig proggman med runda glasögon, murarskjorta och raggsockor i arbetardojorna, och bäst av allt: danshaksmannen med en hårt rullad elastisk linda i kalsongerna, uppknäppt blommig skjorta och storrutig kavaj. "När killar ska vara sexiga va, då blir det ofta fel" säger den utklädde och börjar skratta så att han ramlar ur bild. "Enligt gängse normer är man ingen riktig karl när man är bög. Tack och lov." Nina Widerberg (2018)

Tema Queer

När Rosa Grünberg, iförd frack, bjuder upp Emma Meissner till dans i filmen Skilda tiders danser från 1909 anade nog ingen av dem att de skapade historia. Detta kan nämligen vara det allra första exemplet på svensk queerfilm. Värt att notera är att deras samkönade dans har släktskap med Dickson Experimental Short Film från 1895 där två män ses dansa med varandra ackompanjerade av en tredje man som spelar violin. Några år efter Skilda tiders danser, 1916, har Mauritz Stillers Vingarne premiär som av flera forskare anses vara den allra första långa queerfilmen – i hela världen. Reaktionerna från Vingarnes premiär var blandad och temat, en äldre manlig konstnär som blir kär i ynglingen som sitter modell för statyn Vingarne, ansågs för vågat. Detta trots att konstnärer som Carl Wilhelmson och Nils Dardel, generationsbarn med Stiller, vågade sig på homoerotiska teman i sina målningar. Även kvinnorevolutionen i vårt land i början av 1920-talet avspeglades i filmerna under denna period. Kvinnokollektiv utan män i bild syns bland annat i Luffar-Petter (1922), Norrtullsligan (1923) och Flickan i fack (1926). Den som är utrustad med en queer blick kan se att det inryms mer än vänskap i vissa sekvenser i dessa filmer. Crossdressing, det vill säga kvinnor som bär manskläder och vice versa, är något som är tämligen frekvent i den svenska långfilmen under 20-, 30- och 40-talet. På Filmarkivet.se finns reklamfilmen Hylins Rakin (1940) .där en av 1900-talets skickligaste damimitatörer, Lasse Krantz, gör reklam för rakkrämen Rakin som gör det lättare för honom att imitera Greta Garbo. Både Hasse Ekman och Ingmar Bergman intresserar sig för homo- och bisexualitet i tidiga filmer som Ekmans Flicka och hyacinter (1950) och Bergmans Törst (1949). Efter dem kom regissörer som Arne Ragneborn, Mai Zetterling, Vilgot Sjöman som i bihandlingar vågade visa upp queera karaktärer. Det skulle dock dröja ända till slutet av 70-talet innan det gjordes filmer där homosexualiteten tilläts ha en dominerande betydelse för handlingen. Eva och Maria (1983) och Bögjävlar (1977), som ni hittar på Filmarkivet.se, är båda av novellfilmslängd, spelades in samtidigt och sammanföll med att Socialstyrelsen 1979 avskaffade sjukdomsstämpeln för homosexuella och båda finns att se på Filmarkivet.se. Det är anmärkningsvärt att det, till skillnad från så många andra länder i västvärlden, har tagit så lång tid för queera spelfilmer att få fotfäste i Sverige. Det var först på 90-talet som ”komma ut -filmer” som Pensionat Oskar (1995), När alla vet (1995) och Fucking Åmål (1999) kom och banade väg för filmer som Patrik 1,5 (2008), Kyss mig (2011) och Nånting måste gå sönder (2014). Dock är förekomsten av queerskildringar i svensk lång spelfilm i dag fortfarande sparsam. Under rubriken Queer hittar du kortfilmer som alla är HBTQ-relaterade. Flera av kortfilmerna har rönt stor uppmärksamhet på framför allt Berlins filmfestival och vunnit Teddy Awards. Många av kortfilmerna har visats på mängder av LGBT-festivaler runt om i världen. Queer-temat fylls på kontinuerligt. Text: Jan Göransson, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018 Lästip: • Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015 • Linder, Anna och Annika Ruth Persson (red.), Queera rörliga bilder / Queer moving images (Göteborg: ArtMonitor, 2017) • Schoonover, Karl och Rosalind Galt, Queer cinema in the world (Durham: Duke University Press, 2016) • Wallenberg, Louise,”Stilleristic women: gender as masque and ambivalence in the work of Mauritz Stiller”, Aura: filmvetenskaplig tidskrift nr 4, 2000. • Wallenberg, Louise, ”Straight heroes with queer inclinations: male film stars in the Swedish 1930s”, Sean Griffin (red.), Hetero: queering representations of straightness (Albany, NY: State University of New York Press, 2009)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!