För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Eva och Maria (1983)

Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga kvinnor (som spelas av Isabella Murray och Marika Nasiell). De möter förståelse och tolerans men också fördomar och oförståelse från släkt och klasskamrater.

Bakgrund

RFSL, med Kjell Rindar i spetsen, ockuperade 1979 socialstyrelsen för att protestera mot sjukdomsstämpeln som då fortfarande klassade homosexuella som mentalt sjuka. Aktionen var framgångsrik och samma år drev den nytillsatta chefen för socialstyrelsen, Barbro Westerholm, igenom avskaffandet av sjukdomsstämpeln. Socialstyrelsen bidrog också under samma period med stöd till filmer som skulle uppmärksamma och belysa speciella samhällsproblem och sociala frågor. En av dessa filmer var då Eva och Maria (1983).

De filmer som tidigare gjorts med lesbiska rollkaraktärer, gav oftast en negativ syn på lesbiskhet. Hasse Ekmans klassiska film ”Flicka och hyacinter” (1950) begår Eva Hennings lesbiska rollkaraktär självmord efter att hennes före detta älskarinna svikit henne. Liknande intrig finner man i Ingmar Bergmans ”Törst” (1949) där Birgit Tengroths karaktär överväger att begå självmord efter att ha blivit sexuellt ofredad av en väninna. I ”Kattorna” (1965), måste Eva Dahlbecks karaktär kämpa emot den smutskastning som uppstår då det ryktas att hon gjort saker mot andra kvinnor som ingen ”riktig kvinna” skulle göra. Lesbiskt sex porträtterades i 1960- och 1970-talets sexexploateringsfilmer, på ett pornografiskt och sensationellt sätt. Filmerna var nästan uteslutande regisserade av män. Filmen ”Eva och Maria” var banbrytande, dels för att den var gjord av kvinnor och dels för att kärleken mellan de två unga kvinnorna skildrades positivt.

Förarbetet till ”Eva och Maria” påbörjades under slutet av 1970-talet. Mary Eisikovits, Marie Falksten och Annalena Öhrström utarbetade ett manus som baserades på deras egna erfarenheter och på intervjuer de utfört med skolungdomar. Tanken var att filmen skulle visas i skolor och då belysa och skapa förståelse för lesbisk kärlek. Filmen producerades av Tjejfilm och i filmteamet ingick även Maria Brännström och Stina Sundberg. Socialstyrelsen, med Nils Östby som drivande kraft, bidrog med produktionsstöd till filmen och även RFSU stöttade finansiellt. Filmteamet fick ytterligare hjälp av Erik Thorsell-Fonden och tidningen Revolt. Däremot uteblev stöd från de film- och kulturinstitutioner som verkade i Sverige under denna tid.

Föreningsfilmo var ansvariga för distributionen av filmen i Sverige och hyrde ut den till skolor runtom i landet där den visades i kunskapsspridande syfte. Till filmen gjorde Marie Falksten, Stina Sundberg och Nils Weijdegård i samarbete med Göteborgs skolförvaltning, Sigrid Falk–Björkman, en lärarhandledning och ett faktahäfte till eleverna. Filmen såldes även till Japan samt visades två gånger på tv i Danmark. Programansvariga för norsk tv:s ungdomsavdelning, kämpade i över ett år för att få visa filmen. Men efter debatt i norska tidningar, där en del personer påstod att filmen kunde ”smitta”, så bestämdes det att den inte skulle visas. Den sändes inte heller i svensk tv, då man ansåg att lesbisk kärlek inte var intressant att visa. Däremot visades kortfilmen Bögjävlar (1977) på svensk tv där bland annat Anders Näslund, som har en liten roll i Eva och Maria, medverkar.

Filmen fick ett hedersomnämnande vid WHO:s hälso- konferens i Dublin 1985 och har på senare år uppmärksammats mer allteftersom HBTQ-rörelsen gjort stora framsteg i samhället. Eva och Maria visades 2015 på Draken under Göteborgs filmfestival och har även visats i samband med temadagar på bland annat Göteborgs Konsthall och Cinemateket i Stockholm.

Jesper Larsson, filmvetare

Källa: Intervju med Marie Falksten 2017

Läs mer:
Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015, 137-154.

  • Kategori Geografiska platser,Samhälle och politik
  • Tema Kvinnliga regissörer,Queer
  • Ort Göteborg
  • Längd 29 minuter
  • Medverkande Isabella Murray, Marika Nasiell, Mia Breide, Monika Englund, Sven-Erik Goude, Svea Hagsgård, Lars Lund, Anders Näslund, Björn Ryfors
  • Regi Tjejfilm
  • Foto Maria Brännström,Marie Falksten
  • Musik A. Ryde,B. Brax,M. Eisikovits
  • Rättigheter Tjejfilm
  • Produktionsbolag Tjejfilm
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 16 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, färg
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se.

Kvinnors plats i filmarkivet

Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv.

Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm.

När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren.

I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se.

Kajsa Hedström

Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Tema Queer

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!