Motala stads 100-års jubileum
Musikkår tågar genom staden. Landshövding Eric Trolle högtidstalar. Egna hemsrörelsen, den första i landet, startade i Motala 1897.
Staty av Baltzar von Platen avtäckt dagen innan filmningen. Denna stumfilm visas med musik av Matti Bye.
I Motala ström har nyligen några av världens bäst bevarade trä- och benföremål från stenåldern grävts fram av arkeologer. Mycket tyder på att platsen var en blomstrande knutpunkt för traktens stenålderfiskare och jägare, som i strömmen harpunerade lax och öring.
Men det skulle dröja ända till 1823 innan Motala blev en stad i egentlig mening, och för sina stadsrättigheter hade Motala Baltzar von Platen att tacka. von Platen var mannen bakom Göta Kanal, och i hans storslagna planer för kanalbygget var Motala en central plats. Här anlades Motala Verkstad 1822, ett dåtida svenskt Silicon Valley som försåg kanalingenjörerna med ett närbeläget tekniskt supportkontor. Verkstaden försåg också kanalen med slussmekanismer och mudderreparationer.
Med tiden skulle Motala Verkstad bli Sveriges största mekaniska industri, med 1 300 anställda, som tillverkade ångbåtar, broar, järnvägsräls och mycket, mycket mer. Enligt Jules Verne skulle den fiktive kapten Nemo ha låtit Motala Verkstad också tillverka rammen på ubåten Nautilus!
Det är därför knappast märkligt att Motala högtidlighåller sin hundraårsdag vid Baltzar von Platen-statyn på Stora torget. Torget, och hela centala Motala hade ju faktiskt också ritats av von Platen själv, enligt ett speciellt solfjäderformat mönster.
Några hundra meter därifrån ligger också stadens store man begraven under ett monument värdig en kejsare, vid Göta Kanals kluckande böljor.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Stadsfilmer
Hurtig marknadsföring, impressionistiska små mästerverk eller bildsatt utbildning – stadsfilmerna finns i många stilar och former. När man öppnade biografer förärades staden med ett porträtt redan från 1907 och beställningsfilmerna om svenska platser blev sedan en långlivad genre.
De första svenska stadsfilmerna gjordes av Svenska Bio 1907: en tid då den icke-fiktiva filmen utgjorde ett betydande inslag i utbudet. Det var en kommersiell strategi hos Svenska Bio att förära ett stadsporträtt åt de orter man öppnade biograf i. Filmerna presenterade stadens sevärdheter och fångade bilder från platser med rörelse, som gator, torg och vattendrag.
Genren levde vidare efter övergången till ljudfilm. Presentationen av städernas näringsliv blir då ett allt vanligare inslag – mycket beroende på att det lokala näringslivet ofta var finansiär eller beställare av filmen. Ljudfilmerna har också en mer påtaglig beställningskaraktär och, genom speakertextens utläggningar, ett utvidgad retrorik om det som visades i bild.
Att filmerna är gjorda enligt en liknande formel med återkommande berättargrepp kan säkerligen ha berott på att de skapades av en begränsad skara filmare, som inte sällan var specialiserade på just dennna typ av beställningsfilm. Där finns exempelvis den flitige Ragnar Johnson som tycks ha haft förmågan att smidigt kunna avväga balansen mellan uppvisande av turistvärden och näringslivspresentation, allt enligt beställarens önskemål.
Lästips:
- Mörner, Cecilia, ”Sven Nilsson Film revisited: Lokalfilm i världsarvsförmedlingens tjänst”, Erik Hedling och Mats Jönsson (red.), Välfärdsbilder: Svensk film utanför biografen (Stockholm: Statens ljud- och bildarkiv, 2008)
- Persson, Erik, ”Kommunal reklam- och informationsfilm i Göteborg 1938 till 1964”, http://filmarkivforskning.se/teman/kommunal-reklam-och-informationsfilm-i-goteborg-1938-till-1964/
- Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900 (Stockholm: Aura förlag, 2001)
- Stigsdotter, Ingrid, ”Moderna Malmö”, Mats Jönsson och Pelle Snickars (red.), ’Skosmörja eller arkivdokument?’ Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2012)