Vätterbygd
Turistfilm om Jönköping med omnejder. Jönköping blev stad redan på 1200-talet av Magnus Ladulås och förknippas med kända personer som konstnären John Bauer och författaren Viktor Rydberg. Jönköping är också en berömd industristad med Tändsticksfabriken, Munksjö pappersbruk och Svenska fläktfabriken. Bilder från utflyktsmål som Taberg, Gränna, Visingsö och Brahehus.
Hur intresserad av luftbehandling och cellulosatorkar är egentligen en helt vanlig sommarturist, den som vill promenera i John Bauers sagoskog, eller upptäcka en bruksgata i Gränna och avsluta dagen på värdshuset Gyllene Uttern? Och hur intresserad av det vackra landskapet i Vätterbygd är egentligen en fabrikör i tillverkningsindustrin, som i Svenska Fläktfabriken i Jönköping ser ett exempel på framgångsrik Gnosjöanda?
Det tål att tänka på när man ser denna film som bollar med uppgiften att tilltala både turisten och industrimannen. Ändå är det ingen ovanlig film i sin genre och regissören Ragnar Johnson gjorde många kortfilmer av detta slag för det egna filmbolaget Ragn-film. Hans första film var från 1926 och handlade om Sundsvalls charkuteriförening. Det här hans sista film och en blandning av reklam- och informationsfilm, arbete och fritid, lust och plikt i visuellt samspel.
Jönköping, Huskvarna och Gränna syns i all sin sommarprakt tillsammans med sina historiska och samtida minnesmärken. Vätterbygden andas välstånd och stolthet. Överallt är det högt i tak, himlavalvet breder ut sig över det kuperade landskapet och utsikten är milslång från den högsta punkten, Taberg med sina 343 meter över havet. Enligt filmen är ”Fläkten” Vätterbygdens främsta fabrik och stolthet, den här trakten bokstavligen försörjer sig på luft. Än dröjer det några år innan IKEA blir Smålands främsta industri.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)