Tåget – en film om resor och jordbundenhet Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Tåget – en film om resor och jordbundenhet (1948)

Visar bilder från en tågfärd genom Sverige.

Tema Gösta Werner

Gösta Werner föddes 1908 och gick bort 2009, 101 år gammal. Han var regissör, filmforskare, kritiker och professor i filmvetenskap. Under sin livstid gjorde han ett fyrtiotal filmer, de flesta av dem kortfilmer. Det blev sju långfilmer, och Leif Furhammar skriver i en dödsruna att "enligt honom själv gladde långfilmerna i stort sett bara hans ovänner". Det var i kortfilmens format som Gösta Werner briljerade, som Midvinterblot (1946) och Att döda ett barn (1953), efter Stig Dagermans novell med samma namn. Många av filmerna var beställningsfilmer med hög konstnärlig kvalitet som den visuella Tåget (1948) för Statens Järnvägar som vann pris vid filmfestivalen i Cannes, Skymningsljus (1955) för Kooperativa Förbundet, Ansvar (1957) för försäkringsbolaget Ansvar, Den förlorade melodin (1957) för Svenska Lokaltrafikföreningen, Ett glas vin (1960) för Systembolaget och The Riddle of Sweden (1963) för Exportrådet. Gösta Werner gjorde inte bara film, han blev filmteoretiker vid samma tid som filmvetenskap utvecklades till akademiskt ämne och skrev ett fyrtiotal essäer och böcker om film. Han lade grunden till svensk filmhistoria med flera verk och var särskilt intresserad av stumfilm och regissören Mauritz Stiller. 1971 disputerade han på Mauritz Stiller och hans filmer 1912-1916. Han var också en av grundarna av Lunds Studenters Filmstudio 1929 och Svenska filmsamfundet 1933. Gösta Werner gjorde sin sista kortfilm, Spökskepp, vid nittio års ålder 1998. Lästips:

  • Andersson, Lars Gustaf m.fl., A History of Swedish Experimental Film Culture: From Early Animation to Video Art (Stockholm: Mediehistorisk arkiv, 2010)
  • Gösta Werner 90 år: En hyllning till vår äldste filmare (Stockholm: Svenska filmakademin, 1998, Emil, Gösta Werner och filmen som konst och propaganda (Lund: Mediehistoriskt arkiv, 2018)
  • Stjernholm, Emil, Gösta Werner och filmen som konst och propaganda (Lund: Mediehistoriskt arkiv, 2018)
  • Söderbergh Widding, Astrid (red.), Konst som rörlig bild – från Diagonalsymfonin till Whiteout (Lidingö: Bokförlaget Langenskiöld, 2006)
  • Werner, Gösta, De grymma skuggorna :  En studie i Stig Dagermans författarskap och dess relationer till filmen som medium (Stockholm: Norstedt, 1986)
  • Werner, Gösta, Mauritz Stiller: Ett livsöde (Stockholm: Prisma, 1991)

Tema Tågfilm

Film och tåg tycks vara intimt förknippade. Med en viss åldersskillnad har filmmediet ända sedan sin födelse funnit ett slags syskonskap med tåget och järnvägen – en relation som i sin tur kan kontextualiseras på många olika sätt. Bland de rörliga bildernas många historier, intar tågstationen en särskild plats då en av de allra första filmerna som kom att visas offentligt var av just ett framrusande tåg. Louis Lumières korta film L’Arrivée d’un train en gare de la Ciotat (1895/1896) är ett legendariskt fragment som återkommande mytologiserat filmmediets inneboende suggestionskraft. Berättelsen om hur den förment ovana filmpubliken skall ha rusat upp ur sina stolar för att undfly den ångande maskinen har följaktligen traderats och kanoniserats även inom filmhistorieskrivningen. Idag råder dock konsensus kring att reaktionerna vid visningen omgivits av mytbildningar, men likväl har tågen fortsatt att rusa fram på filmrutor runt om i världen. Som den svenska filmhistorikern Rune Waldekranz en gång uttryckte saken, så låg det i filmmediet ”en inneboende dynamik förutbestämd att samverka med och utnyttja de samtida tekniska uppfinningar som resulterade i en ny tids mest attraktiva fenomenala färdmedel: tåget, automobilen, aeroplanet, rymdraketen”. Tåget och tågscenen har konsekvent åtnjutit popularitet i svensk film och filmhistoria. I artikeln ”Tåg i svensk film” spanar Bengt Forslund efter tåg i den svenska filmhistorien och konstaterar träffande att ”det är ett otal filmer som börjar just med ett tåg och någon som kliver av”. Forslund framhåller bland annat Jan Troells första spelfilm Uppehåll i myrlandet (1965), med Max von Sydow i huvudrollen, i vilken bilder av ånglok sammanblandas med berättelsens existentiella förfaranden. Även Ingmar Bergmans Törst (1949) lyfts fram i förhållande till de spelfilmer som haft tågresan som ramhandling. Tåget är överhuvudtaget ett återkommande motiv hos Bergman. Genre- och formmässigt är tågfilmen också expansiv och växlande, särskilt då man börjar röra sig bortom den traditionella spelfilmens domäner. På Filmarkivet.se finns ett rikt utbud av flerbottnade verk som ansluter till tåg- och järnvägstematiken, till exempel: Claes Söderquists experimentella stillbildsfilm Le Génie Civil (1968), den animerade och surrealistiskt betingade kortfilmen Alfred Jarry – Superfreak (1987) eller den informativa kortdokumentären Express till midnattssolen (1950), där den amerikanske turisten Bob Pierpoint via tåg ledsagar åskådaren genom Sverige. En särställning bland tågfilmer innehar Gösta Werners prisbelönta Tåget – En film om resor och jordbundenhet (1948). Filmen, som producerades genom Kinocentralens försorg, spelades in på uppdrag av Statens Järnvägar och faller inom ramen för den alltjämt ganska outforskade genren beställningsfilm. Redan 1932 hade SJ instiftat en reklamavdelning i bolaget, under vilken filmavdelningen så småningom skulle filmer som ämnade förevisa och sprida tågresans alla förtjänster. Werners Tåget syftade alltså till att fungera som marknadsföringsverktyg för SJ och nådde, som förfilm till Hasse Ekman-komedin Lilla Märta kommer tillbaka (1948), således en bred publik. Men filmen är extra intressant då den kännetecknar Werners hantering av beställningsfilmsgenren, i sin sammanfogning av kommersiell gångbarhet med konstnärlig integritet och estetisk renodling (se vidare Stjernholms avhandling). Till Tåget, och dess historiska kontext och produktionsvillkor, sällar sig även andra filmexempel som tillgängliggjorts på Filmarkivet.se. På webbplatsen kan man utforska ytterligare namnkunniga beställningsfilmare med tågintresse. En av dessa är Lennart Bernadotte, prins Wilhelms son, som tillsammans med fotografen Olle Nordemar gjorde filmen Klart. Tåg ut! (1941), respektive Nattliga spår (1947) samt Tunga don på revision (1946) med fotograf Olle Ekman. Filmerna producerades under SJ:s (eller Kungliga Järnvägsstyrelsens) tillsyn, och tillsammans med Tåget och en rad andra verk inbjuder denna samling tågfilmer till ett tvärvetenskapligt studium av två moderna institutioners kulturhistoria: å ena sidan filmens, å den andra järnvägens. Tillsammans med tåget bildar filmmediet en historisk nod som vittnar om modernitet, sociokulturella förlopp och teknisk innovation, och stundtals har filmerna även uppfattats  som metaforiskt kongeniala. Likt tåget är filmen också ett ”färdmedel” som leker med uppfattningen om tid och plats genom visuella erfarenheter och illusionen av rörelse. Tåget kan i sin tur läsas som en manifestation av filmens mekanismer – att i rörelse förbli stillasittandes och betrakta en inramad värld som hastigt sveper förbi (se vidare Kirby). På Filmarkivet.se visas nu en tematiserad inblick i tågets filmvärld. Förhoppningen är att i olika utsnitt presentera och tillgängliggöra den breda och varierade genren tågfilm. Text: Oskar Nilsson, filmvetare och filmskribent, 2020 Lästips:

  • Forslund, Bengt, ”Tåg i svensk film” (Artikel i svensk filmdatabas - http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/tag-i-svensk-film/)
  • Gunning, Tom, ”An Aesthetic of Astonishment: Early Film and the (In)Credulous Spectator”, Viewing Positions: Ways of Seeing Film / edited and with an introduction by Linda Williams (New Brunswick, New Jersey: Rutgers University Press, 1995)
  • Harris Rebecca, From Steam to Screen: Cinema, The Railways and Modernity, (London: I. B. Tauris, 2018)
  • Huntley, John, Railways in the Cinema, (London: Allen, 1969)
  • Kirby, Lynne, Parallel Tracks: The Railroad and Silent Cinema (Durham: Duke University Press, 1997)
  • Loiperdinger, Martin, ”Lumière’s Arrival of the Train: Cinema’s Founding Myth” (The Moving Image, University of Minnesota Press, Vol. 4, No. 1, Spring 2004, s. 89–118)
  • Stjernholm, Emil, Gösta Werner och filmen som konst och propaganda (Lund: Mediehistoriskt arkiv, 2018)
  • Walderkranz, Rune, ”Filmens spegling av teknikens tidsålder”, Filmen 100 år: några glimtar ur de rörliga bildernas historia  / redaktör: Jan-Erik Pettersson (Dædalus: Tekniska museets årsbok. Årg. 64, 1996)
  • Werner, Adrian, Speed: Cinema of Motion, (New York: Bounty Books, 1975)
 

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!