Hur är det egentligen att vara blind? Det är naturligtvis svårt att föreställa sig, i synnerhet i en film. Men den här filmen, som är producerad av De blindas förening, vill få oss att tänka efter och göra ett försök att uppleva den värld som de blinda lever i.

En ung man förlorar synen i en olycka och tycks med den ha förlorat sin lust att leva. Han möter en pianostämmare som råder honom att ta tag i sitt liv, utbilda sig, gifta sig, göra någonting av sitt liv. Det finns många vägar att gå, säger pianostämmaren, och det finns hjälp att få. Många blinda fann under 1900-talet arbete som till exempel hantverkare, skulptörer, musiker, växeltelefonister eller talboksinläsare.

Vi får följa den unge mannens väg från desperation till ett nytt slags hopp där han lär sig lita på sina andra sinnen. Blunda och tänk ett ögonblick på hur det skulle kunna vara att leva som han. Tänk dig att uppleva musik utan att se. Blunda och upplev en bukett blommor, ett skulpterat ansikte, en vänlig röst eller en trofast hund som leder dig genom den larmande staden. Livet är fullt av upplevelser, även för dem som inte kan se. Vi som kan se uppmanas att försöka förstå hur det känns att vara blind, och i filmen får vi se hur den unge mannen så småningom hittar tillbaka till sin värdighet och sitt liv.

De blindas förening bildades 1889 av den blinde korgmakaren Petter Erland Svensson. Föreningen kom med tiden att växa till en rikstäckande organisation som engagerade sig på många fronter för att förbättra de blindas vardag och levnadsvillkor. Med hjälp av skolor för blinda, ledarhundar och blindskrift visar den här filmen vilka insatser som gjordes under 1900-talets första hälft. 1976 bytte De blindas förening namn till Synskadades riksförbund.

Se också filmen De blinda (1932) på Filmarkivet.se