Alfred Jarry – superfreak
Surrealistisk, knäpp och snygg film om en konstnär som tror han är Gud och tävlar mot ett tåg. Rekommenderas från 8 år.
Kvinnliga regissörer
Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se.
Kvinnors plats i filmarkivet
Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia – men den är bara en del av vårt filmarv.
Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm.
När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren.
I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se.
Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2016
Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.
Svensk animerad film 100 år
I Sverige var det, liksom på andra håll i världen, bland skämttecknarna som de första filmanimatörerna kom att utvecklas. Victor Bergdahl, skämttecknare och serietecknare, skapade den första svenska animerade filmen Trolldrycken (1915) och blev populär genom den tecknade filmserien om kapten Grogg. Alla filmerna mötte sin publik som förfilmer på bio. Troligen kom inspirationen från animationspionjärer som amerikanen Winsor McCay och fransmannen Émile Cohl, vars tecknade kortfilmer tidigare visats på bio i Stockholm. Medan tekniken i Trolldrycken präglas av metamorfoser – bildförvandlingar utan klipp – framstår Grogg-filmerna närmast som rörliga serierutor. Tidens fördomar avspeglas i Bergdahls populära filmer, som redan 1922 tillsammans med övrig svensk animation konkurrerades ut från biograferna av nya amerikanska animerade filmer. Trots ett internationellt genomslag för Bergdahls filmer, bland annat i Tyskland, kom svensk animation, efter sin första blomstringstid, under decennier framåt endast att finnas kvar i form av reklam- och beställningsfilm. Den populäre animatören Arvid Olsson skulle från 1930-talet och för lång tid framåt dominera svensk reklamfilm.
Först genom filmavtalet 1963 fick svensk animerad film andra möjligheter att produceras. Långfilmen I huvet på en gammal gubbe (1968) var en pionjärinsats där mer än två tredjedelar av filmen bestod av tecknad film, skapad av Per Åhlin. Trots att Åhlin regisserade ytterligare tre animerade långfilmer – och många korta – var det Stig Lassebys långfilm om Agaton Sax som 1976 blev den första fullt animerade svenska långfilmen. Alla animerade långfilmer har alltsedan starten måst tävla med Disneys popularitet hos publiken och gör så än i dag.
TV2:s barnprogram erhöll 1969 en kraftig budgetförstärkning, som medförde att svensk animation för barn kunde prioriteras och finansieras, däribland serier med ett tydligt barnperspektiv, som Kalles klätterträd av Peter Cohen och Olof Landström. Även på Filminstitutet producerades under ett tjugotal år animerad kortfilm för barn. Svenska barnböcker animerades och en rad animatörer fick möjlighet att utvecklas genom återkommande producentstöd. Bland dem fanns Filmtecknarna med Dagen bräcks (1986) och Här är karusellen (1994), Gisela och Per Ekholm med exempelvis Alfred Jarry – superfreak (1986) samt Anna Höglund och Stina Berge med Promenaden (1988) – liksom många andra.
1981 tillkom, genom Filmverkstan, den banbrytande kortfilmen Semesterhemmet av Birgitta Jansson – en leranimation som med hjälp av ett dokumentärt ljudband återskapade gästerna på ett hälsohem. Filmen prisbelönades vid den internationella filmfestivalen i Annecy, och kom att inspirera andra, däribland animatörer på det engelska bolaget Aardman. Efter digitaliseringens genombrott har Jonas Odell fortsatt traditionen med animerade dokumentärer, bland annat genom den prisbelönade Aldrig som första gången (2006). Även Hanna Heilborn och David Aronowitsch har uppmärksammats för sina animerade dokumentärer, först Gömd (2002) och därpå bland annat Slavar (2008) som erhöll det prestigefyllda stora priset i Annecy, världens främsta festival för animerad film.
Text: Elisabeth Lysander, frilansskribent och författare, 2015
Lästips:
- Ajanovic, Midhat ”Ajan”, Den rörliga skämtteckningen: Stil, transformation och kontext (Göteborg: Optimal Press, 2009)
- Bendazzi, Giannalberto, One Hundred Years of Cinema Animation I–III (London: J. Libbey, cop. 1994)
- Jungstedt, Torsten, Kapten Grogg och hans vänner (Stockholm: Sveriges radio, 1973)
- Kuylenstierna, Sandra, ”Svensk animation 1915–1989 – en försummad skatt”, Animagi: Tidskrift om animation nr 1, 2003
- Marko-Nord, Adam och Claes Jurander, Om animation (Göteborg: filmkonst, 2002)
Tågfilm
Uppkomsten av järnvägen och filmmediet måste ses som två milstolpar för den industriella eran. I det här temat presenteras ett utsnitt ur svensk tåg- och filmhistoria. Filmvetaren Oskar Nilsson har skrivit en text om två moderna uppfinningar som har rörelse – och att förbli stillasittande – som gemensamma kännetecken.
Film och tåg är intimt förknippade. Med en viss åldersskillnad har filmmediet ända sedan sin födelse funnit ett slags syskonskap med tåget och järnvägen – en relation som i sin tur kan kontextualiseras på många olika sätt. Bland de rörliga bildernas många historier, intar tågstationen en särskild plats då en av de allra första filmerna som kom att visas offentligt var av just ett framrusande tåg. Louis Lumières korta film L’Arrivée d’un train en gare de la Ciotat (1895/1896) är ett legendariskt fragment som återkommande mytologiserat filmmediets inneboende suggestionskraft. Berättelsen om hur den förment ovana filmpubliken skall ha rusat upp ur sina stolar för att undfly den ångande maskinen har följaktligen traderats och kanoniserats även inom filmhistorieskrivningen. Idag råder dock konsensus kring att reaktionerna vid visningen omgivits av mytbildningar, men likväl har tågen fortsatt att rusa fram på filmrutor runt om i världen. Som den svenska filmhistorikern Rune Waldekranz en gång uttryckte saken, så låg det i filmmediet ”en inneboende dynamik förutbestämd att samverka med och utnyttja de samtida tekniska uppfinningar som resulterade i en ny tids mest attraktiva fenomenala färdmedel: tåget, automobilen, aeroplanet, rymdraketen”.
Tåget och tågscenen har konsekvent åtnjutit popularitet i svensk film och filmhistoria. I artikeln ”Tåg i svensk film” spanar Bengt Forslund efter tåg i den svenska filmhistorien och konstaterar träffande att ”det är ett otal filmer som börjar just med ett tåg och någon som kliver av”. Forslund framhåller bland annat Jan Troells första spelfilm Uppehåll i myrlandet (1965), med Max von Sydow i huvudrollen, i vilken bilder av ånglok sammanblandas med berättelsens existentiella förfaranden. Även Ingmar Bergmans Törst (1949) lyfts fram i förhållande till de spelfilmer som haft tågresan som ramhandling. Tåget är överhuvudtaget ett återkommande motiv hos Bergman.
Genre- och formmässigt är tågfilmen också expansiv och växlande, särskilt då man börjar röra sig bortom den traditionella spelfilmens domäner. På Filmarkivet.se finns ett rikt utbud av flerbottnade verk som ansluter till tåg- och järnvägstematiken, till exempel: Claes Söderquists experimentella stillbildsfilm Le Génie Civil (1968), den animerade och surrealistiskt betingade kortfilmen Alfred Jarry – Superfreak (1987) eller den informativa kortdokumentären Express till midnattssolen (1950), där den amerikanske turisten Bob Pierpoint via tåg ledsagar åskådaren genom Sverige.
En särställning bland tågfilmer innehar Gösta Werners prisbelönta Tåget – En film om resor och jordbundenhet (1948). Filmen, som producerades genom Kinocentralens försorg, spelades in på uppdrag av Statens Järnvägar och faller inom ramen för den alltjämt ganska outforskade genren beställningsfilm. Redan 1932 hade SJ instiftat en reklamavdelning i bolaget, under vilken filmavdelningen så småningom skulle filmer som ämnade förevisa och sprida tågresans alla förtjänster. Werners Tåget syftade alltså till att fungera som marknadsföringsverktyg för SJ och nådde, som förfilm till Hasse Ekman-komedin Lilla Märta kommer tillbaka (1948), således en bred publik. Men filmen är extra intressant då den kännetecknar Werners hantering av beställningsfilmsgenren, i sin sammanfogning av kommersiell gångbarhet med konstnärlig integritet och estetisk renodling (se vidare Stjernholms avhandling). Till Tåget, och dess historiska kontext och produktionsvillkor, sällar sig även andra filmexempel som tillgängliggjorts på Filmarkivet.se. På webbplatsen kan man utforska ytterligare namnkunniga beställningsfilmare med tågintresse. En av dessa är Lennart Bernadotte, prins Wilhelms son, som tillsammans med fotografen Olle Nordemar gjorde filmen Klart. Tåg ut! (1941), respektive Nattliga spår (1947) samt Tunga don på revision (1946) med fotograf Olle Ekman. Filmerna producerades under SJ:s (eller Kungliga Järnvägsstyrelsens) tillsyn, och tillsammans med Tåget och en rad andra verk inbjuder denna samling tågfilmer till ett tvärvetenskapligt studium av två moderna institutioners kulturhistoria: å ena sidan filmens, å den andra järnvägens.
Tillsammans med tåget bildar filmmediet en historisk nod som vittnar om modernitet, sociokulturella förlopp och teknisk innovation, och stundtals har filmerna även uppfattats som metaforiskt kongeniala. Likt tåget är filmen också ett ”färdmedel” som leker med uppfattningen om tid och plats genom visuella erfarenheter och illusionen av rörelse. Tåget kan i sin tur läsas som en manifestation av filmens mekanismer – att i rörelse förbli stillasittandes och betrakta en inramad värld som hastigt sveper förbi (se vidare Kirby). På Filmarkivet.se visas nu en tematiserad inblick i tågets filmvärld. Förhoppningen är att i olika utsnitt presentera och tillgängliggöra den breda och varierade genren tågfilm.
Text: Oskar Nilsson, filmvetare och filmskribent, 2020
Lästips:
- Forslund, Bengt, ”Tåg i svensk film” (Artikel i svensk filmdatabas – http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/tag-i-svensk-film/)
- Gunning, Tom, ”An Aesthetic of Astonishment: Early Film and the (In)Credulous Spectator”, Viewing Positions: Ways of Seeing Film / edited and with an introduction by Linda Williams (New Brunswick, New Jersey: Rutgers University Press, 1995)
- Harris Rebecca, From Steam to Screen: Cinema, The Railways and Modernity, (London: I. B. Tauris, 2018)
- Huntley, John, Railways in the Cinema, (London: Allen, 1969)
- Kirby, Lynne, Parallel Tracks: The Railroad and Silent Cinema (Durham: Duke University Press, 1997)
- Loiperdinger, Martin, ”Lumière’s Arrival of the Train: Cinema’s Founding Myth” (The Moving Image, University of Minnesota Press, Vol. 4, No. 1, Spring 2004, s. 89–118)
- Stjernholm, Emil, Gösta Werner och filmen som konst och propaganda (Lund: Mediehistoriskt arkiv, 2018)
- Walderkranz, Rune, ”Filmens spegling av teknikens tidsålder”, Filmen 100 år: några glimtar ur de rörliga bildernas historia / redaktör: Jan-Erik Pettersson (Dædalus: Tekniska museets årsbok. Årg. 64, 1996)
- Werner, Adrian, Speed: Cinema of Motion, (New York: Bounty Books, 1975)