AIDS – Panic to Silence Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

AIDS – Panic to Silence (1998)

Utdrag ur AIDS - Panic to Silence. Detta avsnitt handlar om hur medvetandet om aids förändrades på 80-talet genom kända och okända människors ansträngningar. I filmen ser vi "The AIDS Memorial Quilt", ett ständigt växande lapptäcke till minne av alla som dött i aids, som invigdes 1987 i Washington, USA. Då bestod det av knappt 2000 rutor och var större än en fotbollsplan. När minnestäcket ställdes ut igen i oktober 1996 omfattade det 40 000 rutor. Elizabeth Taylor och Al Gore var några av dem som under flera dagar läste upp namnen på täcket. Det var sista gången som "The Quilt" visades upp i sin helhet på en och samma plats. Ett motsvarande arrangemang är inte längre möjligt, eftersom täcket i dag består av mer än 48 000 delar och väger 54 ton. I filmen medverkar även David Perlman, som skrev den första artikeln om aids, publicerad i The San Francisco Chronicle i juni 1981.

  • Kategori Samhälle och politik
  • Tema Face of AIDS Film Archive,Queer
  • Längd 4 minuter
  • Medverkande David Perlman, Ronald Reagan, Magic Johnson, Elizabeth Taylor
  • Regi Staffan Hildebrand
  • Manus Staffan Hildebrand
  • Foto Daniel Espinosa,Gunnar Hellström
  • Musik Magnus Andersson
  • Rättigheter Face of AIDS Film Archive, Karolinska institutet
  • Språk engelska
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial DigiBeta (PAL), 4:3, stereo, färg
  • Arkiv Face of AIDS Film Archive, Karolinska institutet

Tema Face of AIDS Film Archive

De första stegen till det som skulle bli Face of AIDS Film Archive togs 1987, då Karolinska Institutets dåvarande rektor Hans Wigzell gav filmaren Staffan Hildebrand i uppdrag att göra öppningsfilmen till den fjärde internationella aids-konferensen i Stockholm 1988. I uppdraget ingick också att för ett framtida filmarkiv dokumentera hiv/aids globala spridning och dess effekter på samhället. Detta projekt var tänkt att pågå i 30 års tid, och Hildebrand skulle vid sidan av sina reportage och dokumentärfilmer samla så mycket filmmaterial som möjligt med arkivet i åtanke. Sedan dess har Hildebrand gjort filmer till ett femtiotal aidskonferenser, och producerat ca 600 timmar film från drygt fyrtio länder. I arkivet ingår såväl färdiga reportage och dokumentärer som oredigerat råmaterial. Hildebrand har intervjuat forskare, aids-aktivister, narkomaner, sexarbetare, och många andra med erfarenhet av hiv och aids. Han har filmat i laboratorier och på konferenser, på sjukhus och i gatumiljöer. Sammantaget utgör arkivet en unik visuell historik över en global epidemi. Staffan Hildebrand har under de trettio år som projektet pågått filmat på över tio olika format. Våren 2013 digitaliserades alla filmer, och den 18 september samma år överlämnades hela arkivet till Karolinska Institutet. Målet är att skapa ett webb-baserat filmarkiv för undervisning, forskning och information. Till en början kommer filmerna främst att vara tillgängliga för forskning, men på längre sikt finns en förhoppning om att kunna öppna en större del av arkivet för allmänheten. Staffan Hildebrand (f 1946) är en svensk filmregissör och journalist. Han inledde sin yrkesbana som redaktör för Stockholms Socialdemokratiska Ungdomsdistrikts medlemstidning "Ung Mening", och blev på 1970-talet Asien-korrespondent för Sveriges Radio, där han bland annat rapporterade från Vietnam-kriget. Här producerade han också två kortfilmsdokumentärer om barn i krigets skugga, Bi - en flyktingpojke i Laos (1975) och Ti i Bangkok (1977). Som medarbetare på Aktuellts ungdomsredaktion kom han att göra flera uppmärksammade dokumentärer, bland annat Fjortonårslandet (1979), som skildrar punkare, skejtare och andra ungdomsgrupper i Stockholm. I dramadokumentären Veckan då Roger dödades (1981) om det så kallade "punkmordet" i Stockholm 1981, fortsatte Hildebrand att utforska ungdomskulturen. 1982 vann han TV-priset Guldantennen för sin dokumentär om ett gäng narkotikasmugglare, Uppdrag Skomakarligan. 1983 tog han steget över till spelfilm, och fick stora framgångar med ungdomsfilmen G - som i gemenskap. Den följdes av flera långfilmer, bland andra antivåldsfilmen Stockholmsnatt (1987) och Ingen kan älska som vi (1988). Senare har Hildebrand sökt upp huvudpersonerna i några av sina tidiga filmer och berättat deras fortsatta historier: Stockholmsnatt II (1992) och Hooked for Life (2011), den sistnämnda om skejtarna i Fjortonårslandet. Lästips:

  • Brunow, Dagmar, ”Activists from around the world”, https://faceofaids.ki.se/activists-around-world
  • Dahlén, Peter och Klas Viklund, ”Pappa kom hem! Om Staffan Hildebrands ungdomsfilmer”, Tusen och en film: Filmpedagogisk tidskrift nr 2, 1992
  • Hallas, Roger, Refraiming Bodies: AIDS, Bearing Witness, and the Queer Moving Image (Durham & London: Duke University Press, 2009)
  • Harden, Victoria Angela, AIDS at 30: A History (Washington, DC: Potoma Books, 2012)
  • Hart, Kylo-Patrik R., The AIDS Movie: Representing a Pandemic in Film and Television (New York: Haworth Press, 2000)
  • Thorsén, David, Den svenska aidsepidemin: Ankomst, bemötande, innebörd [diss.] (Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2013)

Tema Queer

När Rosa Grünberg, iförd frack, bjuder upp Emma Meissner till dans i filmen Skilda tiders danser från 1909 anade nog ingen av dem att de skapade historia. Detta kan nämligen vara det allra första exemplet på svensk queerfilm. Värt att notera är att deras samkönade dans har släktskap med Dickson Experimental Short Film från 1895 där två män ses dansa med varandra ackompanjerade av en tredje man som spelar violin. Några år efter Skilda tiders danser, 1916, har Mauritz Stillers Vingarne premiär som av flera forskare anses vara den allra första långa queerfilmen – i hela världen. Reaktionerna från Vingarnes premiär var blandad och temat, en äldre manlig konstnär som blir kär i ynglingen som sitter modell för statyn Vingarne, ansågs för vågat. Detta trots att konstnärer som Carl Wilhelmson och Nils Dardel, generationsbarn med Stiller, vågade sig på homoerotiska teman i sina målningar. Även kvinnorevolutionen i vårt land i början av 1920-talet avspeglades i filmerna under denna period. Kvinnokollektiv utan män i bild syns bland annat i Luffar-Petter (1922), Norrtullsligan (1923) och Flickan i fack (1926). Den som är utrustad med en queer blick kan se att det inryms mer än vänskap i vissa sekvenser i dessa filmer. Crossdressing, det vill säga kvinnor som bär manskläder och vice versa, är något som är tämligen frekvent i den svenska långfilmen under 20-, 30- och 40-talet. På Filmarkivet.se finns reklamfilmen Hylins Rakin (1940) .där en av 1900-talets skickligaste damimitatörer, Lasse Krantz, gör reklam för rakkrämen Rakin som gör det lättare för honom att imitera Greta Garbo. Både Hasse Ekman och Ingmar Bergman intresserar sig för homo- och bisexualitet i tidiga filmer som Ekmans Flicka och hyacinter (1950) och Bergmans Törst (1949). Efter dem kom regissörer som Arne Ragneborn, Mai Zetterling, Vilgot Sjöman som i bihandlingar vågade visa upp queera karaktärer. Det skulle dock dröja ända till slutet av 70-talet innan det gjordes filmer där homosexualiteten tilläts ha en dominerande betydelse för handlingen. Eva och Maria (1983) och Bögjävlar (1977), som ni hittar på Filmarkivet.se, är båda av novellfilmslängd, spelades in samtidigt och sammanföll med att Socialstyrelsen 1979 avskaffade sjukdomsstämpeln för homosexuella och båda finns att se på Filmarkivet.se. Det är anmärkningsvärt att det, till skillnad från så många andra länder i västvärlden, har tagit så lång tid för queera spelfilmer att få fotfäste i Sverige. Det var först på 90-talet som ”komma ut -filmer” som Pensionat Oskar (1995), När alla vet (1995) och Fucking Åmål (1999) kom och banade väg för filmer som Patrik 1,5 (2008), Kyss mig (2011) och Nånting måste gå sönder (2014). Dock är förekomsten av queerskildringar i svensk lång spelfilm i dag fortfarande sparsam. Under rubriken Queer hittar du kortfilmer som alla är HBTQ-relaterade. Flera av kortfilmerna har rönt stor uppmärksamhet på framför allt Berlins filmfestival och vunnit Teddy Awards. Många av kortfilmerna har visats på mängder av LGBT-festivaler runt om i världen. Queer-temat fylls på kontinuerligt. Text: Jan Göransson, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018 Lästip: • Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015 • Linder, Anna och Annika Ruth Persson (red.), Queera rörliga bilder / Queer moving images (Göteborg: ArtMonitor, 2017) • Schoonover, Karl och Rosalind Galt, Queer cinema in the world (Durham: Duke University Press, 2016) • Wallenberg, Louise,”Stilleristic women: gender as masque and ambivalence in the work of Mauritz Stiller”, Aura: filmvetenskaplig tidskrift nr 4, 2000. • Wallenberg, Louise, ”Straight heroes with queer inclinations: male film stars in the Swedish 1930s”, Sean Griffin (red.), Hetero: queering representations of straightness (Albany, NY: State University of New York Press, 2009)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!