Visby
En film om Visby från 1921. Denna stumfilm tonsattes med ny musik av Matti Bye 2015.
Visbys historia är ungefär lika gammal som Birkas, men till skillnad från staden på Björkö i Mälaren reser sig fortfarande Visbys medeltidsmurar höga. Någon gång på 600-talet verkar de första fiskebodarna ha rests på platsen, och på 800-talet började staden Visby växa fram som en handelsplats och kultplats för folket på Gotland. Ordet Visby betyder just ”Offerplatsstaden” och antyder stadens religiösa betydelse.
Snart kom också Visby att få en central ekonomisk funktion i den lönsamma handeln mellan östra och västra Europa. Varor från Novgorod och längre bort i Ryssland forslades på gutniska skepp till tyska, engelska och flandriska hamnar, och vinsten på handeln användes bland annat för att bygga upp den stenstad som en nutida besökare fortfarande kan strosa runt i.
Visbys storhetstid var 1200-talet, men från mitten av 1300-talet skulle Gotland och Visby komma att erövras vid ett flertal tillfällen. Valdemar Atterdags brandskattning 1361, piratsällskapet Vitaliebrödernas etablering 1394 och Tyska ordens invasion 1398 visar hur staden förlorat sin maktposition, och blivit en bricka i det storpolitiska spelet om Östersjön.
1921 var Visby en sömnig småstad, där gammalt mötte nytt, cyklar rullade nedför medeltida gränder och industriskorstenar reste sig bredvid kyrkoruinerna.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)