För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

En modern tryckeriofficin (1931)

Hur Östgöta Correspondenten kommer till. Trettioen minuter tidningsproduktion anno 1931 är en resa in i matriser och gjutformar, i diktafoner och digelpressar. En värld helt utan datorer. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

Med jäkt, precision och intensiv fart producerades Östgöta Correspondenten på 1930-talet. Eskil Ridderstad hade då just blivit ny VD och chefredaktör och tog över en av landets mest inflytelserika landsortstidningar. För en person i datoråldern är det svårt att förstå att det över huvud taget gick att producera tidningar under tidigt 1900-tal. Telegram ryts ner på diktafoner innan de skrivs ner på maskin med hjälp av pekfingervalsen. Sättarna har ett digert arbete med att få artiklar, notiser och annonser på plats, där skall göras matristryck och stereotypmallar för att gjuta typer. Även för dåtidens betraktare bör alla turerna i tryckeriet ha varit förvirrande, vilket filmen lakoniskt konstaterar.

Vad som stod i tidningen tycks inte vara lika intressant för filmmakarna. Östgöta Correspondenten hade annars en historia av att vara starkt konservativ, och kan bland annat ta åt sig den tvivelaktiga äran av att ha myntat begreppet "Sverige åt svenskarna", vilket lanserades som en klatschig paroll under 1880-talets skyddsstullsstrider. Något decennium efter att filmen producerades skulle Östgöta Correspondenten också göra sig ökänd som en tyskvänlig tidning under andra världskriget. Idag betecknar sig tidningen oberoende borgerlig. Man får för övrigt hoppas att dagens Corren-prenumeranter i Oskarshamn får sin tidning tidigare än klockan 10:34, vilket var den utdelningstid som väntade 30-talets oskarshamnsbor.

Tema Dagstidningar

En av föregångarna till våra dagars dagstidningar var de handskrivna nyhetsbrev som florerade i kejsartidens Rom. Med boktryckarkonstens utveckling skapades tekniska förutsättningar för masskommunikation. Under 1600-talets första decennier fick såväl London som Paris sina första dagstidningar, och i Sverige utkom den första dagstidningen 1645 under namnet Ordinari Post Tijdender. Under 1700-talet blomstrade svensk dagspress, inte minst efter det att tryckfrihetsförordningen antogs 1766, den första av sitt slag i världen. Under 1800-talet grundades flera med tiden kända dagstidningar i Sverige, till exempel Aftonbladet (1830), Dagens Nyheter (1864), Stockholms-Tidningen (1889) och Svenska Dagbladet (1897), vilka alla förekommer i flera av de filmer som ingår i temat ”Dagstidningar”. Den äldsta av filmerna i temaserien, Tredje statsmakten (1922), skildrar Folkets Dagblad Politiken. (Begreppet ”tredje statsmakten” antyder pressens allt större roll i samhället efter regeringen och riksdagen.) Under sin relativt korta bana som dagstidning genomgick Folkets Dagblad Politiken en rad genomgripande politiska förändringar, alltifrån kommunistsympatier till nazistöd. Med tanke på tidningens vänstersympatier i början på 1920-talet är det intressant att notera den oblyga annonsreklam som görs i filmen för kommersiella varumärken som Jamaicabananer och Karlssons klister. Vid denna tid experimenterade film- och reklambranschen  på olika sätt hur man bäst skulle kunna införliva den lönsamma reklamen i filmutbudet. Framför allt de stora dagstidningarna i Stockholm tog tidigt hjälp av filmmediet i reklam och marknadsföring, såväl på som utanför biograferna. Merparten av filmerna visar hur en ”modern” tidning produceras och distribueras till läsarna. Filmerna spänner över en stor del av 1900-talet, och blir därmed en uppvisning i tidningsteknologins utveckling.  Kända tidningsmedarbetare passerar också revy i flera av filmerna, till exempel i Stockholms-Tidningens film Varje dag en världsrevy (1937) och Svenska Dagbladets motsvarighet Det var då – det är nu (1946). Bland filmerna står emellertid Observatörerna (1965) ut från de övriga. Beställare var Dagens Nyheter och filmen producerades av arbetarrörelsens bolag AB Svensk Tonefilm. Regin stod Per Gunvall för, en av svensk films särlingar. Observatörerna kännetecknas av ett kritiskt förhållningssätt till samhällets makthavare, såväl politiker som byråkrater, en djärv och hetsig berättarstil där 1960-talsestetiken lyser igenom oupphörligen (med undantag för en traditionellt docerande voice-over). Handhållen kamera växlas med ovanliga bildbeskärningar, abrupta klipp och ett lekfullt handhavande med den filmiska tekniken överlag, allt ackompanjerat av tidstypisk  bakgrundsmusik som pockar på uppmärksamhet. Lästips:

  • Gustafsson, Karl Erik och Per Rydén (red.), Den svenska pressens historia vol. 1–5 (Stockholm: Ekerlid, 2000–20003)
  • Hadenius, Stig m.fl., Massmedier: Press, radio och tv i den digitala tidsåldern (Stockholm: Ekerlid, 2011)
  • Holmberg, C–G m.fl., En svensk presshistoria (Solna: Esselte, 1983)
  • Lundell, Patrik, Attentatet mot Hiertas minne: Studier i den svenska pressens mediehistoria (Stockholm: Mediehistoriskt arkiv, 2013)
  • Rohdin, Mats, ”Reklamfilmen utanför biografen i 1900-talets början – på land, till sjöss och i luften”, Biblis nr 79, 2017
Text: Mats Rohdin, redaktionen, Filmarkivet.se (2018)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!