För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Stad vid färdeväg (1961)

Ett porträtt av den historiska staden Malmö, kärleksfullt berättad av Gösta Werner och bygdens egen son, Nils Poppe.

Nils Poppe föddes i Malmö 1908 och lämnades bort till en änglamakerska eftersom hans mamma inte kunde ta hand om honom. Hos änglamakerskan överlevde han på en minimal kost av bröd och öl tills paret Anders och Amanda Jönsson adopterade honom två år senare. Poppe (han kallades så i skolan) upptäckte snart att han kunde få folk att skratta och slog igenom som komiker på 1930-talet som revy- och musikalartist. Därefter var steget inte långt till filmen där Poppe gjorde stor succé, bland annat som Soldat Bom i sex filmer och som gycklaren Jof i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957). Under senare delen av hans karriär kom utomhusteatern Fredriksdal i Helsingborg att bli Poppes egen hemmascen och där slog hans föreställningar publikrekord i många år. När Gösta Werner, som var från Lund, bad Nils Poppe att vara speaker i en film om Malmö, var det med viss kärleksfull ironi som Poppe tog sig an uppgiften. Under 1961, när denna film gjordes, spelade han Soldaten Svejk i Göteborg. Filmkarriären höll på att ebba ut och han befann sig i något av en konstnärlig svacka. Året därpå var Poppe dock tillbaka i Malmö igen, som teaterdirektör för Södran. Efter en dramatisk inledning om hur Malmö blev svenskt, gör Poppe en elegant övergång från danska till svenska. Vi får veta att "det gamla gränshäftet har blivit ett brohäfte" och att försoningens vindar nu blåser mellan de båda krigarnationerna Danmark och Sverige. På Karl X Gustavs staty samlas duvorna och en liten blond påg tittar roat på. Han blir vår guide genom en del av filmen, där vi också får följa en husmor som efter en shoppingrunda tar en paus i parken och med en cigarill i mungipan "pustar ut i krigarkungens skugga." Malmö är "Sveriges tredje stad och den som just nu växter snabbast" berättar Poppe och visar oss vattenspel i soliga parker, moderna torg och hyreshus, statyer och monument och ett vardagsliv som flyter på i lugn och trygg takt.

Tema Gösta Werner

Gösta Werner föddes 1908 och gick bort 2009, 101 år gammal. Han var regissör, filmforskare, kritiker och professor i filmvetenskap.

Under sin livstid gjorde han ett fyrtiotal filmer, de flesta av dem kortfilmer. Det blev sju långfilmer, och Leif Furhammar skriver i en dödsruna att "enligt honom själv gladde långfilmerna i stort sett bara hans ovänner". Det var i kortfilmens format som Gösta Werner briljerade, som Midvinterblot (1946) och Att döda ett barn (1953), efter Stig Dagermans novell med samma namn.

Många av filmerna var beställningsfilmer med hög konstnärlig kvalitet som den visuella Tåget (1946) för Statens Järnvägar som vann pris vid filmfestivalen i Cannes, Skymningsljus (1955) för Kooperativa Förbundet, Ansvar (1957) för försäkringsbolaget Ansvar, Den förlorade melodin (1957) för Svenska Lokaltrafikföreningen, Ett glas vin (1960) för Systembolaget och The Riddle of Sweden (1963) för Exportrådet.

Gösta Werner gjorde inte bara film, han blev filmteoretiker vid samma tid som filmvetenskap utvecklades till akademiskt ämne och skrev ett fyrtiotal essäer och böcker om film. Han lade grunden till svensk filmhistoria med flera verk och var särskilt intresserad av stumfilm och regissören Mauritz Stiller. 1971 disputerade han på Mauritz Stiller och hans filmer 1912-1916. Han var också en av grundarna av Lunds Studenters Filmstudio 1929 och Svenska filmsamfundet 1933.

Gösta Werner gjorde sin sista kortfilm, Spökskepp, vid nittio års ålder 1998.

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!