Stockholmshöst
Stockholmsbilder på hösten fram till första snön faller. Djurgården, handel på Hötorget. Vedhantering och transport, oktoberflyttningar.
Ragnar Johnsons bolag Rangfilm AB producerade mest kortfilm och industrifilm. Till dessa hör stadsfilmerna som visade sevärdheter, vardags- och näringsliv och ofta var beställda av lokala företag.
I Stockholmshöst läser Valter Valentin upp ett kåseri bildsatt med Stockholmsvyer. Vi bevittnar hur staden genomgår höstens förvandling. Löven faller av, den första snön kommer. Valter Valentin pratar om ”höstens poesi” och är uppenbart intresserad av poeter, liksom att själv uttrycka sig poetiskt. Han citerar Tegnér och Bellman och talar vemodigt om vassen som viskar av gamla kärlekslöften på den romantiska plats sommarens nykära par nu lämnat tom.
Men Stockholm är inte bara poesins och romantikens stad. Det är också en stad i beredskap. Andra världskriget rasar i omvärlden. När vi ser scener från Stockholms industri får vi lära oss att koks finns att tillgå tack vare att sjömän riskerar livet bland minor. Människorna som bär möbler under oktoberflytten kallas ”beredskapsspänstiga”.
Under oktoberflytten så bytte man lägenheter och flyttade. Eftersom alla flyttade på samma dag så stockades staden av flyttsläp. Anledningen till tidpunkten för flytten var att det var då som bostads- och arbetskontrakt ofta löpte ut.
Mycket i filmen framstår som lite jobbigt eller vemodigt. Flytten är tung, regnet är kallt. Stockholmshöst är dock framförallt en hyllningsfilm till huvudstaden och här finns något trivsamt även i vardagsplågorna. Regnet kan man ju ta skydd från under Svampen på Stureplan, uppförd sju år tidigare.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)