Kärlek och monopol Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Kärlek och monopol (1936)

Två ungdomar förälskar sig, gifter sig och får barn. Under tiden studeras de av en tjänsteman från Folktrivselarkivet. Ekonomiska bekymmer och diskussioner om pengar är de första störande momenten i lyckan. Filmen är beställd av Sparfrämjandet AB.

Denna valfilm för Högern spelades in i Svensk Filmindustris filmateljé i Råsunda och i rollerna syns flera kända ansikten, som Kotti Chave (den unge höger-mannen) och Holger Löwenadler (sossen i butiken). Filmen präglas av samma gemytliga stämning som i en typisk pilsnerfilm: Här finns de mysiga typerna och representanterna för samhällets olika schatteringar, som samlas på de platser där folk brukar samlas - i matbutiken, på gatan, vid fikabordet - och alla har en åsikt som är värd att lyssnas till. Filmen visades som förfilm på bio och spreds i 40 kopior med premiär i Stockholm. Det vardagliga politiska samtalet börjar nästan direkt i den mjökbutik där filmens huvudpersoner arbetar: butiksägaren, biträdet Elsa och så kunden som klagar: "Regleringar och monopol. Det ska nu sossarna ha på allting. De ska de ha på kaffe nu också." Ordet monopol lyser som en brandfackla i dialogen. Man talar om det "Wigforsska kaffemonopolet" som ger "tusentals arbetslösa". Ernst Wigforss (1881-1977) var socialdemokratisk politiker och finansminister tre gånger mellan 1925-1949, varav två perioder under Per Albin Hanssons regering. En ung man komme in i butiken. Han bär det Ungsvenska märket och är lite översittare: "Det är märkligt vad lite du kan om politik.Ni socialdemokarter vill ju förstatliga allt i hela landet och då är det väl slut på både frihet och arbete." Elsa och hennes pojkvän, som är arbetslös, pratar politik på en brygga i sommarkvällen. De talar om bensinmonopolet och hur den hotar arbetet. Elsa säger: "Det får inte hända. Det ska inte hända. Vi ska visa dem att vi svenskar inte vill veta av monopol och slaveri." Sedan går de och lyssnar på Wigforss valtal, trots allt. Här får filmen drag av politisk satir eftersom allt vi ser av Wigorss tal är en närbild på en högtalare, som plötsligt ser ut som om den rymt från en Tom och Jerry-film. Elsa och hennes pojkvän väljer Högern och deltar i Högerns valtåg med de svenska fanorna vajande i svart-vitt. 1936 hade socialdemokarterna styrt Sveriges regering i fyra år. Högern var på offensiven men är försiktig med att använda några metoder som kan uppfattas som nazivänliga eller fascistiska. Ute i Europa rustar man för ett andra världskrig och Sverige har redan börjat formulera den politik som under kriget blir Sveriges hålllning: neutraliteten. Till sist måste det nämnas något om Kaj Tenow, som spelar den unga damen i mjölkbutiken. I verkligheten var hon både skådespelerska och filmregissör: Mellan 1938 och 1962 regisserade hon 20 kortfilmer och var då mer känd under namnet Kaj Aspegrén. Kaj stod för Karin Sofia. Hon var född i Ängelholm 1912 och dog i Stockholm 2001.

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Valfilmer
  • Längd 16 minuter
  • Medverkande Eric Abrahamsson, Åke Ohberg, Kaj Tenow, Kotti Chave, Holger Löwenadler, Hugo Tranberg, Sten Hedlund, Werner Ohlson
  • Regi Arthur Natorp
  • Foto Erik Bergstrand
  • Musik Gunnar Johansson
  • Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit, 24 b/s
  • Arkiv Kungliga biblioteket
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Valfilmer

Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan. Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket. Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer. Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936). Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018 Lästips:

  • Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
  • Jönsson, Mats, ”’Den kungliga skölden’ – Per Albin Hansson, Gustaf V och medierna 1940”, Mats Jönsson och Pelle Snickars, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)
  • Jönsson, Mats, ”Politisk varumärkning”, Visuell fostran: Film- och bildverksamheten i Sverige under andra världskriget (Lund: Sekel Bokförlag, 2011)
  • Vesterlund, Per, ”Den svenska modellen – arbetarrörelsen, staten och filmen”, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!