För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Stapelstaden vid Lidan (1946)

Tänk er en höstkväll 1946. Ni vill gå och se något rafflande på bio och väljer filmen Rötägg, mest för att titeln lockar. Den handlar om storstadens degenererade ungdom och har unge Stig Olin i huvudrollen. Regissören är också ung och heter Arne Mattsson. Mycket fest och sprit och farliga kurvor utlovas. Men först en förfilm, på drygt en halvtimme och i bästa folkbildningsanda om staden Lidköpings 500-årsjubileum.

Lidköping fyllde 500 år den 15 juni 1946. Det var en blöt och ganska kylig sommardag, att döma av alla kappor och rockar, men vädret hindrade inte Lidköpings-borna från att gå man ur huse då deras stad skulle firas. På det stora torget som Magnus de la Gardie anlade på 1600-talet, höll stadens dignitärer tal och sedan var det prins Bertils tur att med speakerns ord spänstigt inta talarbåset. Dagen till ära öppnades en stor utställning om Lidköpings historia som handels- och industricentrum vid Vänerns strand. Ett tivoli hade också anlänt till stan och festligheterna avslutades med ett praktfullt fyrverkeri.

Varvat med de dokumentära bilderna från själva jubileet, tar filmen oss med på en rundtur i Lidköpings geografi och historia. Den historiska exposén går raskt framåt i ett antal iscensatta scener, som om man var lite rädd att tråka ut publiken. Vi får bevittna ett spöstraff på torget, "androm till varnagel", och danskarna spränger förbi till häst när de gjorde "fransysk visit" år 1611.

Lidköpings rådhus, som från början var Magnus de la Gardies jaktslott, brann ner till grunden 1960. Det har sedan byggts upp på nytt, enligt gamla ritningar, men här står det på torget fortfarande helt oskatt, med fru Justitia i toppen av sin kupol. Vi promenerar längs de breda esplanaderna i den vinkelräta staden och besöker Kinnekulles topp och Läckö slott som fortfarande hör till de mest populära turistmålen vid sidan av Lidköpings äldsta stadsdelar med låga trähus, livlig torgverksamhet och den pampiga Nicolaikyrkan. Lidköping må vara en stad i en platt bygd - men här beskrivs den moderna svenska staden i all sin rörlighet, föränderlighet och variationsrika terräng.

Stapelstaden vid Lidan hade premiär på biograf Grand i Stockholm den 30 september 1946, som förfilm till Arne Mattssons Rötägg. Förfilmen nämns som vanligt inte i någon av huvudfilmens recensioner, men man kan gissa att bioprogrammet var satt med en viss vilja att blidka de som gärna höjde sina röster om biografen som syndens näste.

Filmen om Lidköpings 500-årsjubileum regisserades av Kurt Wahlgren, som även stod för manus och foto. Han var i många år verksam som filmfotograf och en av hans första filmer var Skärgård, en dokumentärfilm från 1938, som också finns här på Filmarkivet.se.

Kurt Wahlgren fick senare mycket beröm för sitt foto på Anaconda (1954), en dokumentärfilm av Torgny Anderberg som spelades in under äventyrliga strapatser i Amazonas och blev en stor biosuccé.

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se.

Kvinnors plats i filmarkivet

Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv.

Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm.

När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren.

I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se.

Kajsa Hedström

Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!