Vademecum – Le mot hela världen Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Vademecum – Le mot hela världen (1939)

Reklamfilm för Barnängen Vademecum.

Tema Ulla Billquist

Ulla Billquist (1907-1946) var en av de stora svenska sångerskorna under 1900-talet. Under sitt korta liv blev hon urtypen för den vackra och sofistikerade sångerskan som sjöng eleganta schlagers i folkhemmets tid. Med schlagern Min soldat blev hon beredskapstidens röst, berömd och älskad över hela landet. Det är svårt att tänka sig Sverige under andra världskriget utan att höra Ulla Billquist när hon sjunger om soldaten som kommer hem på permission och somnar mitt under dejten med sin flicka. Ulla Billquist var en äkta ”interprète”, alltså en sångerska som likt Edith Piaf gestaltade det hon sjöng om, förvandlade sångerna till berättelser och vittnesmål, gav dem liv och mening.

I en av hennes sånger kan man ana något av den hemlighet som artisten Ulla Billquist kommit att förknippas med: ”Vår längtans tid har varit alltför lång” sjunger hon och fortsätter: ”Man lever bara en gång.” Sången heter Möte i gränden (1945) och komponerades av Margit Lagerheim-Romare. Sången är en av de 432 skivinspelningar som Ulla Billquist gjorde mellan 1933 och 1946 och som finns i den kompletta Ulla Billquist-boxen utgiven av kulturjournalisten Lasse Zackrisson. Lasse Zackrisson har även gjort en film om Ulla Billquist: När molnen skingras (2016). Där lyfter han fram den hemlighet som var väl dold även långt efter att hon tog sitt liv 1946: Ulla Billquist levde ett dubbelliv som homosexuell och hennes tre äktenskap fungerade som ett skydd mot skvaller och den karriär som troligtvis skulle raseras om folk visste. Fram till 1944 var det ju ännu straffbart att vara homosexuell i Sverige.

Dock fanns det, särskilt i Stockholms konstnärskretsar, exempel på homosexuella som levde mer eller mindre öppet, även på Ulla Billquists tid. Schlagerdrottningen Kai Gullmar gjorde det och komikerikonen Julia Ceasar levde i många år med en operasångerska. Men Ulla Billquist beskrivs som en i grunden skygg människa. Kanske orkade hon inte med allt hemlighetsmakeri. Det som idag ökar på mystiken kring Ulla Billquist är att hon inte förekommer i fler än tre filmer – och detta trots den enorma popularitet som hon levde med. Dessutom finns inte en enda inspelning med hennes talröst, vilket Lasse Zackrisson har påpekat: Vi vet hur hon sjöng, men vi vet inte hur hennes talröst lät.

Det finns alltså tre filmer där vi kan se något av hur Ulla Billquist såg ut. I filmen Landskamp (Gunnar Skoglund, 1932) sjunger hon ”Ett glas champagne”. Fritiof Billquist, som Ulla var gift med vid denna tid, spelar en av huvudrollerna – och Ingrid Bergman syns som statist. De två filmer som finns på Filmarkivet.se är reklamfilmen Vademecum – Le mot hela världen och kortfilmen Gatans serenad (Ivar Johansson, 1941). I reklamfilmen stiger Ulla Billquist ut på en scen iklädd en fotsid vit päls och sjunger om hur man med tandkrämens hjälp kan le mot hela världen. Filmen är inspelad 1939, Ulla Billquist är 32 år och på väg mot toppen. Närbilderna visar en lyckligt leende sångerska med vackert vita tänder.

Gatans serenad är en kortfilm inspelad 1941 av AB Sonorafilm, alltså skivbolaget Sonoras eget filmbolag som under 1930- och 1940-talet också producerade en handfull filmer. Det var på Sonora som Ulla Billquist 1940 spelade in sin mest berömda sång, Min soldat. Kortfilmen Gatans serenad gick som förfilm till Thor Modéen-filmen Tåget går klockan 9. Både för- och långfilm är regisserade av Ivar Johansson. Gatans serenad har undertiteln ”Ett kåseri om hur en visa kom till” och handlar om just det: hur en schlager blir till, från idé till färdig stenkaka. Filmen bjuder på mycket Stockholmskänsla och många kända ansikten från stadens musikaliska uteliv. Men det tar en stund tills vi kommer till Ulla Billquist som sjunger titelmelodin, ackompanjerad av Seymour Österwalls orkester, på Berns. Sången skrevs i verkligheten av Nils Perne och Sven Paddock. Vi får följa kompositören (Nils Kyhlberg) och textförfattaren (Evert Granholm) på deras nattliga jakt efter en sång. De får sällskap av en uppmuntrande ung dam (Greta Liming) och en lustigkurre, spelad av den populära komikern Gösta Bodin. De lyssnar på Evert Taube som schvungfullt framför Sjösalavals på anrika restaurang Gyldene Freden. Sedan går de på Oscars där Gustav Wally sjunger och steppar med Wallybaletten och på Café Prag där Britt Nilsson sjunger Med en sång på mina läppar, ackompanjerad av Lill-Arnes Svänggäng. Slutligen hamnar vi på Berns. Ulla Billquist gör entré i en fantastisk pälsprydd kreation och sjunger Gatans serenad som helt klart är filmens höjdpunkt – Evert Taube får ursäkta. Hon fullkomligt lyser när hon framför denna kärlekssång till Stockholm, och hon får fin uppbackning av Seymour Österwalls orkester med jazzlegender som Charlie Norman vid pianot, Miff Görling på trombon och Åke Brandes på trummor.

Ulla Billquists stjärna fortsätter att lysa. De få gästspel som hon gjorde bland de levande bilderna vittnar om vilken stor artist hon var. Resten får man lyssna sig till.

Text: Mikaela Kindblom, filmhistoriker och författare, 2020

Lästips/lyssnartips:

  • Billquist-Roussel, Åsa & Svedelid, Olov, Köp rosor – boken om Ulla Billquist (Stockholm: Sellin & partner, 1990)
  • Olzon, Staffan, …Brinner ännu lågan? En pjäs om Ulla Billquist och Thor Modéen (Norsborg: Riksteatern, 1993)
  • Zackrisson, Lars, “Den kompletta Ulla Billquist”, Vax Records, 2010
  • Zackrisson, Lars, “Ulla Ebba Ingegerd Billquist” (2018), Svenskt kvinnobiografiskt lexikon https://www.skbl.se/sv/artikel/UllaBillquist

    Vet du något mer om denna film?

    Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!