Halleluja! Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Halleluja! (1969)

Den halvdokumentära skildringen av ett ålderdomshem i 1960-talets Sverige vill säga oss något om hur ålderdom skapas. Att äldre människor inte nödvändigtvis vill leva i sjukhusliknande korridorer och bli behandlade som barn i muntra musikmöten.

Redan de gamla landskapslagarna innehöll klausuler om äldrevård - att yngre generationer hade att ta ansvar för sina äldre släktingar. I den mån de misskötte detta ansvar kunde någon annan ta över ansvaret och få ersättning ifrån dödsboet för detta arbete.

På 1400-talet börjar åldrande bönder istället sätta ett eget pensionssystem i verket, det så kallade undantaget, som innebar att yngre släktingar fick ärva gården medan gamlingarna själva var i livet, mot löfte om att den äldre generationen skulle få bo kvar på gården och försörjas av de yngre. I 1734 års lag regleras detta undantag juridiskt. Hundra år senare skulle lagen inskärpas, så att varje socken hade ansvar att inrätta fattigstugor för sina äldre och orkeslösa invånare. Ansvaret för de äldre hade nu alltså förflyttats från den yngre generationen till det offentliga samhället.

Fattigstugorna var emellertid inga trevliga inrättningar, utan bestod ofta av ett eller ett par rum där ett tiotal gamlingar av båda könen trängdes. Möblemanget inskränkte sig till väggfasta sovbänkar och den enda värme- och ljuskällan var den stora öppna spisen. Samhällets äldrevårdsproblem skulle bara bli större i takt med att de äldre kom att utgöra en allt större del av befolkningen. 1918 infördes så en ny fattigvårdslag, som i högre utsträckning än tidigare krävde att kommunerna skulle inrätta äldreomsorg. Termen fattighus slopades, och istället myntades begreppet ålderdomshem.

När filmen producerades hade vård i hemmet blivit ett allt vanligare alternativ till ålderdomshem, och många av de statliga utredningarna kring äldrevården talade nu om behovet av att individualisera vården efter varje åldrings specifika behov. Kanske är det avsaknaden av den personliga vården som kritiseras i filmen, kanske vill den helt enkelt visa upp en sida av livet som många av oss inte vill se, eller orkar tänka på. Den dagen då vi inte klarar oss själva längre.

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Vet du något mer om denna film?

    Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!