Trollhätte kanals ombyggnad vid Lilla Edet och Åkerström. Vattenfallet vid Åkerström i Göta Elf som snart kommer att försvinna tillfölje nya kanalanläggningen. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

Göta älvs vattenfall vid Trollhättan och Lilla Edet var mäktiga naturliga barriärer mellan Västerhavets sjötrafik och Vänerns. Visserligen ska den norske kungen Harald Hårdråde ha lyckats dra upp 60 vikingaskepp för fallen på 1000-talet, men för de flesta var all båttransport mellan Vänern och Göteborg länge helt otänkbart.

Planerna på en kanal hade dock funnits länge. Redan Christoffer Polhem hade i mitten av 1700-talet ett långt gånget projekt som emellertid aldrig slutfördes. Vid Lilla Edet hade visserligen en sluss byggts redan 1607 som Sveriges äldsta, men att överbrygga fallhöjden vid Trollhättan på hela 32 meter var en teknisk omöjlighet även för stormakten Sverige.

Först år 1800 kunde Trollhätte kanal bli verklighet, och med Göta Kanals färdigställande ett par decennier senare skulle vattenvägen mellan Östersjön och Västerhavet bli en viktig pulsåder i Sverige.

1915 var det dags igen. Den gamla kanalen var omodern och det industrialiserade Sverige behövde större kapacitet i trafiken på Vänern. I filmen ser det ut som ett tröstlöst Sisyfosarbete att spränga och schakta ut den nya kanalen vid Lilla Edet, och i en scen ser vi en person som betraktar skådespelet uppifrån en bro. Kanske tänker han på människans obändiga vilja att tämja naturen? Kanske tänker han att arbetarna nere i den leriga slussgropen kanske ändå har det bättre än soldaterna som samtidigt hukade i giftiga klorgasmoln i sina skyttegravar i Ypern, under första världskriget?

1916 stod den nya slussleden klar, och den används än idag. Varje år transporteras 3,5 miljoner ton gods genom kanalen och under sommarmånaderna passerar bortåt 4 000 fritidsbåtar slussarna. De flesta utan att ägna en tanke åt muskelkraften som ligger bakom bygget.