Mot framtiden Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Mot framtiden (1952)

Valfilm för Socialdemokraterna.

Valfilm för socialdemokraterna regisserad av Rune Lindström som var mångsysslare inom svensk film. Han kanske är mest känd för manuset till det nationalromantiska bygdespelet Himlaspelet, som filmades 1942. Manus till den här filmen skrevs dock av Gösta Netzén och i huvudrollerna syns Kenne Fant, Emy Hagman och Oscar Ljung. Filmen innehåller även klipp ur äldre arkivfilmer med Hjalmar Branting (ljudet kommer dock från en inspelad skiva) och Per Albin Hansson i bersån är från den tidigare valfilmen Välkomna till oss från 1946 (som också finns på filmarkivet.se). Två politiska tal förekommer i den här filmen. Först är det den socialdemokratiske socialminstern Gustav Möller (1904-1970) som är mässande och auktoritär i talarstolen. Det var Gustav Möller som 1942, tillsammans med dåvarande statssekreterare Tage Erlander, tog initiativet att registrera så kallade "tattare" i Sverige. Per Albin Hanssons efterträdare Tage Erlander (1901-1985) syns bakom sitt skrivbord i en ganska borgerlig miljö, möjligen riksdagshuset, och han påminner myndigt om vad socialdemokratin har uträttat under sina ditintills 20 år i regeringen. Filmen avslutas med bilder från 1 maj med folkmassor och tal och gemensam sång. Men filmen börjar mer som en thriller: en grupp människor sitter i ett väntrum. I rummet intill kämpar en ung man för sitt liv i en respirator. En berättarröst frågar sig vad dessa personer har gemensamt och börjar berätta hur de har hamnat här. Så nystas berättelsen upp om en ung man utan arbete och bostad, som är besviken på samhället och klagar för sin flickvän. Men så under Valborgsmässoafton får han tillfälle att rädda ett barn från drunkning. Det är alltså denne unga man som ligger i respiratorn i filmens början. I slutet har han repat sig så pass att han kan gå med i socialdemokraternas demonstrationståg, nu övertygad om att han är på rätt väg.

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Valfilmer
  • Längd 38 minuter
  • Medverkande Kenne Fant, Barbro Nordin, Oscar Ljung, Ragnvi Lindbladh, Axel Högel, Rune Lindström, Emy Hagman, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Gustav Möller, Tage Erlander
  • Regi Rune Lindström
  • Manus Gösta Netzén
  • Foto Elner Åkesson
  • Rättigheter Filmo AB
  • Produktionsbolag Svenska AB Nordisk Tonefilm
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, svartvit, 24 b/s
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Valfilmer

Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan. Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket. Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer. Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936). Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018 Lästips:

  • Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
  • Jönsson, Mats, ”’Den kungliga skölden’ – Per Albin Hansson, Gustaf V och medierna 1940”, Mats Jönsson och Pelle Snickars, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)
  • Jönsson, Mats, ”Politisk varumärkning”, Visuell fostran: Film- och bildverksamheten i Sverige under andra världskriget (Lund: Sekel Bokförlag, 2011)
  • Vesterlund, Per, ”Den svenska modellen – arbetarrörelsen, staten och filmen”, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!