Tema Olof Palme

Olof Palme var socialdemokraterans partiledare mellan 1969 fram till sin död 1986, varav Sveriges statsminister under perioderna 1969-1976 samt 1982-1986. Han var känd för sin retoriska förmåga i debatter och tal (vilket även en del av hans motståndare höll med om) samt sitt engagemang i utrikespolitiska frågor, inte mist under de år han var oppositionsledare till den borgerliga regeringen. De internationella konflikter han ofta förknippades med var USA:s krigföring i Vietnam och apartheidregimens brott i Sydafrika. Han var dessutom särskild medlare i kriget mellan Iran-Irak på 1980-talet. Palmes internationella engagemang börjad redan under hans studietid i USA innan karriären som politiker. Det som främst satte avtryck hos Palme var de stora klassklyftorna samt rasismen mot afroamerikaner. Det var just detta intresse för utlandsfrågor som gjorde att han fick många kritiker mot sig, både i utlandet och i Sverige. Här hemma hävdade oppositionen bl. a. att denna hållning inte var förenlig med den svenska neutralitetspolitiken.

I filmen Kampen går vidare pratar han om vikten av ”det goda folkhemmet”, ”en ekonomisk demokrati”, ”värna sysselsättningen” samt ”rättigheten med arbete åt alla”. Han poängterar vikten av att genom ett arbete skapa sig ett bedrägligt liv. I denna film pratar han även om vikten att vi alla tillsammans formar framtiden och att det är möjligt att påverka vår verklighet till det bättre. I Arbete åt alla talar han om att ”arbetarrörelsen ska flytta fram positionerna för att hävda rätten till arbete och välfärd för alla”. Palme ville inte bara driva en arbetarpolitik utan inkludera hela folket. Därför citerade han gärna Per Albin Hanssons ord om att ”det finns inga styvbarn i folkhemmet”.

I Vilja gå vidare: Olof Palme och hans idévärld (1996), gjord tio år efter mordet på Palme, får man en närmare bild av honom som person och politiker genom intervjuer med olika personer i hans närhet. Där kommer han själv till tals om hur mycket han tycker om att hålla tal inför publik då han kommer nära folk. Men när han vet att många tittar på honom på tv så förlorar han, enligt honom själv, direktkontakten med publiken. Det är därför han ofta tycks ha gjort fantastiska insatser i debatter för de som var närvarande på plats, men att han samtidigt har upplevts som arrogant av tv-publiken. Den före detta moderatledaren Gösta Bohman håller med om att Palme var en skicklig talare, men har sagt att detta kunde slå över ibland så att Palmes färgstarka sätt att uttrycka sig var tacksamt att bemöta.

Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018

Lästips:

  • Berggren, Henrik, Underbara dagar framför oss: En biografi över Olof Palme (Stockholm: Norstedt, 2010)
  • Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
  • Ekengren, Anne-Marie, Olof Palme och utrikespolitiken: Europa och Tredje Världen (Umeå: Boréa, 2005)
  • Palme, Olof, Vi ses igen, kamrater: tal och texter 1964–86 (Stockholm: Murbruk, 2009)
  • Östberg, Kjell, I takt med tiden: Olof Palme 1927–1969 (Stockholm: Leopard, 2008)
  • Östberg, Kjell, När tiden vände: Olof Palme 1969–1986 (Stockholm: Leopard, 2009)

Visar 1-5 av 5 filmer