Privatfilm med bilder från Malmö 1967-68. Panorering vid Malmöhus slott/Malmö museum, ett flertal sekvenser med exteriörbilder i olika vinklar av byggnaden. Museets lilla park, samt guldfiskarna i bassängen. Zilva syns i bild, bland annat på museets terrass. Även några vyer tagna från terrassen. Sedan vid Banerskajen med fiskehoddorna, och därefter vid tekniska museet med U3 utanför, spårvagnar och ånglok. Bilder från Östersundsparken och Bulltofta flygplats. Vyer tagna från Kinesiska muren (höghus i Rosengård), mot ett Rosengård under uppbyggnad.
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips: