Skildring av fågellivet i sjön Tåkern. Ur serien: Med Carl Fries i svenska marker.

Nordeuropas bästa fågellokal brukar den kallas, sjön Tåkern i Östergötland. Men i Carl Fries skildring är det mest ornitologisk skåpmat som presenteras, skäggdopping, knölsvan och sothöns.

”Tåkern är en ganska stor sjö, och än större lär den ha varit förr i världen. Men så tyckte människorna, att den täckte över en alltför stor del av den fruktbara slätten, och de försökte tappa ut vattnet ur den för att komma åt att så och skörda på sjöbotten.” Så heter det i Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa när gräsanden Jarro får berätta om Tåkerns historia. Berättelsen om Tåkern var Lagerlöfs debattinlägg i striden om en föreslagen andra sänkning av sjön, vilket i början av 1900-talet hotade hela sjöns existens. Dagens fågelskådare är glada att denna sänkning aldrig blev av, samtidigt som man faktiskt har den första sänkningen på 1840-talet att tacka för Tåkerns fågelrikedom. Då sänktes sjöns medeldjup från 2,5 till 0,8 meter, vilket skapade en oemotståndlig livsmiljö för änder, svanar och gäss, men också rariteter som trastsångare, skäggmes och svarttärna.

Carl Fries paddlas runt i den flatbottnade ekan och beskriver kampen mellan knölsvanen och sothönan, och hans många naturskildningar i böcker och filmer skulle förläna honom tjänsten som förste intendent på Nordiska museet. Ett decennium innan han gick bort blev Tåkern naturreservat, och kampen om Tåkern hade slutligen vunnits av fågelälskarna.