Gatans serenad Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Gatans serenad (1941)

Kåseri om hur en visa kom till. Tre ungdomar och en orkesterledare besöker restauranger och revyer där musik-, dans- och sångnummer framförs av bland andra Evert Taube, Ulla Billquist, Gustav Wally, Britt Nilsson och Lill-Arnes sväng-gäng.

  • Kategori Kultur och nöje
  • Tema Alva Lundin, Ulla Billquist
  • Ort Rättvik
  • Längd 32 minuter
  • Åldersgräns Barntillåten
  • Medverkande Greta Liming, Nils Kihlberg, Evert Granholm, Gösta Bodin, Britt Nilsson
  • Regi Ivar Johansson
  • Foto Albert Rudling
  • Musik Nils Perne,Sven Paddock
  • Produktionsbolag AB Sonora Film
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Tema Alva Lundin

    Alva Lundin (1889-1972) utbildade sig på Tekniska skolans (föregångare till Konstfack) kvinnliga avdelning i Stockholm, där hon studerade praktiska konstnärliga tekniker som figur- och landskapsmålning, typografi och kalligrafi. Under sent 1910-tal startade hon det typografiska formgivningsföretaget Lundins Ritbyrå tillsammans med maken Sven. 1919 engagerades hon av Svensk Filmindustri som mellantextdesigner till Mauritz Stillers Herr Arnes pengar (1919). Året därpå, då hon gjorde mellantexterna till samma regissörs Erotikon (1920), bidrog hon med sina textkort, innehållande lekfullt humoristiska illustrationer, till denna films ryktbarhet och klassikerstatus som modernt ironisk kärlekskomedi. Branschtidningen Filmnyheter skrev: ”Erotikon är alldeles uppenbart ett försök att skapa en svensk filmkomedi som är elegant och välgjord i minsta detalj och ända ner till texterna är resultatet en framgång. Dessa kommentarer som beledsagar handlingen är precis som de ska vara: snärta skickliga och roliga. Och ovanpå detta har de utförts med typografisk finess av fru Alva Lundin. Hon förtjänar stort beröm.”

    Alva Lundin fortsatte att arbeta för Svensk Filmindustri som mellantext- och förtextdesigner under hela sitt yrkesliv och blev en av de flitigaste och minst kända filmarbetarna i svensk filmhistoria. Förtexterna var generellt sett utformade med sirlig text på kartonger som övertonades eller rullades neråt och Alva Lundins förtexter följde ofta den mallen.

    Under 1940-talet börjar förtexterna att lämna kartongstadiet och tilläts ett större konstnärligt svängrum. Detta märks till exempel i Hasse Ekmans Banketten (1948) och i Ingmar Bergmans Törst (1949) där förtexterna läggs direkt på en rörlig bild. Ibland kunde förtexterna även skapa en kommentar till den kommande filmen, som i Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951).

    Alva Lundin har kallats “nestorn bland svenska filmkalligrafer” och hon arbetade med i stort sett alla verksamma regissörer under studioerans storhetstid. Hon anlitades även av de flesta av dåtidens verksamma filmbolag, som Terrafilm, Sandrews och Nordisk Tonefilm. Hon var oerhört produktiv, och mellan 1919 och 1960 skapade hon förtexter åt närmare 500 långfilmer och till ett mycket stort antal kortfilmer, journalfilmer, informationsfilmer och beställningsfilmer. Detta utgör en viktig påminnelse att mellantexter fortsatte att spela en viktig roll i ett omfångsrikt filmmaterial långt efter att ljudfilmen gjort denna specifika konstform mindre framträdande inom den långa fiktionsfilmen.

    I Alva Lundins imponerande meritlista återfinns de flesta av den svenska långfilmens klassiker, som Gustaf Molanders En stilla flirt (1934) och Intermezzo (1936), Gustaf Edgrens Driver dagg faller regn (1946), Hasse Ekmans Fram för lilla Märta (1945) och Flicka och hyacinter  (1950), Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) samt Ingmar Bergmans Gycklarnas afton (1953). Bland kortfilmerna hittar vi den experimentella Gamla Stan (1931), julklassikern Tomten (1941), den oscarsbelönade Människor i stad (1947) av Arne Sucksdorff och Gösta Werners Att döda ett barn (1953).

    Ingmar Bergman, som hade svårt för de traditionella förtexterna, anlitade Alva Lundin endast till fyra av sina långfilmer. Dock gav han Alva Lundin ansvaret för designen av de nio reklamfilmer som han gjorde för tvålmärket Bris 1951-1953.

    Alva Lundins sista film som förtextdesigner var 1960 för kortfilmen Nybyggarna i Faxälven , en dokumentärfilm om bäverbeståndet i Ångermanland som kommer att läggas ut på Filmarkivet.se inom kort.

    Text: Mikaela Kindblom, filmpedagog och filmhistoriker, 2011, med tillägg av Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2020

    Lästips:

    • Bull, Sofia, “Artistic titles in artistic films!: Investigating Swedish art-titles and the case of Alva Lundin”, Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding (red.), Not so silent: Women in cinema before sound (Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis, 2010)
    • Dupré la Tour, Claire. “Intertitles and titles.”, Richard Abel (red.), Encyclopedia of Early Cinema (London: Routledge, 2005)
    • “En Kartongartist för svenska filmtexter: Lundins ritbyrå med Fru Alva Lundin i spetsen.” Filmnyheter nr 11, 1924
    • Wickbom, Ulf, Alva och Sven Lundin: mest om Alva. Hon blev berömd som en av de kvinnliga pionjärerna inom stumfilmen (2015)

    Tema Ulla Billquist

    Ulla Billquist (1907-1946) var en av de stora svenska sångerskorna under 1900-talet. Under sitt korta liv blev hon urtypen för den vackra och sofistikerade sångerskan som sjöng eleganta schlagers i folkhemmets tid. Med schlagern Min soldat blev hon beredskapstidens röst, berömd och älskad över hela landet. Det är svårt att tänka sig Sverige under andra världskriget utan att höra Ulla Billquist när hon sjunger om soldaten som kommer hem på permission och somnar mitt under dejten med sin flicka. Ulla Billquist var en äkta ”interprète”, alltså en sångerska som likt Edith Piaf gestaltade det hon sjöng om, förvandlade sångerna till berättelser och vittnesmål, gav dem liv och mening.

    I en av hennes sånger kan man ana något av den hemlighet som artisten Ulla Billquist kommit att förknippas med: ”Vår längtans tid har varit alltför lång” sjunger hon och fortsätter: ”Man lever bara en gång.” Sången heter Möte i gränden (1945) och komponerades av Margit Lagerheim-Romare. Sången är en av de 432 skivinspelningar som Ulla Billquist gjorde mellan 1933 och 1946 och som finns i den kompletta Ulla Billquist-boxen utgiven av kulturjournalisten Lasse Zackrisson. Lasse Zackrisson har även gjort en film om Ulla Billquist: När molnen skingras (2016). Där lyfter han fram den hemlighet som var väl dold även långt efter att hon tog sitt liv 1946: Ulla Billquist levde ett dubbelliv som homosexuell och hennes tre äktenskap fungerade som ett skydd mot skvaller och den karriär som troligtvis skulle raseras om folk visste. Fram till 1944 var det ju ännu straffbart att vara homosexuell i Sverige.

    Dock fanns det, särskilt i Stockholms konstnärskretsar, exempel på homosexuella som levde mer eller mindre öppet, även på Ulla Billquists tid. Schlagerdrottningen Kai Gullmar gjorde det och komikerikonen Julia Ceasar levde i många år med en operasångerska. Men Ulla Billquist beskrivs som en i grunden skygg människa. Kanske orkade hon inte med allt hemlighetsmakeri. Det som idag ökar på mystiken kring Ulla Billquist är att hon inte förekommer i fler än tre filmer – och detta trots den enorma popularitet som hon levde med. Dessutom finns inte en enda inspelning med hennes talröst, vilket Lasse Zackrisson har påpekat: Vi vet hur hon sjöng, men vi vet inte hur hennes talröst lät.

    Det finns alltså tre filmer där vi kan se något av hur Ulla Billquist såg ut. I filmen Landskamp (Gunnar Skoglund, 1932) sjunger hon ”Ett glas champagne”. Fritiof Billquist, som Ulla var gift med vid denna tid, spelar en av huvudrollerna – och Ingrid Bergman syns som statist. De två filmer som finns på Filmarkivet.se är reklamfilmen Vademecum – Le mot hela världen och kortfilmen Gatans serenad (Ivar Johansson, 1941). I reklamfilmen stiger Ulla Billquist ut på en scen iklädd en fotsid vit päls och sjunger om hur man med tandkrämens hjälp kan le mot hela världen. Filmen är inspelad 1939, Ulla Billquist är 32 år och på väg mot toppen. Närbilderna visar en lyckligt leende sångerska med vackert vita tänder.

    Gatans serenad är en kortfilm inspelad 1941 av AB Sonorafilm, alltså skivbolaget Sonoras eget filmbolag som under 1930- och 1940-talet också producerade en handfull filmer. Det var på Sonora som Ulla Billquist 1940 spelade in sin mest berömda sång, Min soldat. Kortfilmen Gatans serenad gick som förfilm till Thor Modéen-filmen Tåget går klockan 9. Både för- och långfilm är regisserade av Ivar Johansson. Gatans serenad har undertiteln ”Ett kåseri om hur en visa kom till” och handlar om just det: hur en schlager blir till, från idé till färdig stenkaka. Filmen bjuder på mycket Stockholmskänsla och många kända ansikten från stadens musikaliska uteliv. Men det tar en stund tills vi kommer till Ulla Billquist som sjunger titelmelodin, ackompanjerad av Seymour Österwalls orkester, på Berns. Sången skrevs i verkligheten av Nils Perne och Sven Paddock. Vi får följa kompositören (Nils Kyhlberg) och textförfattaren (Evert Granholm) på deras nattliga jakt efter en sång. De får sällskap av en uppmuntrande ung dam (Greta Liming) och en lustigkurre, spelad av den populära komikern Gösta Bodin. De lyssnar på Evert Taube som schvungfullt framför Sjösalavals på anrika restaurang Gyldene Freden. Sedan går de på Oscars där Gustav Wally sjunger och steppar med Wallybaletten och på Café Prag där Britt Nilsson sjunger Med en sång på mina läppar, ackompanjerad av Lill-Arnes Svänggäng. Slutligen hamnar vi på Berns. Ulla Billquist gör entré i en fantastisk pälsprydd kreation och sjunger Gatans serenad som helt klart är filmens höjdpunkt – Evert Taube får ursäkta. Hon fullkomligt lyser när hon framför denna kärlekssång till Stockholm, och hon får fin uppbackning av Seymour Österwalls orkester med jazzlegender som Charlie Norman vid pianot, Miff Görling på trombon och Åke Brandes på trummor.

    Ulla Billquists stjärna fortsätter att lysa. De få gästspel som hon gjorde bland de levande bilderna vittnar om vilken stor artist hon var. Resten får man lyssna sig till.

    Text: Mikaela Kindblom, filmhistoriker och författare, 2020

    Lästips/lyssnartips:

    • Billquist-Roussel, Åsa & Svedelid, Olov, Köp rosor – boken om Ulla Billquist (Stockholm: Sellin & partner, 1990)
    • Olzon, Staffan, …Brinner ännu lågan? En pjäs om Ulla Billquist och Thor Modéen (Norsborg: Riksteatern, 1993)
    • Zackrisson, Lars, “Den kompletta Ulla Billquist”, Vax Records, 2010
    • Zackrisson, Lars, “Ulla Ebba Ingegerd Billquist” (2018), Svenskt kvinnobiografiskt lexikon https://www.skbl.se/sv/artikel/UllaBillquist

      Vet du något mer om denna film?

      Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!