Förtvivlad ung man, som fått avskedsbrev från sin käraste, vankar omkring i lägenheten helt deprimerad.

Huvudpersonen i Jan Halldoffs kortfilm har fått ett brev från sin kärlek – om att det är slut. Den unge mannen (Gösta Ekman) är djupt olycklig och kämpar med att uthärda situationen, som inte underlättas av att han dessutom har ont i benet.

Hela filmen utspelar sig i mannens lägenhet och har mycket knapp dialog. Den enda gången vi hör honom tala är i ett telefonsamtal med ex-partnern. Mannen frågar om han ska komma över med saker som glömts kvar. Vi får inte höra svaret, men när kameran sedan riktas mot föremål i lägenheten är dessa liksom laddade av separationen och frågan om vem de tillhör eller representerar.

Ljudarbetet är mycket välgjort. Det monotona dunkandet från ett bygge eller liknande utanför, vattnet som låter alltför högt ur kranen, tystnaden i rummet under telefonsamtalet och hjärtats hårda slag är exempel på ljud som gestaltar huvudpersonens känslomässiga upplevelse.

Kortfilmen var Jan Halldoffs debut som fiktionsfilmsregissör, efter kortdokumentären Leffe och jag (1964). Författaren och bildkonstnären Stig ”Slas” Claesson står för manus. När Slas roman En vandring i solen filmatiserades år 1978 (omarbetad till filmmanus av Bibi Edlund) spelade Gösta Ekman återigen huvudrollen, även denna gång en karaktär som reagerar mycket dramatiskt på att ha blivit dumpad.