Oidentifierad dokumentärfilm Trekungamötet i Malmö
En oidentifierad dokumentärfilm som visar bilder från Malmö vid tre olika tillfällen. Den första delen är från 1908 och visar Hotell Kramer, Stortorget och kransnedläggning av kronprinsessan Margareta vid Karl X Gustafs staty. Den andra från trekungamötet då Gustaf V av Sverige, Christian X av Danmark och Håkon av Norge möts i Malmö den 18 och 19 december 1914. Den tredje delen är odaterade Malmöbilder. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.
Filmen består av tre separata delar, upptagna vid skilda tillfällen, men med den gemensamma nämnaren att de spelats in i Malmö under tidigt 1900-tal. Första delen är inspelad den 1:a juni 1908 på Stortorget i Malmö under 250-årsfirandet av freden i Roskilde. Man ser kronprinsessan Margareta i sällskap av landshövding Tornérhjelm lägga ned sin svärfar kung Gustaf V:s lagerkrans framför statyn av Karl X Gustaf. En bevarad filmupptagning av en patriotisk manifestation som denna blir intressant inte minst ur historisk synvinkel med tanke på den stundom infekterade debatt om kungastatyns vara eller icke vara som förts under de senaste decennierna.
Filmens andra del skildrar trekungamötet i Malmö den 18-19 december 1914, då de skandinaviska monarkerna Gustaf V, Christian X och Haakon VII möttes för att i det nyss utbrutna världskrigets skugga manifestera de skandinaviska ländernas neutrala ställning. Bilderna skildrar bland annat det ögonblick då kungarna möter den på Stortorget samlade folkmassan från landshövdingeresidensets balkong. Trekungamötets stora betydelse som milstolpe i Malmös historia visas bland annat genom att händelsen återgestaltats såväl i TV-produktionen Vid Lilla torg (1986) med Lasse Holmquist som i Jan Troells långfilm Maria Larssons eviga ögonblick (2008). Ett liknande möte hölls i Stockholm i anslutning till andra världskrigets utbrott 1939, då även Finlands president Kallio deltog. Detta senare möte kom dock inte att hindra att först Finland och därefter Danmark och Norge drogs in i kriget.
Den avslutande delen av filmen visar olika vyer från Malmö hamn . Bland annat syns hamnkontoret (nuvarande Malmö högskolas rektorsexpedition), centraltullkammaren (nuvarande Malmö börshus) och centralstationen, samt färjorna vid Skeppsbron. Det har tyvärr inte gått att identifiera vilket år dessa bilder upptagits.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Kungahuset och filmmediet
De rörliga bildernas historia är på ett märkligt sätt förbunden med kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. För den tidiga filmbranschen var det inte bara ekonomiskt lönsamt att avbilda kungligheter, filmen kunde dessutom dra nytta av den aura av prestige och kulturell legitimitet som en rojalistisk förbindelse innebar. Så småningom skulle dock förhållandena bli de omvända då filmen även kom att bli en viktig marknadsföringskanal för kungahuset.
Det vi framförallt ser är en rad dokumentationer av ceremonier av invigningar och jubileum som i Veckorevy 1953-06-08 (1953), en unik film i det att den anses vara den ”första helt i Sverige framställda färgfilmsreportaget” som visar nationaldagsfirandet i Stockholm. Sedan förekommer det en rad tal riktade till nationen som i Ett kungsord (1948) där den 90 – årige jubilaren Gustav V tackar sina undersåtar för all den tillgivenhet de visat honom genom åren. En annan intressant film är Kong Håkons Kroningsreise (1906) som man tror kan ha varit startskottet för den norska biofilmen och som var den händelse som satte spiken i kistan för den drygt 90-åriga svensk-norska unionen. Det hela ansågs så provocerande att den svenske kungen Oscar II bestämde sig för att bojkotta tillställningen. Det finns de som säger att hans förtret över unionens upplösning var en bidragande orsak till hans död, begravningen kan ses i Oscar II : s begravning (1907).
Både världsutställningar och Stockholmsutställningar har varit oerhört viktiga tillställningar för både näringsliv och kungahus. Initiativtagare till den första världsutställningen i Hyde park 1851 var för övrigt Prins Albert, drottning Victorias gemål. Genom dessa evenemang kunde kungahusen visa omvärlden att de var moderna människor i samklang med sin tid intresserade av nya uppfinningar medan arrangörerna fick del av deras stjärnglans och den ökade mediabevakning som kom med den. När prinsessan Christina invigde svenska paviljongen på världsutställningen i New York 1964 hamnade hon till exempel på löpsedlarna för att hon tog tunnelbanan till utställningsområdet. Hagaprinsessorna (Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina) och den lille Carl XVI Gustaf var också på 40- och 50-talet populära föremål för en intensiv mediabevakning som man bland annat kan se i Veckorevy 1946-06-10 (1946).
Här finns också filmer som dokumenterar internationella stadsbesök från andra kungahus. 1956 besökte den brittiska drottningen vår huvudstad vilket kan ses i Drottning Elizabeth II i Stockholm (1956) då hon bland annat gjorde ett hembesök i ”ett typiskt svenskt hem” i Ängby där resans kanske mest dramatiska scen utspelade sig när en ytterdörr inte gick upp på första försöket. I Konungens af Siam landstigning vid Logårdstrappan (1897) välkomnar Oscar II kung Chulalonkorn av Siam, nuvarande Thailand. Flera av filmerna visar också de kungliga ägorna såsom Drottningholm (1949) och Waldemarsudde (1943) av Lennart Bernadotte som visar prins Eugens vackra konstnärshem på Djurgården i Stockholm.
Familjen Bernadotte har för övrigt själva en väldigt stark koppling till filmskapandet. Lennart Bernadotte, har till exempel gjort ett trettiotal filmer, bland annat Röda jordens svenskar (1947) som ni hittar i vårt Sydamerikatema. Hans far, Prins Wilhelm, var även han filmare som mellan 1920 och 1949 medverkade i närmare 250 journalfilmer och har bland annat regisserat Drottningholm (1949).
Text: Wanda Bendjelloul, filmkritiker och författare, 2018
Lästips:
• Alm, Göran m.fl., I världsutställningarnas tid: Kungahus, näringsliv & medier (Bromma: Förlaget Näringslivshistoria, 2017)
• Jönsson, Mats och Patrik Lundell (red.), Media and Monarchy in Sweden (Göteborg: Nordicom, 2009)
• Snickars, Pelle, ”’Bildrutor i minnets film’ – om medieprins Wilhelm och film som käll- och åskådningsmaterial”, Pelle Snickars och Cecilia Trenter (red.), Det förflutna som film och vice versa. Om medierade historiebruk (Lund: Studentlitteratur, 2004)
• Svensson, Per, Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu / PJ Anders Linder, Ja. Monarkins bästa tid är nu (Stockholm: Bonnier, 2010)
• Åse, Cecilia, Monarkins makt: Nationell gemenskap i svensk demokrati (Stockholm: Ordfront, 2009)