Gymnastikuppvisning av Sofiaflickorna på Akropolis.

Sofiaflickorna bildades 1936 av gymnastikläraren Maja Carlqvist. Hon hade blivit ombedd att ta med en grupp skolflickor från Sofiaskolan i Stockholm för att visa upp svensk gymnastik vid Olympiaden i Berlin 1936. Det blev en succé och deras naturliga stil gjorde att de snart fick fler internationella inbjudningar och blev ett världsnamn – i dag har Sofiaflickorna gjort uppvisningar i ett fyrtiotal länder. I den här filmen besöker de Grekland och visar upp sina berömda hopp och hopprepskonster bland Akropolis ruiner. Regissör är Gösta Olander, som tidigare gjort filmer om skidåkning och legendariska namn som Gunder Hägg.

Sofiaflickornas gymnastik skulle vara mer avspänd och rytmisk än den ganska stela och spända gymnastik som Per Henrik Ling hade introducerat i början av 1800-talet. Rörelserna skulle bölja genom kroppen, med minsta möjliga spänning, och den skulle utföras utan musik eftersom rytmen skulle komma inifrån. I det avseendet är den här filmen lite missvisande, eftersom den pålagda musiken är ganska dominerande. Men känslan finns där, inte minst i de återkommande scenerna i slow motion som känns smått magiska, medan färgfilmens lite blekta toner ger ett mjukt och harmoniskt ljus.

Men trots internationella framgångar mötte Carlqvists gymnastiska ideal på hårt motstånd på hemmaplan där Lings estetik, som byggde på militärisk modell, ännu härskade. Hon och andra kvinnliga pionjärer inom svensk gymnastik fick kämpa hårt för att göra sina röster hörda. I filmen skymtar Carlqvist snabbt förbi, en leende kvinna som närmar sig sjuttio och snart ska avsluta sitt arbete som tränare för Sofiaflickorna.