För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Eva och Maria (1983)

Eva och Maria av filmkollektivet Tjejfilm är en film om kärlek mellan två unga kvinnor (som spelas av Isabella Murray och Marika Nasiell). De möter förståelse och tolerans men också fördomar och oförståelse från släkt och klasskamrater.

Bakgrund

RFSL, med Kjell Rindar i spetsen, ockuperade 1979 socialstyrelsen för att protestera mot sjukdomsstämpeln som då fortfarande klassade homosexuella som mentalt sjuka. Aktionen var framgångsrik och samma år drev den nytillsatta chefen för socialstyrelsen, Barbro Westerholm, igenom avskaffandet av sjukdomsstämpeln. Socialstyrelsen bidrog också under samma period med stöd till filmer som skulle uppmärksamma och belysa speciella samhällsproblem och sociala frågor. En av dessa filmer var då Eva och Maria (1983).

De filmer som tidigare gjorts med lesbiska rollkaraktärer, gav oftast en negativ syn på lesbiskhet. Hasse Ekmans klassiska film ”Flicka och hyacinter” (1950) begår Eva Hennings lesbiska rollkaraktär självmord efter att hennes före detta älskarinna svikit henne. Liknande intrig finner man i Ingmar Bergmans ”Törst” (1949) där Birgit Tengroths karaktär överväger att begå självmord efter att ha blivit sexuellt ofredad av en väninna. I ”Kattorna” (1965), måste Eva Dahlbecks karaktär kämpa emot den smutskastning som uppstår då det ryktas att hon gjort saker mot andra kvinnor som ingen ”riktig kvinna” skulle göra. Lesbiskt sex porträtterades i 1960- och 1970-talets sexexploateringsfilmer, på ett pornografiskt och sensationellt sätt. Filmerna var nästan uteslutande regisserade av män. Filmen ”Eva och Maria” var banbrytande, dels för att den var gjord av kvinnor och dels för att kärleken mellan de två unga kvinnorna skildrades positivt.

Förarbetet till ”Eva och Maria” påbörjades under slutet av 1970-talet. Mary Eisikovits, Marie Falksten och Annalena Öhrström utarbetade ett manus som baserades på deras egna erfarenheter och på intervjuer de utfört med skolungdomar. Tanken var att filmen skulle visas i skolor och då belysa och skapa förståelse för lesbisk kärlek. Filmen producerades av Tjejfilm och i filmteamet ingick även Maria Brännström och Stina Sundberg. Socialstyrelsen, med Nils Östby som drivande kraft, bidrog med produktionsstöd till filmen och även RFSU stöttade finansiellt. Filmteamet fick ytterligare hjälp av Erik Thorsell-Fonden och tidningen Revolt. Däremot uteblev stöd från de film- och kulturinstitutioner som verkade i Sverige under denna tid.

Föreningsfilmo var ansvariga för distributionen av filmen i Sverige och hyrde ut den till skolor runtom i landet där den visades i kunskapsspridande syfte. Till filmen gjorde Marie Falksten, Stina Sundberg och Nils Weijdegård i samarbete med Göteborgs skolförvaltning, Sigrid Falk–Björkman, en lärarhandledning och ett faktahäfte till eleverna. Filmen såldes även till Japan samt visades två gånger på tv i Danmark. Programansvariga för norsk tv:s ungdomsavdelning, kämpade i över ett år för att få visa filmen. Men efter debatt i norska tidningar, där en del personer påstod att filmen kunde ”smitta”, så bestämdes det att den inte skulle visas. Den sändes inte heller i svensk tv, då man ansåg att lesbisk kärlek inte var intressant att visa. Däremot visades kortfilmen Bögjävlar (1977) på svensk tv där bland annat Anders Näslund, som har en liten roll i Eva och Maria, medverkar.

Filmen fick ett hedersomnämnande vid WHO:s hälso- konferens i Dublin 1985 och har på senare år uppmärksammats mer allteftersom HBTQ-rörelsen gjort stora framsteg i samhället. Eva och Maria visades 2015 på Draken under Göteborgs filmfestival och har även visats i samband med temadagar på bland annat Göteborgs Konsthall och Cinemateket i Stockholm.

Jesper Larsson, filmvetare

Källa: Intervju med Marie Falksten 2017

Läs mer:
Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015, 137-154.

  • Kategori Geografiska platser,Samhälle och politik
  • Tema Kvinnliga regissörer,Queer
  • Ort Göteborg
  • Längd 29 minuter
  • Medverkande Isabella Murray, Marika Nasiell, Mia Breide, Monika Englund, Sven-Erik Goude, Svea Hagsgård, Lars Lund, Anders Näslund, Björn Ryfors
  • Regi Tjejfilm
  • Foto Maria Brännström,Marie Falksten
  • Musik A. Ryde,B. Brax,M. Eisikovits
  • Rättigheter Tjejfilm
  • Produktionsbolag Tjejfilm
  • Produktionsland Sverige
  • Utgångsmaterial 16 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, färg
  • Arkiv Svenska Filminstitutet
  • Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Tema Kvinnliga regissörer

Under rubriken Kvinnliga regissörer har vi försökt samla alla filmer av och relaterade till de kvinnliga regissörer som finns representerade på Filmarkivet.se.

Kvinnors plats i filmarkivet

Om kvinnorna varit undanskymda i spelfilmshistorien är de än mer osynliga i de filmer som föregick den regelrätta dokumentären. När filmhistorien omtalas brukar det vara liktydigt med den långa spelfilmens historia ­– men den är bara en del av vårt filmarv.

Filmens första år handlade om att visa ”levande bilder” och den till synes magiska förmågan att ge liv åt orörlig materia. Den första svenska filmen gjordes 1897, med titeln Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan och var 20 sekunder lång. Under de följande åren bestod filmrepertoaren av fragmentariskt sammansatta program av korta naturfilmer, reportage och sketcher, då och då tillsammans med en längre spelfilm. Den så kallade ”verklighetsfilmen” bestående av både exotiska utflykter, aktualiteter och lokala begivenheter var länge en viktig del av programutbudet. Bland de journalistiskt präglade aktualitetsfilmerna dominerade reportagen om idrott, kungligheter, utställningar, marknader, festligheter och demonstrationer. I det turistiska utbudet dominerade ortsskildringarna. Stad efter stad fick sitt lilla filmporträtt med vyer kring gatuliv, järnvägsstation, badplats, skolor, parker och minnesmärken. Runt 1911 börjar den dramatiserade spelfilmen vara huvudattraktionen på biograferna, men verklighetsfilmerna fortsatte att visas på biograferna och ett nytt fenomen, veckorevyerna, slog igenom. Dessa regelbundet återkommande journalfilmer skulle leva vidare i ett halvsekel utan att nämnvärt förändras. På Filmarkivet.se är det framför allt dessa filmer som nu tillgängliggörs på nytt, liksom annan biografvisad film som informations- och beställningsfilm från myndigheter och företag, valfilmer och reklamfilm.

När det gäller upphovspersonerna till dessa filmer så ser det ut som på spelfilmssidan: det är mest män bakom kameran. Men här handlar det mest om män även framför kameran, och framför allt det män sysslar med. Det är till exempel anmärkningsvärt hur få filmer det finns från kvinnorösträttskampen som i princip var jämngammal med filmen i Sverige. När väl kvinnorna för första gången fick rösta lydde textskylten i Veckorevy 1921-09-19 ”Det stora val-slaget har utkämpats under livlig medverkan av de nytillkomna kvinnliga väljargrupperna”. Självklart dokumenterades kvinnors både oavlönade och avlönade slit på bondgårdar och i fabrikerna, och också deras välbehövliga vila från vardagens sysslor som i filmen Semester från 1949. Det finns däremot få filmer från det politiska arbetet för kvinnors rättigheter, som ändå var en av de viktigaste rörelserna under 1900-talet. Här i alla fall en film från 1939 om Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbunds historia Kvinnorna som trodde på framtiden. Ännu sämre dokumenterade var dåtidens aktiva kvinnliga politiker, men här ser ni den första kvinnan i första kammaren som några decennier senare talar om vikten av utbildning Talarfilm Kerstin Hesselgren.

I slutet av 1960-talet ökade antalet kvinnor bakom kameran och kvinnors sysslor fick också större plats på duken. Könsmaktordningen ifrågasattes som till exempel i kollektivfilmen Kvinnomänniska (1970) i regi av bland andra Maj Wechselmann. Kvinnliga politiker blev under 1970-talet vanligare i riksdagen, men därmed inte nödvändigtvis mer närvarande i politiska dokumentärer. Det lysande undantaget står Gudrun Schyman för i sin och dåvarande makens film om förlossningen av deras första barn Födelsen (1979) som ett led i att förändra förlossningsvården och förskjuta perspektivet från sjukhusets behov till föräldrarnas. Filmen användes under många år i prematurvården och är enligt Gudrun Schyman själv ”en fantastisk film” som nu lever vidare och är en av de mest sedda på Filmarkivet.se.

Kajsa Hedström

Läs mer om nordiska filmskapare på Nordic Women in Film.

Tema Queer

När Rosa Grünberg, iförd frack, bjuder upp Emma Meissner till dans i filmen Skilda tiders danser från 1909 anade nog ingen av dem att de skapade historia. Detta kan nämligen vara det allra första exemplet på svensk queerfilm. Värt att notera är att deras samkönade dans har släktskap med Dickson Experimental Short Film från 1895 där två män ses dansa med varandra ackompanjerade av en tredje man som spelar violin. Några år efter Skilda tiders danser, 1916, har Mauritz Stillers Vingarne premiär som av flera forskare anses vara den allra första långa queerfilmen – i hela världen. Reaktionerna från Vingarnes premiär var blandad och temat, en äldre manlig konstnär som blir kär i ynglingen som sitter modell för statyn Vingarne, ansågs för vågat. Detta trots att konstnärer som Carl Wilhelmson och Nils Dardel, generationsbarn med Stiller, vågade sig på homoerotiska teman i sina målningar.

Även kvinnorevolutionen i vårt land i början av 1920-talet avspeglades i filmerna under denna period. Kvinnokollektiv utan män i bild syns bland annat i Luffar-Petter (1922), Norrtullsligan (1923) och Flickan i fack (1926). Den som är utrustad med en queer blick kan se att det inryms mer än vänskap i vissa sekvenser i dessa filmer. Crossdressing, det vill säga kvinnor som bär manskläder och vice versa, är något som är tämligen frekvent i den svenska långfilmen under 20-, 30- och 40-talet. På Filmarkivet.se finns reklamfilmen Hylins Rakin (1940) .där en av 1900-talets skickligaste damimitatörer, Lasse Krantz, gör reklam för rakkrämen Rakin som gör det lättare för honom att imitera Greta Garbo. Både Hasse Ekman och Ingmar Bergman intresserar sig för homo- och bisexualitet i tidiga filmer som Ekmans Flicka och hyacinter (1950) och Bergmans Törst (1949). Efter dem kom regissörer som Arne Ragneborn, Mai Zetterling, Vilgot Sjöman som i bihandlingar vågade visa upp queera karaktärer.

Det skulle dock dröja ända till slutet av 70-talet innan det gjordes filmer där homosexualiteten tilläts ha en dominerande betydelse för handlingen. Eva och Maria (1983) och Bögjävlar (1977), som ni hittar på Filmarkivet.se, är båda av novellfilmslängd, spelades in samtidigt och sammanföll med att Socialstyrelsen 1979 avskaffade sjukdomsstämpeln för homosexuella och båda finns att se på Filmarkivet.se. Det är anmärkningsvärt att det, till skillnad från så många andra länder i västvärlden, har tagit så lång tid för queera spelfilmer att få fotfäste i Sverige. Det var först på 90-talet som ”komma ut -filmer” som Pensionat Oskar (1995), När alla vet (1995) och Fucking Åmål (1999) kom och banade väg för filmer som Patrik 1,5 (2008), Kyss mig (2011) och Nånting måste gå sönder (2014). Dock är förekomsten av queerskildringar i svensk lång spelfilm i dag fortfarande sparsam.

Under rubriken Queer hittar du kortfilmer som alla är HBTQ-relaterade. Flera av kortfilmerna har rönt stor uppmärksamhet på framför allt Berlins filmfestival och vunnit Teddy Awards. Många av kortfilmerna har visats på mängder av LGBT-festivaler runt om i världen. Queer-temat fylls på kontinuerligt.

Text: Jan Göransson, redaktionen, Svenska Filminstitutet (2018)

Lästip:
• Ryberg, Ingrid, ”Between positive representation and camp performance: Three films from the Swedish lesbian and gay liberation movement”, Journal of Scandinavian Cinema, Vol 5, No 2, 2015 • Linder, Anna och Annika Ruth Persson (red.), Queera rörliga bilder / Queer moving images (Göteborg: ArtMonitor, 2017) • Schoonover, Karl och Rosalind Galt, Queer cinema in the world (Durham: Duke University Press, 2016) • Wallenberg, Louise,”Stilleristic women: gender as masque and ambivalence in the work of Mauritz Stiller”, Aura: filmvetenskaplig tidskrift nr 4, 2000. • Wallenberg, Louise, ”Straight heroes with queer inclinations: male film stars in the Swedish 1930s”, Sean Griffin (red.), Hetero: queering representations of straightness (Albany, NY: State University of New York Press, 2009)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!