Vad vi gjort Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Vad vi gjort (1944)

Konsum slår ett slag för jämlikheten i en film regisserad av en av Sveriges få kvinnliga filmregissörer: Ingrid Luterkort.

Under 1940-talet gick svensk film in i sin andra stora blomstring och många nya unga filmtalanger såg dagens ljus. Det innebar tyvärr inget större uppsving för de kvinnor som eventuellt ville göra andra saker i filmbranschen än stå framför kameran eller sköta kläder, smink och marknadsföring. I uppslagsverket Svensk filmografi 1940-1949 finns tre kvinnliga regissörer omnämnda - och då gäller det bara långfilm. Dessa är Bodil Ipsen, som 1947 gjorde en film som hette Bröllopsnatten, Margaretha Rosencrantz som 1949 gjorde barnfilmen Kuckelikaka och så Alice O'Fredericks, som på delad post regisserade två filmer: Västkustens hjältar (1940) och Onsdagsväninnan (1946).

Men det fanns faktiskt några fler kvinnliga regissörer under den här tiden och en av dem var Ingrid Luterkort. Hennes film Vad vi gjort är en beställningsfilm som speglar kooperationens imponerande verksamhetsår 1943. Det är bland annat onekligen ganska imponerande att höra en Konsumchef anno 1943 säga att Sverige skulle må bättre av fler jämställda bolagsstyrelser.

Själv var Ingrid Luterkort en imponerande yrkeskvinna som var verksam mellan 1932 och 2010. Hon var utbildad kantor och skådespelerska och under 1940-talet började hon regissera. Vad vi gjort blev hennes enda film. Sedan blev det mest teater för Ingrids del, både som regissör, som lärare på Scenskolan och som teaterforskare. Många minns henne också från ett fyrtiotal roller i film och tv och inte minst som uppläsare av Dagens dikt, en verksamhet som hon började med 1932. Och som vackert rynkig hundraåring gjorde hon sin allra sista filmroll år 2010, i skräckfilmen Psalm 21.

Med Vad vi gjort visade Ingrid Luterkort att hon också hade känsla för film. Titta bara på hur spännande något så tråkigt som en verksamhetsberättelse kan te sig, då hon förvandlar den till en smidig berättelse i rörliga bilder. Filmen är upplagd som en krönika över platser och verksamhetsområden och vi får bland annat se interiörer från en lång rad Konsumägda caféer i Stockholms innerstad. Filmen innehåller också flera iscensatta scener, som den där ett ungt par väljer inredning till sitt nya hem och får lite hjälp på traven av ett filmtekniskt knep kallat stop-motion-teknik. Den unge mannen görs för övrigt av Birger Malmsten.

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se. Kvinnors plats i filmarkivet Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv. Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm. När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren. I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se. Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2016 Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!