Veckorevy 1952-11-17 Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Veckorevy 1952-11-17 (1952)

Stockholms Lucia. Utrikesminister Östen Undén talar i FN. Göteborgs luciakandidater.

Luciaaspiranter i Van der Nootska palatset pudrar och kammar sig i väntan på att ställas inför juryn. Redaktör Ström, Stockholms-Tidningen, kallar in flickorna. Juryn: Mimmi Pollack, Gustaf Boltenstern och filmfotograf Göran Strindberg. De tio utvalda luciakandidaterna i långskjortor. Presentation av luciakandidaterna privat: nummer ett pysslar i kök. Nummer två i sitt arbete ‘mannekängar’ i aftonklänning inför två kunder. Nummer tre i sin dagliga gärning som apoteksassistent. Nummer fyra är tandsköterskoelev och syns på tandläkarmottagning med patient och tandläkare. Nummer fem är expedit i väskaffär, visar en kund en stor portfölj. Nummer sex och sju arbetar båda i konfektionsbranschen och visar här kläder för kunder. Nummer åtta vill bli skådespelerska och sitter här med ett ritblock i handen. Nummer nio är småskollärare. Nummer tio arbetar på kontor.

Östen Undén talar i FN i New York. Olika nationers representanter.

Panorering Göteborg. Masthuggets kyrka. Musikkår i spetsen för långt tåg kvinnor. Åskådare. Götaplatsen. Långedrags restaurang. Flickor springer in i restaurang. Lasse Dahlquist kommer sjövägen vrickande en eka. Flickorna inför juryn, som består av Anne-Marie Gripman, Gerd Hagman, Evy Tibell, Povel Ramel och John Elfström. De sju luciakandidaterna. Inklipp: Kung Gustaf VI Adolf besöker ålderdomshem i Göteborg sommaren 1952. Luciakandidaterna tar för sig av smörgåsbord. Flickorna uppställda i rad.

  • Kategori Journalfilm
  • Tema Julfilmer, Povel Ramel
  • Ort FN (New York), Götaplatsen, Göteborg, Masthugget, New York, Nootska palatset (Stockholm), Stockholm
  • Längd 12 minuter
  • Medverkande Mimi Pollack, Gustaf Boltenstern, Göran Strindberg, Östen Undén, Lars Dahlquist, Anne Marie Gripman, Gerd Hagman, Evy Tibell, Povel Ramel, John Elfström, kung Gustav VI Adolf
  • Speaker Nils Jerring
  • Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit
  • Arkiv Kungliga biblioteket
  • Läs mer om filmen i SMDB

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Tema Julfilmer

    Julfilmerna på Filmarkivet.se är, oavsett säsong, några av våra mest populära på webbplatsen. Inte så konstigt kanske eftersom julen är en av få svenska högtider vars traditioner, från luciafirande till pepparkaksbak, har varit relativt oförändrade under de senaste hundra åren och väcker många barndomsminnen. För många är julen en högtid förknippad med gemenskap medan den för andra är en skarp påminnelse om de som är exkluderade ur denna gemenskap.

    I dokumentärfilmen Alternativ jul – alternativt samhälle från 1969 ser vi hur tusentals människor julen 1968 samlades i Stockholm med omgivningar för att fira en annorlunda jul tillsammans, som protest mot den kommersiella julen. Initiativet Alternativ jul växte till en folkfest där cirka 25 000 människor samlades. I filmen kan man bland annat se, i en scen där skådespelaren Torsten Wahlund skymtar förbi, skådespelare framföra ett alternativt julspel med repliker som: ”Josef och Maria har svikit sitt medborgerliga förtroende, missbrukat sitt sociala ansvar. Vad är brottet? De har inte köpt dammsugare.” En annan film som kritiserar kommersialismen runt jul är den animerade Julfilmen (1984) av Lennart Gustafsson, en av våra mest produktiva animatörer som bland annat gjort Råttis (1986) samt filmerna om Bulten och Ville och Vilda.

    I vårt urval finns även andra sidan av myntet representerat i form av en reklamfilm för Epa Stormarknad från 1969 som säljer julefrid och en tecknad reklamfilm från Matador som låter all barn förstå att det är rakblad från Matador som är varje fars drömjulklapp. I Einar Dahlins privata samlingar från 1962 kan vi se familjens och andra Stockholmares julfirande med bilder från bland annat varuhuset PUB:s julskyltning och andra gatumiljöer i traditionsenlig ljusskrud. Våra journalfilmer från 1940- och 1950-talet presenterar en rad Lucia-kandidater, ackompanjerade av jazziga muzakversioner av Sankta Lucia, från den tid då uttagningen också var en skönhetstävling. Inom ramen för dessa filmer finns även en skälmsk, för att låna speakerns ordval, Lucia i drag från Pressfotografernas klubbs firande på Skansen 1945. Märk väl den roade församlingens välondulerade huvuden.

    För den som ändå föredrar sitt julfirande nostalgiskt, högtidligt och traditionsenligt, vill vi tipsa om både den stämningsfulla Julotta från 1937 och Tomten av Gösta Roosling från 1941. Tomten, med den rumänsk-svenske cirkusartisten och skådespelaren Kiki i titelrollen, visas årlingen under julhelgen på Sveriges Television. Kanske sammanfattar diktaren Viktor Rydbergs inledande ord, upplästa av skådespelaren Hilda Borgström, ganska så väl de teman våra filmer tar upp: ”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma, alla sover i enslig gård, djupt under midnattstimma.”

    Wanda Bendjelloul, redaktionen, Filmarkivet.se, 2017

    Lästips:

    • Esping, Ingrid, “Bland elaka jultomtar och hemstöpta ljus: nedslag i privata julfilmer från 1930-tal till 1980-tal”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
    • Connelly, Mark (red.), Christmas at the Movies: Images of Christmas in American, British, and European cinema (London och New York: I.B. Tauris, 2000)
    • Hagström, Charlotte m.fl. (red.), Nu gör vi jul igen (Göteborg: Institutet för språk och folkminnen, 2006)
    • Löfgren, Orvar, ”Drömmen om den perfekta julen”, Jonas Frykman och Orvar Löfgren (red.), Svenska vanor och ovanor (Stockholm: Natur och Kultur, 1991)
    • Svehla, Gary och Susan Svehla, It’s Christmas time at the movies (Baltimore, Md.: Midnight Marquee, 1998)

     

    Tema Povel Ramel

    Få har som artisten Povel Ramel (1922-2007) skänkt sin publik så mycket glädje genom åren. Povel Ramel var musiker, pianist, sångare, kompositör, författare, poet och artist i ordens allra mest fantasifulla färger. Han spred lyckliga ordkaskader omkring sig som serpentiner och publiken tog stormförtjust emot dem och tränade sedan duktigt på att komma ihåg dem. Att helt felfritt kunna sjunga med i ”The Gräsänkling Blues” eller ”Ittma Hoha” är något som många av oss har tränat på sedan barnsben. Sedan fanns de mer stillsamma sångerna, som ”En stilla lagun” och ”Underbart är kort”. Men även de bjuder på oväntade överraskningar där humorn alltid vinner före trista saker som ordning och reda, rätt ska vara rätt och de djupa, innerliga känslosvallen. Man skulle kunna kalla Povel Ramel och hans Knäppupp-gäng för en svensk version av Bröderna Marx där Povel var Groucho, Martin Ljung var Harpo och alla de andra var Chico, Zeppo och Margaret Dumont. Precis som bröderna Marx förfinade Povel Ramel sitt artisteri genom gedigen träning från scenen och radio – innan de gick över till rörliga bilder. Men till skillnad från bröderna Marx var Povel Ramels humor aldrig på gränsen till det smakfulla eller kaos. Hos Povel Ramel fanns något tryggt i allt det knasiga. Hans humor kunde ha svärta och sting, men han var alltid snäll och glad – när han inte sjöng om ”Proffe”!

    Povel Ramel slog igenom som pianist, artist och schlagerkompositör 1944 med låten ”Johanssons boogie woogie vals” och lämnade sedan egentligen aldrig scenen under en lång karriär av skiv- och radioinspelningar, revy, tv, film och hyllningsprogram. Än idag hittar han en ny publik bland nyfikna och intresserade på youtube, spotify och i arkiven. Här presenteras bara en handfull av alla de musikaliska inslag, gästspel och upptåg som Povel Ramel och hans Knäppupp-gäng gjort sig skyldiga till genom åren. I filmen Den galluperande frågan (1955) står det förvisso i presentationstexten om flugighet, den speciella komedistil som Povel Ramel var expert på, men i själva filmen finns han tyvärr inte med. Sökningar på facebook ger dock vid handen att Povel Ramel kan ha skrivit en visa som syftar på det då välbekanta fenomenet gallup-undersökningar. En vers lät så här:

    “Gallupundersökningar har visat på

    att renligheten står på rysligt hög nivå

    Varannan tycker det är kul

    att bada varje jul

    Och resten

    – Vet inte”

    I slutet av versen var det Martin Ljung som bidrog med det lakoniska ”vet inte”. Detta är av visst intresse – texten har i varje fall denna artikelförfattare inte lyckats hitta i Povel Ramelsällskapets omfångsrika textarkiv. I Skämt och Allvar (1952) förekommer Povel Ramel och Martin Ljung i en handfull reklamfilmer för tandkrämen Stomatol. I Sparbankens reklamkavalkad 50-årsjubileum Sparfrämjandet (1975) syns Povel Ramel vid pianot och Brita Borg som sjunger ”Köp inte en zebra! Köp inte en zebra! Köp inte en zebra! Spar pengarna till bättre ting!”

    Vidare kan vi konstatera att urvalet av filmer i Filmarkivet.se är eklektiskt, för att inte säga egensinnigt. Här finns en trailer, ett par reklamfilmer och flera inslag i dåtidens journalfilmer där Povel Ramel fungerar som någon sorts pausfågel – eller ciceron med storhetsvansinne. Ibland påminner Povel Ramel om den retfulla fågeln i Kalle Ankas julafton. I Terras fönster nr 5 (1951) dyker Povel Ramel upp både i början och på slutet av den dryga kvarten långa journalfilmen, vilket nästan får Sigge Fürst, filmens berättare och ciceron, att tappa humöret.

    Men om vi nu ska försöka oss på en snävare kategorisering så är de rörliga bilderna med Povel Ramel på Filmarkivet.se främst från åren kring 1950-talet, med toppar kring 1950 och 1955. Vid 1900-talets mitt var Povel Ramel berömd och det var främst tack vare radion. Povel Ramel och hans Föreningen för flugighetens främjande medverkade i många av de mest populära radioprogrammen, som ”Frukostklubben”, ”Dagens melodier”, ”Speldosan” och ”Fyra kring en flygel” – de fyra i sistnämnda programmet var förstås Povel Ramel, Brita Borg, Martin Ljung och Alice Babs. Mellan 1949 och 1952 hade Povel Ramel ett eget radioprogram som hette Rameldags och knäppte man på sin radio kunde man höra Povel Ramel både på lördagar, sent på natten och nyårsafton. Ofta var det så att publiken hörde Povel Ramels nya låtar först i radio, så när Ramel tog steget över till film, var låtarna som framfördes där redan välbekanta. Från slutet av 1940-talet och ett decennium framåt syntes Povel Ramel i journalfilm, reklamfilm och sju långfilmer, bland annat hade han huvudroller i fyra av långfilmerna.

    I journalfilmen Terras fönster nr 4 (1950) berättar Alice Babs om hur Povel Ramel gav henne ”en ny slags repertoar” och syftar då på deras första gemensamma hitlåt ”Vårt eget blue Hawai” som Povel Ramel skrev redan 1941. Under 1950-talet reste Povel Ramel land och rike runt med sina Knäppup-revyer. Hemmabasen var Idéonteatern som låg i de gamla numera rivna Klarakvarteren i Stockholm. På bio visades mellan 1954 och 1958 fyra Knäppuppfilmer: I rök och dans (1954), Hoppsan (1955), Ratataa (1956) och Den stora amatören (1958). På Filmarkivet.se finns trailern till I rök och dans där en berättarröst nästan stjäl showen från de festliga glimtarna ur filmen med bland annat dessa tänkvärda ord: ”Varje liten bild är fylld av en rörelse, vilket gör bilderna mycket levande.”

    Kortfilmen Kortknäpp (1954) bjuder på godbitar från ”Knäppupp III Tillstymmelser” som hade premiär på Idéonteatern den 22 december 1957. Men filmen visar egentligen mest av turnélivet mellan föreställningarna, när revyns cirkustält ska resas och rivas och tåget lastat med alla artister och scenarbetare färdas kors och tvärs över landet. Kortfilmen producerades av bolaget Knäppupp AB, som även producerade nio filmer på 1950-talet, däribland långfilmerna I rök och dans, Ratataa och Den stora amatören.

    Mest Povel Ramel blir det dock – kanske något oväntat – i den tidigare nämnda journalfilmen Terras Fönster nr 5 (1951) där huvudpersonen framför ett glatt potpurri av sina allra mest älskade sånger tillsammans med vapenbröderna Martin Ljung och Brita Borg. Kavalkaden inleds med Ramel som sjunger ”Ittma Hohah” och sedan får vi höra valda bitar ur bland annat ”Sturske Laban”, ”Skutan i Halmstad”, ”Lagun”, ”Aclutti busch boosch bumpa Albertina”, ”Johanssons boogie boogie-vals”, ”Tjo vad de’ va’ livat i holken”, ”Titta det snöar” och ”Ut i skogen ska vi gå”.

    Povel Ramel medverkade i allt som allt 19 filmer, och då är även korta inspel och gästspel inräknade, som i till exempel klippfilmen Minns Ni? (1993). ”Man kan bara beklaga att Povel Ramel inte arbetade mer med filmmediet, för det han har lämnat efter sig är unikt” som David Nessle påpekar i sin artikel om Povel Ramel på Svensk Filmdatabas. Naturligtvis blev det senare också mycket tv för Povel Ramel när ”dumburken”, som hans vän och kollega Hasse Ekman kallade den, slog igenom i slutet av 1950-talet. Men det är en annan historia.

    Här har vi alltså ett litet urval av rörliga bilder med Povel Ramel från hans mest gyllene år som oförglömlig artist, ordkonstnär, musiker och låtskrivare. Kortfilmen Underbart är kort (1980) av Lasse Hallström finns här också som en liten påminnelse om en av Povel Ramels mest älskade melodier.

    Text: Mikaela Kindblom, filmhistoriker och författare, 2021

    Lästips:

      Vet du något mer om denna film?

      Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!