Kärlek och monopol
Två ungdomar förälskar sig, gifter sig och får barn. Under tiden studeras de av en tjänsteman från Folktrivselarkivet. Ekonomiska bekymmer och diskussioner om pengar är de första störande momenten i lyckan. Filmen är beställd av Sparfrämjandet AB.
Denna valfilm för Högern spelades in i Svensk Filmindustris filmateljé i Råsunda och i rollerna syns flera kända ansikten, som Kotti Chave (den unge höger-mannen) och Holger Löwenadler (sossen i butiken). Filmen präglas av samma gemytliga stämning som i en typisk pilsnerfilm: Här finns de mysiga typerna och representanterna för samhällets olika schatteringar, som samlas på de platser där folk brukar samlas – i matbutiken, på gatan, vid fikabordet – och alla har en åsikt som är värd att lyssnas till. Filmen visades som förfilm på bio och spreds i 40 kopior med premiär i Stockholm.
Det vardagliga politiska samtalet börjar nästan direkt i den mjökbutik där filmens huvudpersoner arbetar: butiksägaren, biträdet Elsa och så kunden som klagar:
”Regleringar och monopol. Det ska nu sossarna ha på allting. De ska de ha på kaffe nu också.” Ordet monopol lyser som en brandfackla i dialogen. Man talar om det ”Wigforsska kaffemonopolet” som ger ”tusentals arbetslösa”. Ernst Wigforss (1881-1977) var socialdemokratisk politiker och finansminister tre gånger mellan 1925-1949, varav två perioder under Per Albin Hanssons regering.
En ung man komme in i butiken. Han bär det Ungsvenska märket och är lite översittare: ”Det är märkligt vad lite du kan om politik.Ni socialdemokarter vill ju förstatliga allt i hela landet och då är det väl slut på både frihet och arbete.”
Elsa och hennes pojkvän, som är arbetslös, pratar politik på en brygga i sommarkvällen. De talar om bensinmonopolet och hur den hotar arbetet. Elsa säger:
”Det får inte hända. Det ska inte hända. Vi ska visa dem att vi svenskar inte vill veta av monopol och slaveri.”
Sedan går de och lyssnar på Wigforss valtal, trots allt. Här får filmen drag av politisk satir eftersom allt vi ser av Wigorss tal är en närbild på en högtalare, som plötsligt ser ut som om den rymt från en Tom och Jerry-film. Elsa och hennes pojkvän väljer Högern och deltar i Högerns valtåg med de svenska fanorna vajande i svart-vitt.
1936 hade socialdemokarterna styrt Sveriges regering i fyra år. Högern var på offensiven men är försiktig med att använda några metoder som kan uppfattas som nazivänliga eller fascistiska. Ute i Europa rustar man för ett andra världskrig och Sverige har redan börjat formulera den politik som under kriget blir Sveriges hålllning: neutraliteten.
Till sist måste det nämnas något om Kaj Tenow, som spelar den unga damen i mjölkbutiken. I verkligheten var hon både skådespelerska och filmregissör: Mellan 1938 och 1962 regisserade hon 20 kortfilmer och var då mer känd under namnet Kaj Aspegrén. Kaj stod för Karin Sofia. Hon var född i Ängelholm 1912 och dog i Stockholm 2001.
Alva Lundin
Alva Lundin var en av Sveriges främsta filmtextdesigners. Hon kan tillskrivas stilen på mellantexter i Mauritz Stillers stumfilmer och designen på förtexter till verk av Ingmar Bergman, Hasse Ekman och många, många fler. För hon var inte bara ett typografiskt geni utan också extremt produktiv. I det här temat kan du se runt 50 (vilket bara är en tiondel!) av filmerna hon arbetade med.
(1889-1972) På Tekniska skolans (föregångare till Konstfack) kvinnliga avdelning i Stockholm studerade hon praktiska konstnärliga tekniker som figur- och landskapsmålning, typografi och kalligrafi. Under sent 1910-tal startade hon det typografiska formgivningsföretaget Lundins Ritbyrå tillsammans med maken Sven.
Svensk Filmindustri anlitade Alva Lundin som mellantextdesigner till Mauritz Stillers långfilm Herr Arnes Pengar (1919). Det blev början på en lång karriär som filmtextdesigner. Året därpå, då hon gjorde mellantexterna till samma regissörs Erotikon (1920), bidrog hon med sina textkort, innehållande lekfullt humoristiska illustrationer, till denna films ryktbarhet och klassikerstatus som modernt ironisk kärlekskomedi. Branschtidningen Filmnyheter skrev: ”Erotikon är alldeles uppenbart ett försök att skapa en svensk filmkomedi som är elegant och välgjord i minsta detalj och ända ner till texterna är resultatet en framgång. Dessa kommentarer som beledsagar handlingen är precis som de ska vara: snärta skickliga och roliga. Och ovanpå detta har de utförts med typografisk finess av fru Alva Lundin. Hon förtjänar stort beröm.”
Alva Lundin fortsatte att arbeta för Svensk Filmindustri som mellantext- och förtextdesigner under hela sitt yrkesliv och blev en av de flitigaste och minst kända filmarbetarna i svensk filmhistoria. Förtexterna var generellt sett utformade med sirlig text på kartonger som övertonades eller rullades neråt och Alva Lundins förtexter följde ofta den mallen.
Under 1940-talet börjar förtexterna att lämna kartongstadiet och tilläts ett större konstnärligt svängrum. Detta märks till exempel i Hasse Ekmans Banketten (1948) och i Ingmar Bergmans Törst (1949) där förtexterna läggs direkt på en rörlig bild. Ibland kunde förtexterna även skapa en kommentar till den kommande filmen, som i Alf Sjöbergs Fröken Julie (1951).
Alva Lundin har kallats “nestorn bland svenska filmkalligrafer” och hon arbetade med i stort sett alla verksamma regissörer under studioerans storhetstid. Hon anlitades även av de flesta av dåtidens verksamma filmbolag, som Terrafilm, Sandrews och Nordisk Tonefilm. Hon var oerhört produktiv, och mellan 1919 och 1960 skapade hon förtexter åt närmare 500 långfilmer och till ett mycket stort antal kortfilmer, journalfilmer, informationsfilmer och beställningsfilmer. Detta utgör en viktig påminnelse att mellantexter fortsatte att spela en viktig roll i ett omfångsrikt filmmaterial långt efter att ljudfilmen gjort denna specifika konstform mindre framträdande inom den långa fiktionsfilmen.
I Alva Lundins imponerande meritlista återfinns de flesta av den svenska långfilmens klassiker, som Gustaf Molanders En stilla flirt (1934) och Intermezzo (1936), Gustaf Edgrens Driver dagg faller regn (1946), Hasse Ekmans Fram för lilla Märta (1945) och Flicka och hyacinter (1950), Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) samt Ingmar Bergmans Gycklarnas afton (1953). Bland kortfilmerna hittar vi den experimentella Gamla Stan (1931), julklassikern Tomten (1941), den Oscars-belönade Människor i stad (1947) av Arne Sucksdorff och Gösta Werners Att döda ett barn (1953).
Ingmar Bergman, som hade svårt för de traditionella förtexterna, anlitade Alva Lundin endast till fyra av sina långfilmer. Dock gav han Alva Lundin ansvaret för designen av de nio reklamfilmer som han gjorde för tvålmärket Bris 1951-1953.
Alva Lundins sista film som förtextdesigner var 1960 för kortfilmen Nybyggarna i Faxälven , en dokumentärfilm om bäverbeståndet i Ångermanland som kommer att läggas ut på Filmarkivet.se inom kort.
Text: Mikaela Kindblom, filmpedagog och filmhistoriker, 2011, med tillägg av Kajsa Hedström, ansvarig utgivare, Filmarkivet.se, 2020
Lästips:
- Bull, Sofia, ”Artistic titles in artistic films!: Investigating Swedish art-titles and the case of Alva Lundin”, Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding (red.), Not so silent: Women in cinema before sound (Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis, 2010)
- Dupré la Tour, Claire. “Intertitles and titles.”, Richard Abel (red.), Encyclopedia of Early Cinema (London: Routledge, 2005)
- “En Kartongartist för svenska filmtexter: Lundins ritbyrå med Fru Alva Lundin i spetsen.” Filmnyheter nr 11, 1924
- Wickbom, Ulf, Alva och Sven Lundin: mest om Alva. Hon blev berömd som en av de kvinnliga pionjärerna inom stumfilmen (2015)
Valfilmer
Många har kallat filmen för 1900-talets konstform. Tidigt förstod man att utnyttja mediet för sina politiska syften, inte minst under tiden för andra världskriget. Det var inte bara det tyska nazistpartiet som gjorde propagandafilmer, utan även USA och Sovjet. Lenin skall bland annat ha sagt: ”Av alla konstformer är filmen för oss den viktigaste”. Många av de mest kända regissörerna i Hollywood, som John Ford, John Huston och Frank Capra, gjorde under krigsåren verk vars syfte var att rättfärdiga USA:s inblandning i kriget och stärka den nationella självkänslan.
Under perioden 1928 -1962 producerades ca 150 valfilmer i Sverige, varav drygt 80 av dem kan ses på Filmarkivet.se. De flesta partier använde valfilmer men särskilt Socialdemokraternas står ut eftersom de under många decennier var det statsbärande partiet. Pressen ansågs vara det viktigaste mediet i Sverige fram till televisonens inträde även om filmen blev alltmer populär för att utbilda och påverka folket.
Bland guldkornen räknas Socialdemokraternas film Skattefria Andersson där huvudpersonen spelas av Stig Järrel, en väldigt populär skådespelare vid den tiden. I filmen är Andersson trött på att betala mycket skatt, eftersom det enligt honom inte blir något över till annat. I en mardröm erfar han hur samhället skulle se ut om han slapp att betala skatt. En annan av den tidens mest kända skådespelare, Carl-Gustaf Lindstedt, gjorde en valfilm för Högerpartiet (sedermera Moderaterna). Av de andra riksdagspartierna märks även Bondeförbundet (senare Centern) som ofta lyfte fram vikten av den svenska landsbygden i sina filmer.
Kännetecknande för många av filmerna på webbplatsen är att de består av kända politiker som talar direkt till publiken, som Per Albin Hanssons uppmaning till deltagande i 1944 års val och Thorbjörn Fälldins förklaringar i Fritt fram för Centern 3 (1966). Ett annat utmärkande drag är att det i flera filmer förs samtal mellan familjemedlemmar där någon till slut övertygar de andra om ett visst partis förträfflighet framför andra partier. Ett exempel på en sådan valfilm är Folkpartiets Vårt bygge – på hem och samhälle (1936).
Text: Arash Kermanshahani, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästips:
- Björk, Gunnela, Olof Palme och medierna (Umeå: Boréa, 2006)
- Jönsson, Mats, ”’Den kungliga skölden’ – Per Albin Hansson, Gustaf V och medierna 1940”, Mats Jönsson och Pelle Snickars, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)
- Jönsson, Mats, ”Politisk varumärkning”, Visuell fostran: Film- och bildverksamheten i Sverige under andra världskriget (Lund: Sekel Bokförlag, 2011)
- Vesterlund, Per, ”Den svenska modellen – arbetarrörelsen, staten och filmen”, Medier & Politik: Om arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet (Stockholm: SLBA, 2007)