För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Studie II – Hallucinationer (1952)

Surrealistiskt präglad experimentfilm, som är uppbyggd kring tolv tablåer, var och en en del i en hallucinatorisk upplevelse. 1) Målaren och tecknaren, 2) Dramatikern och författaren, 3) Filmskaparen och kompositören.

Tema Experimentfilm

”Den film vi här vill försvara är svår att beteckna. I själva verket behövs det inga beteckningar: det är den levande och väsentliga filmen.” Med dessa meningar inleder filmhistorikern Dominique Noguez texten ”Vad är experimentfilm?”. ”Experiment” betyder försök, prov, test samt forskning, undersökning, prövning, dvs. den inrymmer något ofullständigt, slumpmässigt och oförutsägbart. Den bristfälliga innebörden i termen ”experiment” och att den signalerar något ”icke-experimentellt” som en yttre referens, gör att den av många skribenter och filmare, bedöms som problematisk.

I Sverige har experimentfilmens genomslag inte varit så stort som den kanske borde. Dess begynnelse tillskrivs den svenskfödde konstnären Viking Eggeling, anhängare av dadaism, konstruktivism och filmrörelsen ”Absolut film” (Hans Richter, Walter Ruttmann, Oskar Fischinger). 1923 premiärvisades Eggelings numera försvunna non-figurativa film Horizontal-Vertikal Orkester i Tyskland. Samma år påbörjade han filmen Symphonie Diagonale (1924), där han presenterar ljus och form som abstraktion i rörelse (tidsdimensionen) baserade på musikaliska strukturer och rytmer (visuell musik eller färgmusik). Sedan skulle det dröja ända fram till 1950-talet innan några animerade, abstrakta eller handmålade filmer producerades i Sverige, även om den Stockholmsbaserade amatörfilmaren Reinhold Holtermann redan på 1920-talet hade animerat med lerfigurer och leksaker och gjort andra mer experimentella filmer redigerade med snabba klipp direkt i kameran. Konstsamlaren och sedermera Moderna museets chef Pontus Hultén gjorde tillsammans med den amerikanska vännen Robert Breer den animerade Ett Mirakel (1954); en ca 30 sekunder animerad collagefilm om påven. Med Breers kamera gjorde Hultèn även den mer abstrakta färgfilmen X (1957), där olika föremål och kubiska pappersbitar sätts samman till olika rörelsemönster.

I slutet av 1940-talet bildades gruppen ”Svensk Experimentär Film” i Stockholm. Namnet tyder på en ansträngd relation till begreppen dokumentär och experiment, men antyder också en strävan efter att utforma filmer mittemellan fiktion och realitet med experimentella förtecken. Gruppens första inspelning påbörjades hösten 1949, filmen Vision, ett psykodrama med romantiska naturskildringar och reflektioner i vatten, med manus och regi av Henry Andersson och foto av Nils Jönsson. Filmen blev aldrig färdigställd och i ett senare skede redigerades materialet om, då under titeln Morgon efter den grådisiga morgonstämningen i filmen. Samma år färdigställdes Det underbara mötet (1949) av författaren, poeten och läraren Rut Hillarp och den rumänske experimentfilmakaren, fotografen och ingenjören Mihail Livada. I egenskap av poet ville Hillarp arbeta med rörliga bilder som poesi, inte förklarande eller avslöjande bilder. Detta blir än mer tydligt i parets andra film; De vita händerna (1950).

I samband med att ”Svensk Experimentär Film” 1950 bytte namn och ”Svensk Experiment film studio” (”SEFS”, senare ”SEF”) konstituerades, premiärvisades Det underbara mötet, vilket brukar räknas som startskottet för föreningen. Föreningen kom längre fram att kallas ”Stiftelsen Filmform” och verkade för att skapa en levande experimentfilmskultur, med tidskrifter som SEF och Filmfront, filmvisningar och produktion av alternativ kortfilm. Föreningen attraherade konstnärer, filmskapare, författare, poeter som Öyvind Fahlström, Pontus Hultén, Peter Weiss, Rut Hillarp, Harry Schein, Carl Fredrik Reuterswärd. Även ingenjören, experimentatorn och popularisatorn av konkret nonfigurativ konst, Carl Gyllenberg, anslöt sig till föreningen, men lämnade den redan 1951 och skapade en egen experimentgrupp under namnet ”The Institute of Experimental Art”. Peter Weiss var redan på 1950-talet en nyckelfigur i Stockholms kulturliv, inte enbart som författare och konstnär, utan även som aktiv filmskapare. Weiss smått hallucinatoriska serie av fem filmer, Studie I-V, med troligt inflytande från filmer av Luis Buñuel och Jean Cocteau och andra mer mytopoetiska, surrealistiska och drömlika psykodramer från den tiden. Denna tematik återfinns även i filmer som Eivor Burbecks svärmiska spökhistoria Sycadora (1951), Åke Dannebergs och Gunnar Hyllienmarks Drömsaga (1950), Hyllienmarks Höst (1950), Bakom murar (1950) och Under en mask (1951).

Reinhold Holtermanns mest anmärkningsvärda film Stockholmsbilder – experiment från sent 1920-tal är troligtvis den första svenska film där protagonisten är staden. 1956 gör Puntus Hultèn och Hans Nordenström filmen En dag i staden (1956) där olika kamera- och redigeringstekniker såsom trickfilmning, slow-motion, animation med mera används i ett komplext montage där staden, människorna och olika apparaturer och fordon står i centrum. I en liknande anda som En dag i staden och Holtermanns Stockholmsbilder – experiment påbörjade Hultén och Nordenström även den icke-färdigställda filmen Stockholm (ca 1956). Andra så kallade “stadssymfonier” med experimentella inslag är bland annat Arne Sucksdorffs Människor i stad (1946), men också Gamla Stan (1931) av författarna och poeterna Stig Almqvist, Erik Asklund, Eyvind Johnson och Artur Lundkvist.

Text: Daniel A. Swarthnas, kurator och filmskribent, 2018

Lästips:
• Andersson, Lars Gustaf m.fl., A History of Swedish Experimental Film Culture: From Early Animation to Video Art (Stockholm: Mediehistorisk arkiv, 2010) • Bengtsson, Jan Christer, Peter Weiss filmer: från de korta små lekfulla kopparslagen till kommersiell långfilmsdebut: filmer - filmidéer – utkast [diss.] (Stockholm: Filmvetenskapliga institutionen, SU, 2010) • Grennberger, Martin och Daniel A. Swarthnas (red.), ”On Film”, OEI, nr 69–70 2015 • O’Konor, Louise, Viking Eggeling 1880-1925 : Modernist och filmpionjär : hans liv och verk (Stockholm: Atlantis, 2006) • Söderbergh Widding, Astrid (red.), Konst som rörlig bild – från Diagonalsymfonin till Whiteout (Lidingö: Bokförlaget Langenskiöld, 2006) • Weiss, Peter, Avantgardefilm (Wahlström & Widstrand, 1956)

Tema Peter Weiss

Peter Weiss föddes 1916 i Tyskland och flydde med sin familj till Sverige 1939. Han blev en internationellt känd författare och dramatiker och under 50-talet en central person inom den experimentella filmen. "Som målare kan jag [...] anteckna ett rörelseförlopp och därmed skapa illusion av rörelse – men det avbildade förblir alltid statiskt. Det som jag har fixerat på bilden står utanför tiden som någonting oföränderligt. Som författare arbetar jag med tidens dimension. Jag har hela det förflutna och det närvarande till mitt förfogande, [...] rörligheten i min skildringsförmåga är obegränsad – men jag kan bara beskriva vad jag ser och hör. I filmen tar visionen form, och vi sugs och kastas mitt in i den." I sitt nya hemland gjorde han målningar som ingen ville köpa, och efter två volymer ville ingen ge ut hans prosalyrik heller. En viss framgång hade han med ett par pjäser där kropparna betydde mer än dialogen. I experimentfilmerna skulle han gå ännu längre. Här fälls det inte en replik. Något händelseförlopp finns det inte heller. "Filmens handling ligger i rytmen och rörelsen, i den associativa inre strukturen, i objektens poesi och spänningen mellan bildens olika komponenter", sa Weiss. Med "optisk musik" ville han återge det sammansatta i våra upplevelser och "vidga vår förmåga att uppfatta tillvaron". Kroppar, geometriska former, kontraster, dissonanser (och en hamster). Weiss sex experimentfilmer är alla färgade av surrealismen, och sannolikt också av regissörens psykoanalys. Han gör collage av bild och ljud: "[...] de akustiska fenomen som omger vårt liv [...] visar, när de används som musikalisk substans, sin rikedom av rytmer och klangfärger. De utövar en starkt atmosfärskapande och eggande verkan. Jag tänker på allt slags maskinljud, på båtsirener, på trafikljud i staden, på ekande steg, avlägsna och obetydliga röster, på det suddiga slamret som hörs genom väggarna i ett hyreshus." Många har menat att det var filmen som gav Weiss ett språk. Böcker han skrev på svenska blev inte utgivna. Det som hänt i Tyskland fick honom att känna motvilja mot sitt modersmål. I denna kamp med orden verkade filmen befriande. Efter de uppmärksammade kortfilmerna och en bok om avantgardefilm gjorde Weiss en rad hyllade dokumentärer. 1959 kom hans enda långfilm: den surrealistiska Hägringen, där han ville "skildra en outsiders situation i stadens stora maskineri". När Weiss i början av sextiotalet började skriva på tyska, översattes hans böcker till svenska. Det internationella genombrottet blev pjäsen Mordet på Marat, som spelades världen över och följdes av en lång rad sceniska verk. Weiss fortsatte som prosaist, och 1976-81 publicerades Motståndets estetik, en väldig kollektivroman om kampen mot fascismen. I Situationen från 1964 räknar författaren upp "dem vars meddelanden hade nått honom, Artaud, Beckett, Ionesco, Adamov, Henry Miller, Jean Vigo, Luis Bunuel, Carl Dreyer, Sidney Peterson, Cocteau, Man Ray, Léger, Picasso, Ernst, Nerval, Lautrémont, Dali, Klee, Gris, Magritte, Giacometti, Matta, Varèse, Stravinsky, Klebe, Henze, Stockhausen, Messiean [Messiaen], Pierre Henri, Schönberg, Nono, Breton, Jarry, Rimbaud, Apollinaire, Redon, Van Gogh, Gauguin, Henri Rousseau, Blake, Philipp Otto Runge, Büchner, Stifter, Conrad, Kafka, Wright, Patchen, Jahnn, Michaux, Céline, Brecht". Åtta dagar innan han dog (1982) skrev Weiss till två tyska universitet och förklarade varför han inte kunde bli hedersdoktor: "Och även om det ser ut som om Motståndets estetik vore en stort anlagd roman om en historisk epok med en medvetet genomförd psykologisk och politisk utvecklingslinje, så är det för mig dock snarare uttryck för en metod, som har sin grund, inte i motsättningarna och kollisionerna i den yttre realiteten, utan i drömmens svårfångade element. [...] Jag ber alltså Er och Era medarbetare att ta emot mitt hjärtliga tack för Ert initiativ, men att även i fortsättningen betrakta mig som en utanförstående, som en företrädare för dem som utanför de erkända bildningsvägarna försöker formulera något som angår det mänskliga samlivet." Text: Nina Widerberg, filmskribent, 2015 Lästips:

  • Andersson, Lars Gustaf m.fl., A History of Swedish Experimental Film Culture: From Early Animation to Video Art (Stockholm: Mediehistorisk arkiv, 2010)
  • Bengtsson, Jan Christer, Peter Weiss filmer: från de korta små lekfulla kopparslagen till kommersiell långfilmsdebut: filmer - filmidéer – utkast [diss.] (Stockholm: Filmvetenskapliga institutionen, SU, 2010)
  • Söderbergh Widding, Astrid (red.), Konst som rörlig bild – från Diagonalsymfonin till Whiteout (Lidingö: Bokförlaget Langenskiöld, 2006)
  • Weiss, Peter, Avantgardefilm (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1956)
  • Weiss, Peter, Motståndets estetik: Roman Bd 1–3 (Stockholm: Arbetarkultur, 1976–1981)
  • Weiss, Peter, Situationen (Stockholm: Bonnier, 2001)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!