Tema Bergmans reklamfilmer

Reklamfilmer för tvålen Bris som ”dödar bakterier” och som Bergman försörjde sig på under ett längre inspelningsstopp.

1951 rådde konflikt i den svenska filmbranschen. Produktionsbolagen hade deklarerat inspelningsstopp i protest mot den höga nöjesskatten. Ingmar Bergman, som nyligen gift om sig, hade tre familjer att försörja och hans kontrakt med Göteborgs stadsteater hade gått ut. För att över huvud taget kunna få någon inkomst under året gick han med på att regissera nio reklamfilmer för tvålen Bris, på uppdrag av svenska Unilever. Det var en händelse som ser ut som en tanke, att Sveriges mest kände filmregissör skulle bli den som tog landets reklamfilm till en ny nivå. Bris-filmerna kom nämligen att bli de dittills dyraste och mest ambitiösa reklamfilmer som landet hade skådat.

Över huvud taget tillkom filmerna under högst seriösa och professionella förhållanden. Bland annat fick Bergman tillgång till samma tekniska utrustning som vid en långfilmsinspelning och han fick ha Gunnar Fischer som fotograf. Han hade dessutom full kontroll över filmerna, från manuskript till ‘final cut’.

Trots att de är beställningsarbeten är filmerna både intelligent och intressant utförda. Såväl ”Operation” som ”Tredimensionellt” är till exempel närmast självreflexivt modernistiska på ett sätt som – utan andra jämförelser – påminner om såväl Fängelse som Persona. ”Operation” utspelas i en filmateljé där man håller på att spela in en reklamfilm om tvålen Bris. ”Tredimensionellt” äger rum i en biografsalong där publiken förbluffas av en 3D-film, som också den handlar om Bris. Det sista är lite lustigt, eftersom Bergman ett par år senare skulle citeras i en dagstidning under rubriken ”Ingmar Bergman varnar för stora braknummer: Cinemascope och tredimensionell film urlöjligt dumt och fult!?”

Allra intressantast kanske ändå ”Rebusen” är, eftersom den handlar om hur en film fogas samman av en mängd disparata tagningar som först tillsammans bildar mening. Denna enkla filmskola blir i detta reklamsammanhang nästan subversiv, eftersom den på ett instruktivt sätt avslöjar hur en film i vid mening kan sälja nästan vad som helst. Omständigheterna gick hand i hand med Bergman privata livssituation.

Bergman i Bilder:

”Brisfilmerna kom till för att rädda livet på mig och mina familjer. Men det var ett sekun­därt problem. Primärt var att jag kunde rumstera fritt med resurserna och fick göra precis vad jag ville med det kommersiella budskapet. Jag har förres­ten alltid haft svårt att bli indignerad när in­dus­t­rin kommer rusande till kulturen med pengar. He­la min filmiska verksam­het har varit spons­rad av privatkapitalet. Jag har aldrig fått något till skänks för mina vackra ögons skull. Kapi­ta­lis­men som arbetsgivare är grymt uppriktig och täm­ligen generös när det passar. Man behöver ald­rig sväva i tvivelsmål om sitt dagsvärde – en nyttig och härdande erfarenhet.”

Visar 1-9 av 9 filmer