En film om toalettens utveckling från utedass till framställandet av porslinstoaletter i Gustavsberg. Den första sekvensen som utspelar sig på 1700-talet är inspelad på Skogaholms herrgård på Skansen i Stockholm. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

En nattstol var bland det lyxigaste man kunde ha på 1700-talet. Vid en tid då avträden inte ens hade börjat uppföras vid gårdarna ute i landet kunde högreståndspersoner i de svenska slotten uträtta sina behov i sirligt utsnidade stolar. Pottans innehåll fick betjänten gör sig av med.

Det framstår som ett märkligt fenomen att toaletten inte var var mans egendom förrän långt in på 1900-talet. Under medeltiden lät borgherrar bygga sina utskjutande dass rätt ovanför vallgraven. Senare tiders herrgårdar försåg sig gärna med kamouflerade avträden, så kallades privet, ofta designade som lusthus, medan slott som Skokloster hade egna privet inomhus. Ute på landet däremot verkade det ha dröjt fram till 1700-talet innan det blev kutym att anlägga dass, och då ofta i anslutning till gödselstaden. Inne i städernas arbetarkvarter såg de mer ut som fallfärdiga längor, som tömdes av latrinhämtare. Talande nog fanns uppenbarligen den typen av utedasslängor kvar när filmen producerades på 1940-talet – trots att man vid den tiden gjort enorma framsteg inom hygienens område.

Att avloppsförorenat vatten kunde orsaka sjukdomar stod klart i slutet av 1800-talet, efter Louis Pasteurs genombrottsforskning på 1860-talet. Nya avloppssystem skulle också snabbt leda till en kraftig minskning i antalet sjukdoms- och dödsfall. Vattenklosetten lanserades i Storbritannien och introducerades i Sverige runt 1900. Man kan notera att filmens primitiva toalett kallas ”portatif watercloset”, ett tydligt arv från det engelska modet.

1940 hade folkhemmet tagit krafttag mot smuts och smittor och utedassen med tidningspapper som enda torkmöjlighet skulle bytas till Gustavsbergs skinande porslin. Nattstolen är nu förvandlad till formpressad plastpotta och förbehållen mindre barn.