För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Norrlandsproblemet (1971)

Norrland ska inte vara en råvaruproducerande koloni åt sörlänningarna, utan en plats där man ska kunna få bo kvar hela livet om man vill. Det menar den pensionerande byggnadsstäderskan Elsa Nordendahl, som här talar om strukturrationaliseringarna som skapat den norrländska avfolkningsbygden. Kollektivfilm av Lennart Malmer, Ingela Romare, Kristian Romare, Lars Westman

I rekordårens Sverige fanns inte plats för milsvida fjällvidder och brusande älvar. Istället skulle staten rationaliseras, fabriker flyttas dit folket bodde och hela samhället inordnas på ett så ekonomiskt optimalt sätt som möjligt. I den processen hamnade inte minst norrlänningarna i kläm. De förväntades flytta dit jobben fanns, snarare än att stanna kvar i skogarna och fjällen i obygden.

Elsa Nordendahl i jämtländska Undersåker hade klagat på fenomenet i en debattartikel i Dagens Nyheter, och i filmen Norrlandsproblemet får hon ventilera sina åsikter. Tänk om man en dag skulle bussa iväg alla Lidingöbor till Värmland, argumenterar hon. Det skulle väl inte de tycka var något roligt. Men precis så har det varit för norrlänningarna, menar hon. Södra Sverige har stulit Norrlands skogsbruk och vattenkraft, och nu vill man stjäla befolkningen också. Nej, tacka vet jag Kina, utbrister Elsa Nordendahl. Där har folk från olika samhällsklasser samma människovärde, och politkerna vet minnsann hur det är att leva som skogsarbetare eller bonde.

Elsa är en i mängden av debattörer som talat för norrlänningarnas sak, och tagit strid mot makten i Stockholm. 1970 hamnade låten "Vi flytt int'" på Svensktoppen, och Hasse Burmans visa kom att bli norrlänningarnas kampsång. Och striden pågår än idag, den mellan snöskoteråkande fjällöringsfiskare i Pajala och champagnevaskande stekare i Fjollträsk.

2001 gjordes en ekonomisk studie som klart och tydligt visade på det som Elsa Nordendahl och andra norrlänningar länge påstått - att Norrland står för en större del av nettoexporten än övriga delar av Sverige. Rapporten visade också att norrländska gruvor står för merparten av EU:s malmproduktion, och att den norrländska vattenkraften står för en betydande del av Sveriges kraftproduktion, men att hälften "exporteras" till södra Sverige. En aktuella utredning visade emellertid att Elsa Nordendahls missnöje tycks ha lagt sig något - norrlänningar (mest i kuststäderna, i mindre utsträckning på landsbygden) är numera i allmänhet nöjda med sitt liv, och med möjligheten att hitta jobb i regionen, enligt rapportern Medborgare i Norr 2010.

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se. Kvinnors plats i filmarkivet Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv. Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm. När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren. I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se. Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2016 Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!