Söndagsliv i Vasastan Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Söndagsliv i Vasastan (1913)

Det är söndag i Vasastan i Stockholm i början av förra seklet. Folk är ute och rör på sig. Utanför Circus Ernestos tält vimlar det av människor. Män i halmhatt, kvinnor och flickor i klänning och pojkar i sjömansblus och keps. Alla är intresserade av kameran och gör vad de kan för att utmärka sig.

Vid Odenplan fångar kameramannen en likvagn som är på väg från Norra kyrkogården in mot stan. En pojke vevar med höger arm och härmar filmarens rörelser. Öppna spårvagnar rullar in på torget fullastade med människor, allt medan en poliskonstapel myndigt patrullerar Odengatan.

Vid biografen ”Pariserteatern” på Roslagsgatan drar det ihop sig till föreställning. Medan biografpersonalen tar en titt ut genom ett av fönstren, gör en samling förväntansfulla barn sitt för att bli en del av filmhistorien.

  • Kategori Journalfilm
  • Tema Stadsfilmer
  • Ort Odenplan, Roslagsgatan, Stockholm, Stockholm, Stockholm
  • Längd 4 minuter
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 35 mm, normalbild (1,37:1), stum, svartvit, 20 b/s
  • Arkiv Kungliga biblioteket
  • Läs mer om filmen i SMDB

SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN

Laddar kartan...
Laddar filmer...

    Tema Stadsfilmer

    Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre. 

    De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.

    Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.

    Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.

    Lästips:

    • Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
    • Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
    • Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
    • Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)

      Vet du något mer om denna film?

      Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!