Varje dag en världsrevy
En informativ kortfilm från SF om arbetet på en modern dagstidning.
Under 1930- och 1940-talet hade Svensk Filmindustri en livaktig kortfilmsavdelning. SF:s kortfilmer gick som förfilmer på biograferna, och var, precis som SF-journalen, populära inslag i bioprogrammen. Varje dag en världsrevy var en sådan kortfilm, med ett uttryckligt medialt tema. Filmen var ett slags beställningsfilm från liberala Stockholms-Tidningen, en tidning som i början av trettiotalet införlivat Stockholms Dagblad. Men filmen gjorde också reklam för SF själv, till exempel bolagets reportageflygplan ”Se-fyr”.
Filmen inleds med bilder av tryckpressar och dagsfärska tidningar. Därefter följer ett märkligt, fiktivt iscensatt bildcollage av personer som alla läste och använde tidningen på sitt sätt. En präst fann en artikel om kyrkans kris intressant, en direktör såg sina aktier stiga, och en kvinna skulle gå på bio: ”Ja, vi ska se vad som går på SF-teatrarna”, återigen ett insmugglat reklambudskap från SF.
Varje dag en världsrevy är också presshistoriskt intressant som en informativ kortfilm om arbetet på en modern dagstidning. De olika redaktionerna presenterades sakligt av berättarrösten, liksom ett antal medarbetare. Else Kleen-Möller, som skrev om mode, Gustaf Näsström, som var konstkritker, och Bengt Idestam-Almquist – signaturen Robin Hood – som var filmkritiker, figurerar i filmen i sin profession. Framför klipp ur några svenska stumfilmer ses Almkvist formulera några kritiska rader, och i nästa sekvens på konstsalongen, lägger Näsström huvudet på sned när han betraktar en tavla av Helene Schjerfbeck. Filmestetiskt är det fascinerande att SF valde att presentera några av tidningens mest kända skribenter, sittande vid sina skrivmaskiner mot fonden av en filmduk.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Dagstidningar
Få miljöer kan väl vara så fulla av fart och aktuella frågor som en dagstidningsredaktion? Det har i alla fall många filmare uttryckt när de dokumenterat och visat arbetet på svenska dagstidningar. I det här temat har vi samlat en handfull filmer om sin tids pressklimat, redaktioner och distributionskedjor.
En av föregångarna till våra dagars dagstidningar var de handskrivna nyhetsbrev som florerade i kejsartidens Rom. Med boktryckarkonstens utveckling skapades tekniska förutsättningar för masskommunikation. Under 1600-talets första decennier fick såväl London som Paris sina första dagstidningar, och i Sverige utkom den första dagstidningen 1645 under namnet Ordinari Post Tijdender. Under 1700-talet blomstrade svensk dagspress, inte minst efter det att tryckfrihetsförordningen antogs 1766, den första av sitt slag i världen. Under 1800-talet grundades flera med tiden kända dagstidningar i Sverige, till exempel Aftonbladet (1830), Dagens Nyheter (1864), Stockholms-Tidningen (1889) och Svenska Dagbladet (1897), vilka alla förekommer i flera av de filmer som ingår i temat ”Dagstidningar”.
Den äldsta av filmerna i temaserien, Tredje statsmakten (1922), skildrar Folkets Dagblad Politiken. (Begreppet ”tredje statsmakten” antyder pressens allt större roll i samhället efter regeringen och riksdagen.) Under sin relativt korta bana som dagstidning genomgick Folkets Dagblad Politiken en rad genomgripande politiska förändringar, alltifrån kommunistsympatier till nazistöd. Med tanke på tidningens vänstersympatier i början på 1920-talet är det intressant att notera den oblyga annonsreklam som görs i filmen för kommersiella varumärken som Jamaicabananer och Karlssons klister. Vid denna tid experimenterade film- och reklambranschen på olika sätt hur man bäst skulle kunna införliva den lönsamma reklamen i filmutbudet. Framför allt de stora dagstidningarna i Stockholm tog tidigt hjälp av filmmediet i reklam och marknadsföring, såväl på som utanför biograferna.
Merparten av filmerna visar hur en ”modern” tidning produceras och distribueras till läsarna. Filmerna spänner över en stor del av 1900-talet, och blir därmed en uppvisning i tidningsteknologins utveckling. Kända tidningsmedarbetare passerar också revy i flera av filmerna, till exempel i Stockholms-Tidningens film Varje dag en världsrevy (1937) och Svenska Dagbladets motsvarighet Det var då – det är nu (1946). Bland filmerna står emellertid Observatörerna (1965) ut från de övriga. Beställare var Dagens Nyheter och filmen producerades av arbetarrörelsens bolag AB Svensk Tonefilm. Regin stod Per Gunvall för, en av svensk films särlingar. Observatörerna kännetecknas av ett kritiskt förhållningssätt till samhällets makthavare, såväl politiker som byråkrater, en djärv och hetsig berättarstil där 1960-talsestetiken lyser igenom oupphörligen (med undantag för en traditionellt docerande voice-over). Handhållen kamera växlas med ovanliga bildbeskärningar, abrupta klipp och ett lekfullt handhavande med den filmiska tekniken överlag, allt ackompanjerat av tidstypisk bakgrundsmusik som pockar på uppmärksamhet.
Text: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästips:
- Gustafsson, Karl Erik och Per Rydén (red.), Den svenska pressens historia vol. 1–5 (Stockholm: Ekerlid, 2000–20003)
- Hadenius, Stig m.fl., Massmedier: Press, radio och tv i den digitala tidsåldern (Stockholm: Ekerlid, 2011)
- Holmberg, C–G m.fl., En svensk presshistoria (Solna: Esselte, 1983)
- Lundell, Patrik, Attentatet mot Hiertas minne: Studier i den svenska pressens mediehistoria (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2013)
- Rohdin, Mats, ”Reklamfilmen utanför biografen i 1900-talets början – på land, till sjöss och i luften”, Biblis nr 79, 2017