För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Laget (1982)

En stämningsfylld skildring av tempot och den fräna jargongen i den mansdominerade miljön på en byggarbetsplats.

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se.

Kvinnors plats i filmarkivet

Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv.

Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm.

När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren.

I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se.

Kajsa Hedström

Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Tema Sverige 80

Sverige 80 var ett initiativ från SFI:s dåvarande VD Jörn Donner. Avsikten var att återuppliva kortfilmen som förfilm på bio, något som TV ansågs ha tagit död på. Redaktionen, som bland annat bestod av Carl Henrik Svenstedt och PeÅ Holmquist, fick i uppgift att producera i genomsnitt en film i månaden under tre år, vilket också gjordes. Reglerna för filmarna var strikta. De skulle vara högst 10 minuter, ha max en veckas inspelning, 2 veckors klippning och 1 månads arbete för upphovsmannen. Syftet var att inventera idéer, motiv, teknik, formvilja och lust hos svenska filmare eller som Jörn Donner då själv beskrev det: ”…den svenska verkligheten utan skygglappar och censur”. Bland filmerna som ligger ute på vår webbplats återfinns regissörer som Carl Johan De Geer, Stig Larsson och Henning Mankell. Elva av filmerna samlades sedan till ett slags långfilm som fick namnet Svenska livstycken. Kritikerna var inte direkt begeistrade över projektet. En del hade synpunkter på filmernas kvalitet medan andra tyckte att de saknade udd. Den 1 augusti 1981 formulerade den kända filmkritikern Elisabeth Sörenson det såhär i Svenska Dagbladet: "Och filmerna? Ja, ärligt talat så ser alltför många ut som alltför många svenska långfilmer, det vill säga det finns inget jävlar anamma i dem. Man gör så gott man kan - men har inte ställt kraven särskilt högt. Ambitiöst är det visserligen understundom - men poänglöst. Motsatsen skulle passa bättre i kortfilmssammanhang." När vi 2017 via mail bad Jörn Donner att själv beskriva tankarna bakom projektet och hur han tyckte att det föll ut skrev han såhär: ”Tanken bakom Sverige 80 var att dokumentera verkligheten i Sverige. Det visade sig att många av filmarna ville göra något annat än vad jag ansåg vara dokumentärt. De ville skapa korta fiktioner i stället. Jag tror ändå att projektet var meningsfullt. Jag upplevde att jag kämpade i motvind och utövade alltför stor makt över filmproduktionen i Sverige. Men rent faktiskt hade jag ingenting att göra med valet av filmer och filmare. Exempel på vad jag menade med dokumentär film var den finska långfilmen Perkele (1971). Lästips:

  • Donner, Jörn, Mammuten: efterlämnade handlingar (Stockholm: Bonnier, 2013)
  • Donner, Jörn, Varför finns jag till (Helsingfors: Söderström, 1998; ny utg. 2015)
  • Forslund, Bengt, ”Vem älskar en svensk kortfilm”, Chaplin nr 6, 1975
  • Jönsson, Mats och Pelle Snickars (red.), ”Skosmörja eller arkivdokument?” Om filmarkivet.se och den digitala filmhistorien (Stockholm: Kungliga biblioteket, Mediehistoriskt arkiv; 2012)
  • Sörenson, Elisabeth, ”Ambitiöst-poänglöst”, Svenska Dagbladet 1/8, 1981
Text: Wanda Bendjelloul, redaktör Filmarkivet.se (2017)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!