Tema Första världskriget 1914-1918 (Världen)

Kriget på bio i Sverige

Under första världskriget vällde filmer in till Sverige i en strid ström från de krigförande länderna. När filmerna nådde de svenska biograferna ingick de vanligtvis i utländska bolags vecko- eller krigsjournaler, vilka var del av biorepertoaren av melodramatiska filmer. Den moderna krigföringen innebar att kriget fördes spritt över stora avstånd mot en fiende som var dold. Detta medförde stora problem för filmfotografen liksom det faktum att de krigförande länderna var restriktiva med att tillåta representanter från olika medier att vistas vid fronterna. Kamerautrustningen var tung och otymplig, filmens begränsade prestanda och kamerans objektiv krävde dessutom goda ljusförhållanden och användning av stativ, vilket ytterligare begränsade fotografernas möjligheter att filma kriget ur alla dess olika aspekter. Filmmediet fick därför mestadels skildra och dokumentera krigets vardag bakom fronterna, tillhandahålla bakgrund och visa händelserna före och efter ett slag. Filmens realism skapade närvaro och trovärdighet, men saknade ofta de tecknade bildernas dramatik. Förutom att skildra krigets vardag visade filmerna även upp de nya vapen som den moderna krigföringen frambringat.

Att gå på bio var vid tiden för första världskriget ett billigt nöje som lockade stora åskådarskaror. Till skillnad från pressen nådde filmerna även ut till dem som inte kunde läsa. Filmbildernas realism tillsammans med textskyltar och musikackompanjemang möjliggjorde propaganda som spelade på biopublikens känslor på ett sätt som få andra medier kunde uppnå. Detta insåg de krigförande länderna efterhand vilket medförde att filmmediets ställning stärktes alltmer. En typ av krigsbilder som filmen ofta dokumenterade var förödelse och skövlingar, inte minst på västfronten i Frankrike. Oräkneliga är de krigsjournaler där kameran gör långa åkningar eller panoreringar i krigshärjade landskap, byar och städer. Den här typen av filmisk dokumentation över krigets materiella och mänskliga kostnader påverkade den franska opinionen i negativ riktning gentemot tyskarna när det blev dags för fredsförhandlingar.

Under krigsåren gjorde Statens biografbyrå i Sverige omkring 120 censurklipp i journalfilmer, mestadels textskyltar, dessutom totalförbjöds två ryska journalfilmer helt. Noterbart är även att svenska distributörer manipulerade importerade filmer genom att förse dem med vinklade förord eller genom att ändra textskyltar vid översättningen, förmodligen för att anpassa filmerna till Statens biografbyrås censurnormer, men även för att få dem mer krigsavskräckande i linje med den svenska opinionen. Vid första världskrigets slut hade filmmediet blivit allt mer accepterat och publikunderlaget hade breddats från underklassen till att också inbegripa andra samhällsklasser. Myndigheterna i krigförande länder hade insett filmmediets politiska nytta, inte minst när de själva kontrollerade produktion, distribution och förevisning. Filmen medverkade till att nya föreställningar om kriget spreds till allmänheten genom att skildra det på ett annorlunda sätt jämfört med andra medier. Filmerna blev också en dokumentation som bevarats för framtiden, vilket visar hur nya medier förändrar och styr vårt sätt att minnas det förflutna.

Visar 1-11 av 11 filmer