Vårt bygge – på hem och samhälle Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Vårt bygge – på hem och samhälle (1936)

Valfilm för Folkpartiet 1936. En bondpojkes och en arbetares omvändelse till Folkpartiet, bl a genom ett valmöte i konserthuset i Stockholm där Folkpartiets ledare Gustav Andersson valtalar.

Valfilm för Folkpartiet, inspelad i Svensk Filmindustris ateljé i Råsunda. I den här filmen syns flera välkända skådespelare: Birgit Tengroth och Björn Berglund spelar det unga paret och John Ericsson syns i en rolig krumelur som gubbe. Regissören heter Gunnar Olsson och fotografen Erik Bergstrand.

Denna valfilm hör till den typen av valfilmer som berättar en historia och skildrar en grupp människor som publiken lätt kan känna igen sig i. Vad man är ute efter är att skapa förtroende för ett partis politik med hjälp av resonemang och samtal, som gärna utspelar sig kring ett fikabord i en lummig berså. Det politiska samtalet framträder som ett genuint svenskt fenomen, en mötesplats där alla samlas, unga som gamla, höger som vänster, för att stöta och blöta de idéer som ska bygga folkhemmet. Till skilnad från gapiga polemiker i andra europeiska länder och deras våldsmetoder.

Den här valfilmen börjar på landet, med ett förtroligt samtal om politik mellan två gamla goda vänner vid köksbordet. Den ena gubben vet inte vad han ska tro på och ger alla partier och ideologier underkänt: ”Socialism – vad är det för något? Klassegoism!” Men då får han en vänlig tillbakavisning av sin gamle vän: ”Det var i varje fall de frisinnade som från början var stenröjare här i landet. Precis som du och jag har brutit upp sten på vår mark, teg efter teg, har Folkpartiets föregångare arbetat och röjt här i landet. Men man har inte pratat så mycket om det.”

Från landet kommer sedan en ung man på jakt efter arbete. Han söker upp sina släktingar, familjen Sandgren, i en kolonistuga i förorten Bergshamra, och där fortsätter det politiska samtalet vid fikabordet i sommarvärmen. Det visar det sig att hans kusin varit nazist ”men inte nu längre. Nu är jag högerman.”

Gubben Sandgren vill gärna ge sin släkting jobb på det husbygge som han förbereder. Men då träder facket in – Sandgren är socialdemokrat – och anklagar honom för att vara osolidarisk eftersom han vill anlita icke fackligt ansluten arbetskraft. Men gubben Sandgren står på sig eftersom det gäller jobb för hans son och systerson. Dottern Inga lägger sig i diskussionen och påpekar att Folkpartiet varken står till höger eller till vänster utan ”i mitten – och där står vi”. Senare säger hon ”Det borde vara lag på att vi privatanställda fick lite tryggare arbetsförhållanden. Fast semester och sjukhjälp, men det vill inte såssarna.”

Filmens huvudpersoner går och lyssnar på ett tal i Konserthuset med Gustaf Andersson (1884-1961), partiledare för Folkpartiet mellan 1936-1944. Här ändrar filmen karaktär och blir mer pamflettlik. Andersson varnar för farorna med socaildemokratiskt styre och mitt i hans tal dyker inklippta bilder på Stalin, Mussolini och Hitler upp – ett ganska djärvt filmiskt grepp på den här tiden.

Andersson avslutar sitt tal så här:”Folkpartiet hävdar det enskilda initiativets överlägsenhet och vill bekämpa alla försök till förstatligande. Den som vill slå vakt om vårt folks andliga och ekonomiska frihet finner i folkpartiet det bästa stödet för sina strävanden.”

Den unge mannen får till sist jobb på en bensinstation och det unga paret tar en tur med båt under Västerbron, segervisst mot framtiden. Slutet av filmen visar bilder från själva valdagen med den gamle socialdemokraten som efter viss tvekan väljer Folkpartiet och resten av familjen som delar ut valsedlar.

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Valfilmer
  • Ort Stockholm
  • Längd 34 minuter
  • Medverkande Birgit Tengroth, Björn Berglund, Hjalmar Peters, Ruth Weijden, Olof Widgren, Axel Högel, Jullan Jonsson, Gunnar Olsson, John Ericsson, Arthur Natorp, Märta Dorff, Richard Lindström, Harry Lund, Gustav Andersson
  • Regi Gunnar Olsson
  • Foto Erik Bergstrand
  • Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit, 24 b/s
  • Arkiv Kungliga biblioteket
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Tema Valfilmer

    Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan.

    Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket.

    Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer.

    Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936).

    Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018

    Lästips:

    • Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
    • Jönsson, Mats, ”’Den kungliga skölden’ – Per Albin Hansson, Gustaf V och medierna 1940”, Mats Jönsson och Pelle Snickars, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)
    • Jönsson, Mats, ”Politisk varumärkning”, Visuell fostran: Film- och bildverksamheten i Sverige under andra världskriget (Lund: Sekel Bokförlag, 2011)
    • Vesterlund, Per, ”Den svenska modellen – arbetarrörelsen, staten och filmen”, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)

      Vet du något mer om denna film?

      Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!