Stapelstaden vid Lidan
Bilder från Lidköpings 500-årsjubileum.
Lidköping fyllde 500 år den 15 juni 1946. Det var en blöt och ganska kylig sommardag, att döma av alla kappor och rockar, men vädret hindrade inte Lidköpings-borna från att gå man ur huse då deras stad skulle firas. På det stora torget som Magnus de la Gardie anlade på 1600-talet, höll stadens dignitärer tal och sedan var det prins Bertils tur att med speakerns ord spänstigt inta talarbåset. Dagen till ära öppnades en stor utställning om Lidköpings historia som handels- och industricentrum vid Vänerns strand. Ett tivoli hade också anlänt till stan och festligheterna avslutades med ett praktfullt fyrverkeri.
Varvat med de dokumentära bilderna från själva jubileet, tar filmen oss med på en rundtur i Lidköpings geografi och historia. Den historiska exposén går raskt framåt i ett antal iscensatta scener, som om man var lite rädd att tråka ut publiken. Vi får bevittna ett spöstraff på torget, ”androm till varnagel”, och danskarna spränger förbi till häst när de gjorde ”fransysk visit” år 1611.
Lidköpings rådhus, som från början var Magnus de la Gardies jaktslott, brann ner till grunden 1960. Det har sedan byggts upp på nytt, enligt gamla ritningar, men här står det på torget fortfarande helt oskatt, med fru Justitia i toppen av sin kupol. Vi promenerar längs de breda esplanaderna i den vinkelräta staden och besöker Kinnekulles topp och Läckö slott som fortfarande hör till de mest populära turistmålen vid sidan av Lidköpings äldsta stadsdelar med låga trähus, livlig torgverksamhet och den pampiga Nicolaikyrkan. Lidköping må vara en stad i en platt bygd – men här beskrivs den moderna svenska staden i all sin rörlighet, föränderlighet och variationsrika terräng.
Stapelstaden vid Lidan hade premiär på biograf Grand i Stockholm den 30 september 1946, som förfilm till Arne Mattssons Rötägg. Förfilmen nämns som vanligt inte i någon av huvudfilmens recensioner, men man kan gissa att bioprogrammet var satt med en viss vilja att blidka de som gärna höjde sina röster om biografen som syndens näste.
Filmen om Lidköpings 500-årsjubileum regisserades av Kurt Wahlgren, som även stod för manus och foto. Han var i många år verksam som filmfotograf och en av hans första filmer var Skärgård, en dokumentärfilm från 1938, som också finns här på Filmarkivet.se.
Kurt Wahlgren fick senare mycket beröm för sitt foto på Anaconda (1954), en dokumentärfilm av Torgny Anderberg som spelades in under äventyrliga strapatser i Amazonas och blev en stor biosuccé.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Alva Lundin
Alva Lundin var en av Sveriges främsta filmtextdesigners. Hon kan tillskrivas stilen på mellantexter i Mauritz Stillers stumfilmer och designen på förtexter till verk av Ingmar Bergman, Hasse Ekman och många, många fler. För hon var inte bara ett typografiskt geni utan också extremt produktiv. I det här temat kan du se runt 50 (vilket bara är en tiondel!) av filmerna hon arbetade med.
(1889-1972) På Tekniska skolans (föregångare till Konstfack) kvinnliga avdelning i Stockholm studerade hon praktiska konstnärliga tekniker som figur- och landskapsmålning, typografi och kalligrafi. Under sent 1910-tal startade hon det typografiska formgivningsföretaget Lundins Ritbyrå tillsammans med maken Sven.
Svensk Filmindustri anlitade Alva Lundin som mellantextdesigner till Mauritz Stillers långfilm Herr Arnes Pengar (1919). Det blev början på en lång karriär som filmtextdesigner. Året därpå, då hon gjorde mellantexterna till samma regissörs Erotikon (1920), bidrog hon med sina textkort, innehållande lekfullt humoristiska illustrationer, till denna films ryktbarhet och klassikerstatus som modernt ironisk kärlekskomedi. Branschtidningen Filmnyheter skrev: ”Erotikon är alldeles uppenbart ett försök att skapa en svensk filmkomedi som är elegant och välgjord i minsta detalj och ända ner till texterna är resultatet en framgång. Dessa kommentarer som beledsagar handlingen är precis som de ska vara: snärta skickliga och roliga. Och ovanpå detta har de utförts med typografisk finess av fru Alva Lundin. Hon förtjänar stort beröm.”
Alva Lundin fortsatte att arbeta för Svensk Filmindustri som mellantext- och förtextdesigner under hela sitt yrkesliv och blev en av de flitigaste och minst kända filmarbetarna i svensk filmhistoria. Förtexterna var generellt sett utformade med sirlig text på kartonger som övertonades eller rullades neråt och Alva Lundins förtexter följde ofta den mallen.
Under 1940-talet börjar förtexterna att lämna kartongstadiet och tilläts ett större konstnärligt svängrum. Detta märks till exempel i Hasse Ekmans Banketten (1948) och i Ingmar Bergmans Törst (1949) där förtexterna läggs direkt på en rörlig bild. Ibland kunde förtexterna även skapa en kommentar till den kommande filmen, som i Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951).
Alva Lundin har kallats “nestorn bland svenska filmkalligrafer” och hon arbetade med i stort sett alla verksamma regissörer under studioerans storhetstid. Hon anlitades även av de flesta av dåtidens verksamma filmbolag, som Terrafilm, Sandrews och Nordisk Tonefilm. Hon var oerhört produktiv, och mellan 1919 och 1960 skapade hon förtexter åt närmare 500 långfilmer och till ett mycket stort antal kortfilmer, journalfilmer, informationsfilmer och beställningsfilmer. Detta utgör en viktig påminnelse att mellantexter fortsatte att spela en viktig roll i ett omfångsrikt filmmaterial långt efter att ljudfilmen gjort denna specifika konstform mindre framträdande inom den långa fiktionsfilmen.
I Alva Lundins imponerande meritlista återfinns de flesta av den svenska långfilmens klassiker, som Gustaf Molanders En stilla flirt (1934) och Intermezzo (1936), Gustaf Edgrens Driver dagg faller regn (1946), Hasse Ekmans Fram för lilla Märta (1945) och Flicka och hyacinter (1950), Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) samt Ingmar Bergmans Gycklarnas afton (1953). Bland kortfilmerna hittar vi den experimentella Gamla Stan (1931), julklassikern Tomten (1941), den Oscars-belönade Människor i stad (1947) av Arne Sucksdorff och Gösta Werners Att döda ett barn (1953).
Ingmar Bergman, som hade svårt för de traditionella förtexterna, anlitade Alva Lundin endast till fyra av sina långfilmer. Dock gav han Alva Lundin ansvaret för designen av de nio reklamfilmer som han gjorde för tvålmärket Bris 1951-1953.
Alva Lundins sista film som förtextdesigner var 1960 för kortfilmen Nybyggarna i Faxälven , en dokumentärfilm om bäverbeståndet i Ångermanland som kommer att läggas ut på Filmarkivet.se inom kort.
Text: Mikaela Kindblom, filmpedagog och filmhistoriker, 2011, med tillägg av Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2020
Lästips:
- Bull, Sofia, ”Artistic titles in artistic films!: Investigating Swedish art-titles and the case of Alva Lundin”, Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding (red.), Not so silent: Women in cinema before sound (Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis, 2010)
- Dupré la Tour, Claire. “Intertitles and titles.”, Richard Abel (red.), Encyclopedia of Early Cinema (London: Routledge, 2005)
- “En Kartongartist för svenska filmtexter: Lundins ritbyrå med Fru Alva Lundin i spetsen.” Filmnyheter nr 11, 1924
- Wickbom, Ulf, Alva och Sven Lundin: mest om Alva. Hon blev berömd som en av de kvinnliga pionjärerna inom stumfilmen (2015)