Den fete och uttröttade turisten Axel kommer landsvägen fram med kartfodral och kikare på magen. Tre fnittrande bondjäntor i landskapsdräkter börjar driva med honom, när han frågar efter vägen till värdshuset. Flickorna drar med honom högst upp på ett berg, där de överger honom. Axel måste ensam klättra nedför berget igen. I en å fuktar han sin svettiga flint. Utmattad kommer han äntligen till ett torp, där en gubbe står och slipar en skräckinjagande kniv. Axel ber om husrum, och bondhustrun anvisar honom ett kyffe på vinden. Efter mycket klättrande och grovkomiska effekter kommer Axel upp på sitt rum och kan gå till sängs. In i bilden dubbelkopieras den mardröm han får om natten: torparen sitter vid bordet intill och slipar på sin kniv, till synes med ont uppsåt. Axel vaknar och blir lugnad när han inser att det var hans egen skärmmössa på vattenkannan som gett upphov till hallucinationen.

Just när Axel ska somna igen kommer värdfolket insmygande i rummet — med den nyslipade förskäraren i högsta hugg. Axel kryper livrädd längre ner i bädden, övertygad om att hans sista stund är kommen. I själva verket ska de bara skära loss ett stycke av en skinka som hänger ovanför Axels säng. När torparparet gått sin väg tar sig Axel själv en försvarlig munsbit av skinkan.