Kinografen Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Kinografen (1913)

Det här filmnedslaget i 1910-talets Stockholm är från Slussen och Kornhamns torg med omgivningar. Då som nu var Slussen en viktig knutpunkt för trafiken.

Här ser vi en kaxig man i kubb som drar ett par djupa bloss på sin cigarr samtidigt som han tittar rätt in i kameran, ler och vandrar vidare utefter gatan. Tungt lastade dragkärror spända för häst stampar upp mot Slussen från Gamla stan. Flanörerna är många men ibland avbryts myllret av att en och annan bil fräser förbi.

Vid Kornhamns torg råder febril verksamhet. Människor promenerar mot kameran. Vissa stannar upp för att hälsa eller vinka. Som alltid i filmer från den här tiden verkar det vara unga pojkar som tar för sig mest. De stannar gärna till, spexar lite, går ur bild för att lika snabbt vara tillbaka igen.

Det fantastiska är att man kommer människorna så nära. Man kan nästan höra ljuden och känna dofterna av en tid som flytt.

  • Kategori Kultur och nöje
  • Tema Stadsfilmer
  • Ort Kornhamnstorg, Slussen, Stockholm, Stockholm, Stockholm, Stockholm, Stockholm
  • Längd 3 minuter
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), stum, svartvit, 20 b/s
  • Arkiv Kungliga biblioteket
  • Läs mer om filmen i SMDB

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Tema Stadsfilmer

    Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre. 

    De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.

    Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.

    Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.

    Lästips:

    • Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
    • Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
    • Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
    • Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)

      Vet du något mer om denna film?

      Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!