Ungernrevolten som blossade upp under ett par dagar i oktober 1956 för att sedan snabbt och brutalt slås ner av Sovjetunionen, berörde oss mycket starkt här hemma i Sverige.

I två journalfilmer ser vi bilder från revolten, med människor som välter eller river ner de sovjetiska symbolerna och vänder sig hoppfulla mot kameran. Speakern påminner oss om symbolen för frihet: den ungerska flaggan med hål i mitten där hammaren och skäran har skurits ut, och de röd-vit-gröna armbindlarna. Men revolten, som hade startat den 23 oktober som en folklig protest mot det sovjetiska förtrycket, var över på ett par dagar då Sovjetunionen skickade in tanks och sköt skarpt på civilbefolkningen. I början av november ligger gatorna i Ungerns huvudstad Budapest öde. Det är kallt och disigt, befolkningen saknar mat och förnödenheter och det ligger spår av strid överallt. Kommentaren om ”blodfläckar bland höstlöven” sänder kalla kårar utmed ryggraden även efter mer än 50 år och trots att filmen är i svart-vitt.

Till den lilla gränsstaden Nickelsdorf, i en del av Österrike som ända till 1920 varit ungerskt, börjar flyktingströmmarna komma. Människor kommer åkande på vagnar dragna av hästar. De gamla gråter öppet, de unga ser besvikna och håglösa ut. En man med en barnvagn går över gränsen. Alla har de lämnat allt de äger och har bakom sig. Vart ska de nu ta vägen?

Efter den ungerska revolten hösten 1956 hade fler än 20 000 ungrare dött, fängslats eller skickats till arbetsläger. 200 000 flydde och av dem kom omkring 8000 flyktingar till Sverige. Dessa bilder nådde svensk publik i mitten av november när journalfilmen i tiden före televisionen var det enda fönstret mot världen som fanns. Från Sverige gick omedelbart stora hjälpsändningar till de nödställda i Ungern och vi skickade bland annat kläder, mat och blodplasma. Den 12 november 1956 anlände de första ungerska flyktingarna till Sverige.