Bilder från Grängesbergs gruvor. Malmen lastas på tåg och transporteras till hamnen i Oxelösund. Smältskador i början på negativet är ersatta med stopprutor i filmen. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

När filmen spelades in var Grängesbergsbolaget ett av Sveriges mest lönsamma företag. Sedan 1500-talet hade man brutit järnmalm i Grängesberg, och kring sekelskiftet 1900 hade gruvbolaget världens största järnmalmsflotta. Orten Grängesberg, som senare skulle flyttas på grund av rasrisken i det underminerade berget, tredubblade sin befolkning under dessa år.
Grängesberg var också platsen där man för första gången framgångsrikt lyckades överföra ström längre sträckor. Från vattenkraftverket i Hällsjön, 12 kilometer bort, fördes strömmen till gruvorna i Grängesberg sedan starten 1893.

Bolaget Gränges var en storkoncern, som ägde hela infrastrukturen, från malmbrytningen, via järnvägen till Oxelösund, och fartygen som malmen lastades på. Man hade också intressen i gruvorna i Kiruna, i Ofotenbanan till Narvik och investerade också i stora järngruvsprojekt i Liberia. På 1970-talet började det dock gå sämre för gruvjätten, och företaget såldes till statliga SSAB. De sista malmtågen från Grängesberg till Oxelösund rullade fram 1990, och idag är istället bryggeriföretaget Spendrups största arbetsgivare på orten. För filmälskare är Grängesberg också intressant som platsen för filmarkivet som bevarar svenska folkets filmer.