Bilder från Ornö och Huvudskär i Stockholms skärgård. Vardagslivet skildras på öarna med arbete i gruva, fiske och en skola för barn. Lille Bror Söderlundh komponerar och sjunger en visa.

Stockholms skärgård har varit väl synlig i svensk film ända sedan stumfilmstiden, använd som miljö för dramatiska spelfilmer av så väl Victor Sjöström som Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Det här är en film om Ornö och öarna runtomkring, i Haninge kommun utanför Stockholm, men kanske allra mest om de människor som bodde där för mer än 70 år sedan. På Ornö, eller närmare bestämt på Bodskär, Borgen och Sadelöga, spelade Ingmar Bergman in sin klassiker Sommaren med Monika under sommaren 1952. Bergman har själv i sina memoarer berättat om den lustfyllda inspelningen då han och ett litet filmteam, med fotografen Gunnar Fischer i spetsen, var bosatta på Klockargården på Ornö hos den legendariske skärgårdsprofilen Filip Olsson (1904-1977).

Sommaren med Monika blev berömd för sin frispråkighet kring kärlek och sex och för Harriet Anderssons nakenbad ute på klipporna vid havet. I den här kortfilmen finns dock ingen antydan om den synd som skärgården skulle komma att symbolisera längre fram. Ingmar Bergman var faktiskt inte heller först med att göra Ornö till en skådeplats för ohämmad erotik. I Alf Sjöbergs film Den blomstertid. från 1940 fanns en samlagsscen i en klippskreva mellan filmens två huvudpersoner Gerd Hagman och Arnold Sjöstrand som klipptes bort av censuren.

Alf Sjöberg hade sommarhus på Ornö och var god vän med Filip Olsson. Sjöbergs film Den blomstertid. (1940) handlade faktiskt om en klockare på Ornö som i filmen heter Albin Olsson och spelas av Sture Lagerwall. Filip Olsson var lärare, kompositör och uppfinnare, född i Dalarna och bosatt under större delen av sitt liv på Ornö där han var gift och hade sex barn. Han var en pregnant skärgårdsprofil som blev mycket omtyckt, inte minst för sitt engagemang för skärgårdens ungdomar. Filip Olsson var även uppfinnare och uppfann den speciella årtullen kallad Ornöklykan. Hans musik förekommer i Alf Sjöbergs Bara en mor (1949) samt i Sommaren med Monika, där stycket heter Kärlekens hamn.

Här får vi se Filip Olsson i en kort scen från skolavslutningen i juni 1939, då skolan är lövad och alla barn står snällt uppställda i klassrummet med syrenbuketter på bröstet och hälsar sommaren välkommen med en psalm. Filip Olsson ses som en i mängden av många skärgårdsbor som alla tycks tillhöra ett alldeles eget släkte av härdade och tåliga människor med segheten som arvedel. Två smågrabbar ror iland i en båt, på väg till avslutningen, och vi får veta att nu är det ingen konst, men på vintern, när händerna fryser fast på årorna. Vi får också träffa två av Ornös äldsta invånare som sägs ha tydliga minnen av när Strindberg var där och skrev Hemsöborna. Lite senare ser vi en annan skapande sommargäst, Lillebror Söderlundh, som sitter på en kobbe och komponerar. Han sjunger sedan en av sina visor för en fiskarvän i ljuset av en fotogenlampa och en vedbrasa, kvällen innan stormen bryter ut till havs. Allt filmat i ett svart-vitt lyster som väcker fantasin och minnena till liv när berättaren talar om husen som lyser faluröda, vågskvalpet under bryggorna och solen som går ner i röda moln.