Skämt och Allvar
Povel Ramel och Martin Ljung gör fem reklamfilmer för Stomatol tandkräm och munvatten.
Povel Ramel
Få har som artisten Povel Ramel (1922-2007) skänkt sin publik så mycket glädje genom åren. Povel Ramel var musiker, pianist, sångare, kompositör, författare, poet och artist i ordens allra mest fantasifulla färger. Han spred lyckliga ordkaskader omkring sig som serpentiner och publiken tog stormförtjust emot dem och tränade sedan duktigt på att komma ihåg dem. Att helt felfritt kunna sjunga med i ”The Gräsänkling Blues” eller ”Ittma Hoha” är något som många av oss har tränat på sedan barnsben. Sedan fanns de mer stillsamma sångerna, som ”En stilla lagun” och ”Underbart är kort”. Men även de bjuder på oväntade överraskningar där humorn alltid vinner före trista saker som ordning och reda, rätt ska vara rätt och de djupa, innerliga känslosvallen. Man skulle kunna kalla Povel Ramel och hans Knäppupp-gäng för en svensk version av Bröderna Marx där Povel var Groucho, Martin Ljung var Harpo och alla de andra var Chico, Zeppo och Margaret Dumont. Precis som bröderna Marx förfinade Povel Ramel sitt artisteri genom gedigen träning från scenen och radio – innan de gick över till rörliga bilder. Men till skillnad från bröderna Marx var Povel Ramels humor aldrig på gränsen till det smakfulla eller kaos. Hos Povel Ramel fanns något tryggt i allt det knasiga. Hans humor kunde ha svärta och sting, men han var alltid snäll och glad – när han inte sjöng om ”Proffe”!
Povel Ramel slog igenom som pianist, artist och schlagerkompositör 1944 med låten ”Johanssons boogie woogie vals” och lämnade sedan egentligen aldrig scenen under en lång karriär av skiv- och radioinspelningar, revy, tv, film och hyllningsprogram. Än idag hittar han en ny publik bland nyfikna och intresserade på youtube, spotify och i arkiven. Här presenteras bara en handfull av alla de musikaliska inslag, gästspel och upptåg som Povel Ramel och hans Knäppupp-gäng gjort sig skyldiga till genom åren. I filmen Den galluperande frågan (1955) står det förvisso i presentationstexten om flugighet, den speciella komedistil som Povel Ramel var expert på, men i själva filmen finns han tyvärr inte med. Sökningar på facebook ger dock vid handen att Povel Ramel kan ha skrivit en visa som syftar på det då välbekanta fenomenet gallup-undersökningar. En vers lät så här:
”Gallupundersökningar har visat på
att renligheten står på rysligt hög nivå
Varannan tycker det är kul
att bada varje jul
Och resten
– Vet inte”
I slutet av versen var det Martin Ljung som bidrog med det lakoniska ”vet inte”. Detta är av visst intresse – texten har i varje fall denna artikelförfattare inte lyckats hitta i Povel Ramelsällskapets omfångsrika textarkiv. I Skämt och Allvar (1952) förekommer Povel Ramel och Martin Ljung i en handfull reklamfilmer för tandkrämen Stomatol. I Sparbankens reklamkavalkad 50-årsjubileum Sparfrämjandet (1975) syns Povel Ramel vid pianot och Brita Borg som sjunger ”Köp inte en zebra! Köp inte en zebra! Köp inte en zebra! Spar pengarna till bättre ting!”
Vidare kan vi konstatera att urvalet av filmer i Filmarkivet.se är eklektiskt, för att inte säga egensinnigt. Här finns en trailer, ett par reklamfilmer och flera inslag i dåtidens journalfilmer där Povel Ramel fungerar som någon sorts pausfågel – eller ciceron med storhetsvansinne. Ibland påminner Povel Ramel om den retfulla fågeln i Kalle Ankas julafton. I Terras fönster nr 5 (1951) dyker Povel Ramel upp både i början och på slutet av den dryga kvarten långa journalfilmen, vilket nästan får Sigge Fürst, filmens berättare och ciceron, att tappa humöret.
Men om vi nu ska försöka oss på en snävare kategorisering så är de rörliga bilderna med Povel Ramel på Filmarkivet.se främst från åren kring 1950-talet, med toppar kring 1950 och 1955. Vid 1900-talets mitt var Povel Ramel berömd och det var främst tack vare radion. Povel Ramel och hans Föreningen för flugighetens främjande medverkade i många av de mest populära radioprogrammen, som ”Frukostklubben”, ”Dagens melodier”, ”Speldosan” och ”Fyra kring en flygel” – de fyra i sistnämnda programmet var förstås Povel Ramel, Brita Borg, Martin Ljung och Alice Babs. Mellan 1949 och 1952 hade Povel Ramel ett eget radioprogram som hette Rameldags och knäppte man på sin radio kunde man höra Povel Ramel både på lördagar, sent på natten och nyårsafton. Ofta var det så att publiken hörde Povel Ramels nya låtar först i radio, så när Ramel tog steget över till film, var låtarna som framfördes där redan välbekanta. Från slutet av 1940-talet och ett decennium framåt syntes Povel Ramel i journalfilm, reklamfilm och sju långfilmer, bland annat hade han huvudroller i fyra av långfilmerna.
I journalfilmen Terras fönster nr 4 (1950) berättar Alice Babs om hur Povel Ramel gav henne ”en ny slags repertoar” och syftar då på deras första gemensamma hitlåt ”Vårt eget blue Hawai” som Povel Ramel skrev redan 1941. Under 1950-talet reste Povel Ramel land och rike runt med sina Knäppup-revyer. Hemmabasen var Idéonteatern som låg i de gamla numera rivna Klarakvarteren i Stockholm. På bio visades mellan 1954 och 1958 fyra Knäppuppfilmer: I rök och dans (1954), Hoppsan (1955), Ratataa (1956) och Den stora amatören (1958). På Filmarkivet.se finns trailern till I rök och dans där en berättarröst nästan stjäl showen från de festliga glimtarna ur filmen med bland annat dessa tänkvärda ord: ”Varje liten bild är fylld av en rörelse, vilket gör bilderna mycket levande.”
Kortfilmen Kortknäpp (1954) bjuder på godbitar från ”Knäppupp III Tillstymmelser” som hade premiär på Idéonteatern den 22 december 1957. Men filmen visar egentligen mest av turnélivet mellan föreställningarna, när revyns cirkustält ska resas och rivas och tåget lastat med alla artister och scenarbetare färdas kors och tvärs över landet. Kortfilmen producerades av bolaget Knäppupp AB, som även producerade nio filmer på 1950-talet, däribland långfilmerna I rök och dans, Ratataa och Den stora amatören.
Mest Povel Ramel blir det dock – kanske något oväntat – i den tidigare nämnda journalfilmen Terras Fönster nr 5 (1951) där huvudpersonen framför ett glatt potpurri av sina allra mest älskade sånger tillsammans med vapenbröderna Martin Ljung och Brita Borg. Kavalkaden inleds med Ramel som sjunger ”Ittma Hohah” och sedan får vi höra valda bitar ur bland annat ”Sturske Laban”, ”Skutan i Halmstad”, ”Lagun”, ”Aclutti busch boosch bumpa Albertina”, ”Johanssons boogie boogie-vals”, ”Tjo vad de’ va’ livat i holken”, ”Titta det snöar” och ”Ut i skogen ska vi gå”.
Povel Ramel medverkade i allt som allt 19 filmer, och då är även korta inspel och gästspel inräknade, som i till exempel klippfilmen Minns Ni? (1993). ”Man kan bara beklaga att Povel Ramel inte arbetade mer med filmmediet, för det han har lämnat efter sig är unikt” som David Nessle påpekar i sin artikel om Povel Ramel på Svensk Filmdatabas. Naturligtvis blev det senare också mycket tv för Povel Ramel när ”dumburken”, som hans vän och kollega Hasse Ekman kallade den, slog igenom i slutet av 1950-talet. Men det är en annan historia.
Här har vi alltså ett litet urval av rörliga bilder med Povel Ramel från hans mest gyllene år som oförglömlig artist, ordkonstnär, musiker och låtskrivare. Kortfilmen Underbart är kort (1980) av Lasse Hallström finns här också som en liten påminnelse om en av Povel Ramels mest älskade melodier.
Text: Mikaela Kindblom, filmhistoriker och författare, 2021
Lästips:
- Broman Åkesson, Johanna, Povel Ramel och musiken (Lidingö: Ehrlingförlagen, 2007)
- Povel Ramel-sällskapets hemsida: https://www.povelramelsallskapet.se/
- Ramel, Povel, Följ mig bakåt vägen: Povel Ramels livstycken del 1; Som om inget hade hänt: Povel Ramels livstycken del 2 (Stockholm: Norstedt, 2007)
- Schöier, Staffan och Stefan Wermelin, Yrke: Povel Ramel (Stockholm: Bonnier Fakta, 2011)
- Svensk Filmdatabas: Povel Ramel http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=62691#films