Eva och Maria
Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga kvinnor (som spelas av Isabella Murray och Marika Nasiell). De möter förståelse och tolerans men också fördomar och oförståelse från släkt och klasskamrater.
Bakgrund
RFSL, med Kjell Rindar i spetsen, ockuperade 1979 socialstyrelsen för att protestera mot sjukdomsstämpeln som då fortfarande klassade homosexuella som mentalt sjuka. Aktionen var framgångsrik och samma år drev den nytillsatta chefen för socialstyrelsen, Barbro Westerholm, igenom avskaffandet av sjukdomsstämpeln. Socialstyrelsen bidrog också under samma period med stöd till filmer som skulle uppmärksamma och belysa speciella samhällsproblem och sociala frågor. En av dessa filmer var då Eva och Maria (1983).
De filmer som tidigare gjorts med lesbiska rollkaraktärer, gav oftast en negativ syn på lesbiskhet. Hasse Ekmans klassiska film Flicka och hyacinter (1950) begår Eva Hennings lesbiska rollkaraktär självmord efter att hennes före detta älskarinna svikit henne. Liknande intrig finner man i Ingmar Bergmans Törst (1949) där Birgit Tengroths karaktär överväger att begå självmord efter att ha blivit sexuellt ofredad av en väninna. I Kattorna (1965), måste Eva Dahlbecks karaktär kämpa emot den smutskastning som uppstår då det ryktas att hon gjort saker mot andra kvinnor som ingen ”riktig kvinna” skulle göra. Lesbiskt sex porträtterades i 1960- och 1970-talets sexexploateringsfilmer, på ett pornografiskt och sensationellt sätt. Filmerna var nästan uteslutande regisserade av män. Filmen Eva och Maria var banbrytande, dels för att den var gjord av kvinnor och dels för att kärleken mellan de två unga kvinnorna skildrades positivt.
Förarbetet till Eva och Maria påbörjades under slutet av 1970-talet. Mary Eisikovits, Marie Falksten och Annalena Öhrström utarbetade ett manus som baserades på deras egna erfarenheter och på intervjuer de utfört med skolungdomar. Tanken var att filmen skulle visas i skolor och då belysa och skapa förståelse för lesbisk kärlek. Filmen producerades av Tjejfilm och i filmteamet ingick även Maria Brännström och Stina Sundberg. Socialstyrelsen, med Nils Östby som drivande kraft, bidrog med produktionsstöd till filmen och även RFSU stöttade finansiellt. Filmteamet fick ytterligare hjälp av Erik Thorsell-Fonden och tidningen Revolt. Däremot uteblev stöd från de film- och kulturinstitutioner som verkade i Sverige under denna tid.
Föreningsfilmo var ansvariga för distributionen av filmen i Sverige och hyrde ut den till skolor runtom i landet där den visades i kunskapsspridande syfte. Till filmen gjorde Marie Falksten, Stina Sundberg och Nils Weijdegård i samarbete med Göteborgs skolförvaltning, Sigrid Falk–Björkman, en lärarhandledning och ett faktahäfte till eleverna. Filmen såldes även till Japan samt visades två gånger på tv i Danmark. Programansvariga för norsk tv:s ungdomsavdelning, kämpade i över ett år för att få visa filmen. Men efter debatt i norska tidningar, där en del personer påstod att filmen kunde ”smitta”, så bestämdes det att den inte skulle visas. Den sändes inte heller i svensk tv, då man ansåg att lesbisk kärlek inte var intressant att visa. Däremot visades kortfilmen Bögjävlar (1977) på svensk tv där bland annat Anders Näslund, som har en liten roll i Eva och Maria, medverkar.
Filmen fick ett hedersomnämnande vid WHO:s hälsokonferens i Dublin 1985 och har på senare år uppmärksammats mer allteftersom HBTQ-rörelsen gjort stora framsteg i samhället. Eva och Maria visades 2015 på Draken under Göteborgs filmfestival och har även visats i samband med temadagar på bland annat Göteborgs Konsthall och Cinemateket i Stockholm.
Jesper Larsson, filmvetare
Källa: Intervju med Marie Falksten 2017
Läs mer:
Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015, 137-154.
SE ANDRA FILMER I NÄRHETEN
Queer
Filmer som Bögjävlar (1977) var banbrytande när samkönade relationer porträtterades helt öppet. Men genom en queer blick på filmen kan vi samla verk från långt tidigare och här kan du se film med queera teman producerade under ett tidsspann på drygt 100 år.
När Rosa Grünberg, iförd frack, bjuder upp Emma Meissner till dans i filmen Skilda tiders danser från 1909 anade nog ingen av dem att de skapade historia. Detta kan nämligen vara det allra första exemplet på svensk queerfilm. Värt att notera är att deras samkönade dans har släktskap med Dickson Experimental Short Film från 1895 där två män ses dansa med varandra ackompanjerade av en tredje man som spelar violin. Några år efter Skilda tiders danser, 1916, har Mauritz Stillers Vingarne premiär som av flera forskare anses vara den allra första långa queerfilmen – i hela världen. Reaktionerna från Vingarnes premiär var blandad och temat, en äldre manlig konstnär som blir kär i ynglingen som sitter modell för statyn Vingarne, ansågs för vågat. Detta trots att konstnärer som Carl Wilhelmson och Nils Dardel, generationsbarn med Stiller, vågade sig på homoerotiska teman i sina målningar.
Även kvinnorevolutionen i vårt land i början av 1920-talet avspeglades i filmerna under denna period. Kvinnokollektiv utan män i bild syns bland annat i Luffar-Petter (1922), Norrtullsligan (1923) och Flickan i frack (1926). Den som är utrustad med en queer blick kan se att det inryms mer än vänskap i vissa sekvenser i dessa filmer. Crossdressing, det vill säga kvinnor som bär manskläder och vice versa, är något som är tämligen frekvent i den svenska långfilmen under 20-, 30- och 40-talet. På Filmarkivet.se finns reklamfilmen Hylins Rakin (1940) .där en av 1900-talets skickligaste damimitatörer, Lasse Krantz, gör reklam för rakkrämen Rakin som gör det lättare för honom att imitera Greta Garbo. Både Hasse Ekman och Ingmar Bergman intresserar sig för homo- och bisexualitet i tidiga filmer som Ekmans Flicka och hyacinter (1950) och Bergmans Törst (1949). Efter dem kom regissörer som Arne Ragneborn, Mai Zetterling, Vilgot Sjöman som i bihandlingar vågade visa upp queera karaktärer.
Det skulle dock dröja ända till slutet av 70-talet innan det gjordes filmer där homosexualiteten tilläts ha en dominerande betydelse för handlingen. Eva och Maria (1983) och Bögjävlar (1977) är båda av novellfilmslängd, spelades in samtidigt och sammanföll med att Socialstyrelsen 1979 avskaffade sjukdomsstämpeln för homosexuella och båda finns att se på Filmarkivet.se. Det är anmärkningsvärt att det, till skillnad från så många andra länder i västvärlden, har tagit så lång tid för queera spelfilmer att få fotfäste i Sverige. Det var först på 90-talet som ”komma ut -filmer” som Pensionat Oskar (1995), När alla vet (1995) och Fucking Åmål (1999) kom och banade väg för filmer som Patrik 1,5 (2008), Kyss mig (2011) och Nånting måste gå sönder (2014). Dock är förekomsten av queerskildringar i svensk lång spelfilm i dag fortfarande sparsam.
Under rubriken Queer hittar du kortfilmer som alla är HBTQ-relaterade. Flera av kortfilmerna har rönt stor uppmärksamhet på framför allt Berlins filmfestival och vunnit Teddy Awards. Många av kortfilmerna har visats på mängder av LGBT-festivaler runt om i världen. Queer-temat fylls på kontinuerligt.
Text: Jan Göransson, redaktionen, Filmarkivet.se, 2018
Lästip:
• Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015
• Linder, Anna och Annika Ruth Persson (red.), Queera rörliga bilder / Queer moving images (Göteborg: ArtMonitor, 2017)
• Schoonover, Karl och Rosalind Galt, Queer cinema in the world (Durham: Duke University Press, 2016)
• Wallenberg, Louise,”Stilleristic women: gender as masque and ambivalence in the work of Mauritz Stiller”, Aura: filmvetenskaplig tidskrift nr 4, 2000.
• Wallenberg, Louise, ”Straight heroes with queer inclinations: male film stars in the Swedish 1930s”, Sean Griffin (red.), Hetero: queering representations of straightness (Albany, NY: State University of New York Press, 2009)