Aldrig som första gången! Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Aldrig som första gången! (2006)

Fyra vitt skilda historier om första ligget. En ärlig, personlig och nyskapande dokumentär. Rekommenderas från 12 år.

När Jonas Odell gick i trean fanns det ingen ordentlig skolgård att leka på, så han och hans kompisar lekte fantasilekar om superhjältar. Men de ville spela dem på film också. "Det föll på att mammorna skulle sy kostymerna. Ingen av dem var så sugen på det. Så det fick bli animerat istället, och på den vägen är det." Superhjältarna var utklippta pappersgubbar, och de rörde sig ryckigt eftersom man inte kunde ta en bild i taget med familjen Odells super 8-kamera. Ibland blev det fem exponerade rutor på en gång. Problemet löstes på Kulturhusets filmverkstad, där det fanns riktiga kameror.

Hade mammorna sytt de där mantlarna hade Odells karriär kunnat se annorlunda ut. Nu fortsatte han att animera, och slog 2006 igenom internationellt med den första av tre banbrytande dokumentärer. Aldrig som första gången är hans hittills största succé. Ark med tapetblommor, streckkoder, hålat papper och skyddsfilm till självhäftande plast drar omkring och blir väggar i rum som strax är försvunna. När två klippdockor klär av sig faller tidningsannonser för skor, klänningar, byxor och underkläder till golvet. En tonårstjej utan ansiktsdrag vaknar naken på ett golv och perspektivet slår omkull oss också. Två fjortonåringar som är sina konturer övar hångel i ett pojkrum, och ett grabbgäng som ser ut som ståltrådsgalgar hejar på en oskuld som har partysex på en toalett. Jonas Odells datoranimerade dokumentär bygger på fyra autentiska berättelser om hur det var att ha sex för första gången, och de fyra som hade det berättar själva.

Episoden med det metodiska paret är stillsam, men i de andra rör sig allting hela tiden. Vi slungas hit och dit i vilda åkningar och plötsliga perspektivbyten, och om något står stilla är vi beredda på att det när som helst kan dra igång igen. Men alla rörelser är inte våldsamma. I den sista historien är allt trolleri: små möbler kan sväva över någons huvud när den talar om sitt hyresrum, den gråbruna Norrtullsgatan kan bli kantad av palats, spårvagnar kan få en underbar färg. Allt spirar, och överallt i bilderna händer det tusen saker man vill titta på.

Segmenten ser helt olika ut, men i alla fyra använder Odell flera skilda animationstekniker samtidigt, i samma bilder. Något är tecknat, något målat, något utklippt, något fotobaserat, något filmat, något spelat, något svartvitt och något i färg. Bilderna snurrar till och allt vänds upp och ner, men så kommer saker tillbaka, saker vi känner igen. Som när vi lyssnar på en historia vi inte hört förut. Det gjorde Odell. Under två månader 2002 intervjuade kollegan Benjamin Wolff trettio personer om hur det var att ha sex för första gången, och sedan animerade regissören tillsammans med tio medarbetare delar av fyra utvalda berättelser.

Efter tjugo år som regissör upplevde Odell den animerade filmens "fantasivärld" som klaustrofobisk, och beslöt att utgå från verkliga människors egna berättelser om saker som hänt dem. Filmen blev en sensation. Aldrig som första gången! utsågs till bästa kortfilm vid filmfestivalen i Berlin och fick priser världen över.

Odells två följande filmer är gjorda med samma metod och med samma blandteknik: Lögner är tre berättelser om osanning, och i Tussilago berättar en kvinna om sitt förhållande med terroristen Norbert Kröscher. Den traditionellt datoranimerade Jag var en vinnare bygger på intervjuer med dataspelsmissbrukare, i filmen gestaltade av sina avatarer.

Odells verklighetsbaserade animerade filmer har haft en avgörande betydelse för konstartens utveckling. Vid sidan av dem har han gjort inflytelserika reklamfilmer och musikvideor.

  • Kategori Animation,Film för barn och unga
  • Tema Svensk animerad film 100 år
  • Längd 16 minuter
  • Medverkande Benjamin Wolff, Mikael Brolin, Rebecka Hardi, Jenny Holmström, Johanna Karlsson, Fredrik Östling, Torbjörn Jäger, Hanna Eklöf
  • Regi Jonas Odell
  • Manus Jonas Odell
  • Foto Per Helin
  • Producent Susanna Granlöf
  • Rättigheter Jonas Odell
  • Produktionsbolag Filmtecknarna
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial DVD, vidfilm (1,85:1), Dolby Stereo, färg
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Svensk animerad film 100 år

I Sverige var det, liksom på andra håll i världen, bland skämttecknarna som de första filmanimatörerna kom att utvecklas. Victor Bergdahl, skämttecknare och serietecknare, skapade den första svenska animerade filmen Trolldrycken (1915) och blev populär genom den tecknade filmserien om kapten Grogg. Alla filmerna mötte sin publik som förfilmer på bio. Troligen kom inspirationen från animationspionjärer som amerikanen Winsor McCay och fransmannen Émile Cohl, vars tecknade kortfilmer tidigare visats på bio i Stockholm. Medan tekniken i Trolldrycken präglas av metamorfoser - bildförvandlingar utan klipp - framstår Grogg-filmerna närmast som rörliga serierutor. Tidens fördomar avspeglas i Bergdahls populära filmer, som redan 1922 tillsammans med övrig svensk animation konkurrerades ut från biograferna av nya amerikanska animerade filmer. Trots ett internationellt genomslag för Bergdahls filmer, bland annat i Tyskland, kom svensk animation, efter sin första blomstringstid, under decennier framåt endast att finnas kvar i form av reklam- och beställningsfilm. Den populäre animatören Arvid Olsson skulle från 1930-talet och för lång tid framåt dominera svensk reklamfilm. Först genom filmavtalet 1963 fick svensk animerad film andra möjligheter att produceras. Långfilmen I huvet på en gammal gubbe (1968) var en pionjärinsats där mer än två tredjedelar av filmen bestod av tecknad film, skapad av Per Åhlin. Trots att Åhlin regisserade ytterligare tre animerade långfilmer - och många korta - var det Stig Lassebys långfilm om Agaton Sax som 1976 blev den första fullt animerade svenska långfilmen. Alla animerade långfilmer har alltsedan starten måst tävla med Disneys popularitet hos publiken och gör så än i dag. TV2:s barnprogram erhöll 1969 en kraftig budgetförstärkning, som medförde att svensk animation för barn kunde prioriteras och finansieras, däribland serier med ett tydligt barnperspektiv, som Kalles klätterträd av Peter Cohen och Olof Landström. Även på Filminstitutet producerades under ett tjugotal år animerad kortfilm för barn. Svenska barnböcker animerades och en rad animatörer fick möjlighet att utvecklas genom återkommande producentstöd. Bland dem fanns Filmtecknarna med Dagen bräcks (1986) och Här är karusellen (1994), Gisela och Per Ekholm med exempelvis Alfred Jarry - superfreak (1986) samt Anna Höglund och Stina Berge med Promenaden (1988) - liksom många andra. 1981 tillkom, genom Filmverkstan, den banbrytande kortfilmen Semesterhemmet av Birgitta Jansson - en leranimation som med hjälp av ett dokumentärt ljudband återskapade gästerna på ett hälsohem. Filmen prisbelönades vid den internationella filmfestivalen i Annecy, och kom att inspirera andra, däribland animatörer på det engelska bolaget Aardman. Efter digitaliseringens genombrott har Jonas Odell fortsatt traditionen med animerade dokumentärer, bland annat genom den prisbelönade Aldrig som första gången (2006). Även Hanna Heilborn och David Aronowitsch har uppmärksammats för sina animerade dokumentärer, först Gömd (2002) och därpå bland annat Slavar (2008) som erhöll det prestigefyllda stora priset i Annecy, världens främsta festival för animerad film. Text: Elisabeth Lysander, frilansskribent och författare, 2015 Lästips:

  • Ajanovic, Midhat ”Ajan”, Den rörliga skämtteckningen: Stil, transformation och kontext (Göteborg: Optimal Press, 2009)
  • Bendazzi, Giannalberto, One Hundred Years of Cinema Animation I–III (London: J. Libbey, cop. 1994)
  • Jungstedt, Torsten, Kapten Grogg och hans vänner (Stockholm: Sveriges radio, 1973)
  • Kuylenstierna, Sandra, ”Svensk animation 1915–1989 – en försummad skatt”, Animagi: Tidskrift om animation nr 1, 2003
  • Marko-Nord, Adam och Claes Jurander, Om animation (Göteborg: filmkonst, 2002)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!