Filmen visar när de stupade Ådalsarbetarna fördes till vila i Ådalens jord och var en uppmaning att deltaga i hjälpaktionen för de dödades och sårades anhöriga genom Internationella Röda Hjälpen. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

Filmens kamerateam återvänder till platserna där Sveriges blodigaste arbetarkravaller ägt rum. Den 14 maj 1931 hade uppemot 4 000 arbetare avmarcherat i ett demostrationståg från Frånö, uppretade av de strejkbrytare som nyligen tagit plats i Ådalens fabriker. Marschen gick mot det närbelägna Lunde, där strejkbrytarna inhystes. Dit hade också inkallats militär från Sollefteå, i syfte att skydda strejkbrytarna, och i tumulten som följde i Lunde avlossades skott mot folkmassan. Fyra personer ur demonstrationståget, och en åskådare dog av skottskadorna.

Eftersom demonstrationstågets medlemmar betecknades som upprorsmakare utgick ingen ersättning från staten till de dödas anhöriga. Internationella Röda Hjälpen ville med filmen mana till solidariska känslor hos publiken, och hoppades att Sveriges samlade arbetarrörelse skulle hjälpa offrens familjer.

Kravallerna i Ådalen blev en vattendelare i svensk politik, där borgerliga och socialistiska samhällsdebattörer hade helt olika syn på vem sombar skulden för dödsskjutningarna. Resultatet blev emellertid att militära insatser vid demonstrationer förbjöds i Sverige. De ansvariga befälen dömdes också av krigsrätten till ett antal dagars arrest – en klen tröst för de unga fabriksarbetare och sjömän som mist livet i Ådalen.