Bilder från olika industrier i Sverige. Bland andra LKAB, Dannemora gruvor, Leufsta bruk, Fagersta bruk, AB Separator, AGA, LM Ericsson, Bolinders. Filmen utförd för Sveriges Industriförbunds årsmöte den 26 april 1927. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

I april 1927 var det dags för cheferna på Sveriges tunga industrier att njuta frukterna av vad man hittills hade åstadkommit. Förbundet (som tillsammans med SAF skulle bilda Svenskt Näringsliv 2001) var då endast sjutton år gammalt, men den svenska industrin hade en betydligt mer anrik historia än så, och den ville man nu gärna minnas.

I Kiruna hade LKAB sedan ett par decennier tillbaka börjat borra sig ner genom den rika järnmalmen, och i Dannemora skopades järnmalm alltjämt upp. Allt sedan medeltiden hade Dannemora varit Sveriges rikaste järnmalmsgruva, men just 1927 avstannade arbetet på grund av en längre strejk. Först 1935 skulle arbetet tas upp igen, och gruvan fick sina toppår kring 1960, med en årsproduktion på 600 000 ton. Dannemora, som stängdes 1992 är nu, med allt mer stigande metallpriser, åter i bruk. Men det kunde ju inte cheferna vid Industriförbundet veta 1927.

Dannemoras djupa gruvschakt är som hämtade från Tolkiens Mordor, och står i skarp kontrast till den pastorala idyllen vid ödebruket Silvhytteås ruiner. Här anlades ett krutbruk 1663, och ett sågverk 1753. Några år senare uppfördes mulltimmershyttan, som gav Silvhytteå en stabil produktion av tackjärn. 1927 var allt detta nedlagt sedan länge, på 1870-talet avstannade verksamheten i Silvhytteå.

Filmen anlägger både ett nostalgiskt anslag, som säkert fick Industriförbundets chefer att röras till tårar, men vill också skildra gruvornas moderna gruvligheter.

1920-talets svenska storföretag hade också på allvar börjat bry sig om sina anställda. På AB Separators tak skymtar glada gossar framför Kungstornen i centrala Stockholm. Vi får också se dem bada nakna i företagets simbassäng, en toppmodern installation helt i linje med 1920-talets tanker på hygien för både kropp och ras. Den förbättrade arbetsmiljön var säkert uppskattad av fabrikens anställda, att döma av deras muntra miner, men bakom reformerna låg också krassa ekonomiska överväganden. Glada och friska arbetare skulle ge högra produktion.

Vid AGA:s fabriker och LM Ericssons visas prov på svensk snilleindustri. Gasfyrar och telefonväxlar skulle länge vara två drivande kugghjul i Sveriges exportindustri, och 1927 hade AGA nyligen skickat iväg sin stororder på fyrar till Panamakanalen. Arbetet vid LM Ericsson på 1920-talet är förstås fjärran från dagens mobiltelefoni, men telefonföretaget gjorde Stockholm till dåtidens Silicon Valley, och kameraåkningen ifrån traversen hade kunnat platsa i vilken science fiction-film som helst.