Valfilm för Socialdemokraterna.
Denna valfilm för socialdemokraterna blev en stor succé som distribuerades i 264 kopior över hela landet i samband med valkampanjen 1954. Filmen fick också en uppföljare, som också finns på filmarkivet.se: Pettersson i Annorlunda (1956). Succén berodde mycket på att Andersson själv spelades av skådespelaren Stig Järrel (1910-1998) som var enormt populär och känd både från film, teater, radio och senare också tv. Bland annat hade han gjort titelrollen i 1940-talets främsta komedisuccé Fram för lilla Märta (1946 samt rollen som den djävulske latinläraren Caligula i Hets (1944).
Skattefria Andersson är en mycket välgjord filmkomedi som leker med begrepp som realism och fantasi, dröm och verklighet. Det är en sedelärande berättelse, en slags saga med politisk sens moral: Om man inte betalar skatt, kan man inte heller förvänta sig att samhället fungerar. Detta får den borgerlige tjänstemannen Andersson dyrt erfara när han kommer hem till villan i förorten och möts av sina tre barn och fru, samt sällskaplige granne, och bara klagar över skatterna och hur lite som blir kvar av lönen. Grannen, som är socialdemokrat, upplyser honom vänligt om att han nog inte vet hur bra han har det. Men Andersson envisas om att han drömmer om en värld utan skatter och plötsligt går hans dröm i upplevelse: Nästa morgon vaknar han till en värld där han själv får gräva efter vatten till kaffet, köra genom ett rapsfält eftersom det inte finns några vägar och betala hutlösa priser för att barnen ska kunna gå i skola. När familjen till slut kommer till posten för att hämta ut barnbidraget får de reda på att det inte blir något barnbidrag, de får snarare betala för att de har barn. Vid det laget har Andersson nästan fått nog och när han vaknar är han både glad och tacksam över att det hela bara var en dröm.
Regissören Per Gunvall gjorde även den populära uppföljaren, Pettersson i Annorlunda. Han regisserade en rad kortfilmer och reklamfilmer under efterkrigstiden, plus ett fåtal långfilmer, däribland den första filmatiseringen av Pippi Långstrump (1949).
Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan.
Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket.
Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer.
Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936).
Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästips: