Per Albin svarar – Välkomna till oss Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Per Albin svarar – Välkomna till oss (1946)

Socialdemokratisk valfilm. Filmen inleds med tal av Per Albin Hansson, sedan följer en valrevy med sånger och sketcher.

Den andra och betydligt längre avdelningen i Per Albin svarar: Välkomna
till oss! tillhör en helt annan genre och kan liknas vid vad som numera brukar
kallas politainment, det vill säga en fragmenterad blandning av politik och
underhållning där inslag med vid tiden välkända celebriteter kombinerades
med realpolitiska budskap. I den mer än halvtimme långa kavalkadavdelningen
står en scen ut på grund av sin antisemitism. Att den överhuvudtaget
inkluderades i en valfilm för det utan jämförelse största politiska riksdagspartiet
år 1946 antyder att Sverige, trots ett nyss avslutat krig, fortfarande
präglades av föregående decenniers rasbiologiska förhållningssätt. Scenen
ifråga behandlar en av dåtidens samhällsekonomiska frågor och på en
estradscen får vi se en av dåtidens främsta kvinnliga svenska revyartister
och filmstjärnor, Hjördis Pettersson (i rollen som Moder Svea) samt fyra
karikatyrer av motståndarna till socialdemokratins statliga fördelning av
rikets tillgångar. Runt Moder Svea ser vi hur de fyra karaktärerna handgripligen
visar att det är bättre att, som man uttrycker det, “norpa” ur rikets
skattkista än att fördela resurserna bland nödställda. De fyra respresenterar
adel, borgerskap, storfinans och judar. Sistnämnda grupp porträtteras av en
äldre kutryggig herre med kallott, pipskägg och kroknäsa. Bland annat ser vi honom girigt gnida sina händer av välbehag när han tillsammans med de
andra glatt roffar åt sig pengar och värdefulla skatter ur Moder Sveas, det
vill säga Sveriges, skattkista.

Att denna nidbild av “juden” återfinns i en socialdemokratisk valfilm året
efter kriget avslöjar hur djupt förankrad och allmänt accepterad detta slags
sterotypiserande rasism fortfarande var vid denna tid. Att man år 1946 inte
hade insett vidden och konsekvenserna av den anti-semitiska propagandan
och Förintelsen i nazismens Tyskland förefaller orimligt med tanke på alla
bilder och rapporter som via medierna efterhand hade nått Sverige, inte
minst landets regeringsparti. Därför bör man nog mest av allt se denna
nidbild som ett bevis på hur skygglappat den allmänna svenska inställningen
var till samtidshistoriens fruktansvärda händelser. Utan att gå in
närmare på denna märkliga scen här – även om den onekligen kräver en
egen framtida analys – står det i alla fall klart att det skulle ta många år innan
fjällen slutligen föll från ögonen vad gäller Sveriges officiella inställning till
Europas moderna och allt annat än oproblematiska historia.

Den ende igenkännbare riksdagspolitikern som framträder i den kavalkadliknande
delen av Per Albin svarar: Välkomna till oss! är finansminster
Ernst Wigforss. Med tanke på att folkhemmets ekonomi efter kriget återigen
framstod som den viktigaste valfrågan för den svenska socialdemokratin
är det inte mäkligt att Wigforss fick ersätta försvarsminister Sköld och
socialminister Möller som främste partikamrat till ledaren Hansson. Det
märkliga med Wigforss närvaro i denna film är däremot det sätt på vilket
han iscensattes framför kameran. Under denna scens närmare sex minuter långa förlopp förflyttas kamerans fokus hela tiden närmare Wigforss, vilket innebär att vi i vissa bilder ser
honom i extrem närbild. Intimisering av ledande svenska politiker förekom
alltså även i fredstidens svenska valfilm. Att på detta sätt närmast leka
med den i vanliga fall synnerligen sakliga och ordentliga Wigforss persona
antyder inte enbart att mediernas krav på ökad intimisering av politiken
även gällde nationens främsta makthavare. Det indikerar dessutom att socialdemokratin
var så starkt förvissad om sin fortsatta regeringsposition att
man tillät sig skämta med den högst ansvarige för de inom rörelsen allvarliga
frågorna om ekonomi, skatter, löner och bidrag.

Ur Jönsson, Mats, Visuell fostran (Lund: Sekel, 2011)

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Valfilmer
  • Längd 32 minuter
  • Åldersgräns Barntillåten
  • Medverkande Per Albin Hansson, Sigurd Wallén, Hjördis Petterson, Magnus Kesster, Carl Ström, Ernst Wigforss
  • Regi Arne Bornebusch
  • Manus Nordens Karlsson
  • Foto Elner Åkesson
  • Musik Gunnar Johansson
  • Produktionsbolag Filmo
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit, 24 b/s
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Valfilmer

Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan.

Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket.

Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer.

Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936).

Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018

Lästips:

  • Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
  • Jönsson, Mats, ”’Den kungliga skölden’ – Per Albin Hansson, Gustaf V och medierna 1940”, Mats Jönsson och Pelle Snickars, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)
  • Jönsson, Mats, ”Politisk varumärkning”, Visuell fostran: Film- och bildverksamheten i Sverige under andra världskriget (Lund: Sekel Bokförlag, 2011)
  • Vesterlund, Per, ”Den svenska modellen – arbetarrörelsen, staten och filmen”, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)

    Vet du något mer om denna film?

    Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!