För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

Bondetåget 1914 (1914)

Över 30 000 bönder protesterar på Stockholms gator mot den liberala regeringens försvarpolitik. På Slottet mottog kung Gustav V böndernas uppmaning att leda landet i denna orostid. Kungen höll det berömda "borggårdstalet" som upprepades av kronprinsen på Slottsbacken och av prins Carl på yttre borggården för de tusental som inte fått plats på inre borggården. Denna stumfilm visas med ny musik av Matti Bye.

6 februari 1914 tågade drygt 30 000 bönder genom Stockholms gator. Konkret gällde saken böndernas protest mot den liberala regeringen Staaffs hållning i försvarspolitiken. Planerna på att bygga svenska pansarbåtar hade slopats, och bönderna menade nu, uppbackade av Sven Hedins ryssfientliga debattbok "Ett varningsord", att Sverige hotades av en rysk invasion. Bakom konflikten låg också den tilltagande spänningen mellan landets konservativa och radikala krafter i den pågående striden om demokrati och parlamentarism.

På Slottet mottog kung Gustav V böndernas uppmaning att leda landet i denna orostid, och att verka för att stärka armén och flottan. Kungen delade böndernas oro och lovade att inte svika böndernas önskemål, och avsåg att värna fäderneslandets självständighet. Det berömda "borggårdstalet" var författat av Sven Hedin och upprepades också i sin helhet av kronprinsen på Slottsbacken och av prins Carl på yttre borggården för de tusental som inte fått plats på inre borggården.

Talet fick genast allvarliga politiska konsekvenser. Några dagar efteråt marscherade 50 000 arbetare i ett sorts motdemonstrationståg till stöd för regeringen Staaff under parollen "Folkets vilja skall ensam bestämma i Sveriges land". Statsministern själv hotade med att avgå om inte kungen gjorde avbön, och fick verkställa planerna när Gustav V höll fast vid åsikten att han hade rätt att "fritt meddela mig med Sveriges folk".

I det följande valet gick såväl högern som socialdemokraterna starkt framåt, medan Staaffs liberaler backade. Pansarskeppet "Sverige" sjösattes 1915, men någon rysk invasion av Sverige blev aldrig av. Istället drev liberala och socialistiska krafter i Sverige igenom frågan om allmän och lika rösträtt, och skapade ett parlamentariskt system med starkt begränsad kungamakt.

Tema Kungligheter

De rörliga bildernas historia är på ett märkligt sätt förbunden med kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. För den tidiga filmbranschen var det inte bara ekonomiskt lönsamt att avbilda kungligheter, filmen kunde dessutom dra nytta av den aura av prestige och kulturell legitimitet som en rojalistisk förbindelse innebar. Så småningom skulle dock förhållandena bli de omvända då filmen även kom att bli en viktig marknadsföringskanal för kungahuset. Det vi framförallt ser är en rad dokumentationer av ceremonier av invigningar och jubileum som i Veckorevy 1953-06-08 (1953), en unik film i det att den anses vara den ”första helt i Sverige framställda färgfilmsreportaget” som visar nationaldagsfirandet i Stockholm. Sedan förekommer det en rad tal riktade till nationen som i Ett kungsord (1948) där den 90 – årige jubilaren Gustav V tackar sina undersåtar för all den tillgivenhet de visat honom genom åren. En annan intressant film är Kong Håkons Kroningsreise (1906) som man tror kan ha varit startskottet för den norska biofilmen och som var den händelse som satte spiken i kistan för den drygt 90-åriga svensk-norska unionen. Det hela ansågs så provocerande att den svenske kungen Oscar II bestämde sig för att bojkotta tillställningen. Det finns de som säger att hans förtret över unionens upplösning var en bidragande orsak till hans död, begravningen kan ses i Oscar II : s begravning (1907). Både världsutställningar och Stockholmsutställningar har varit oerhört viktiga tillställningar för både näringsliv och kungahus. Initiativtagare till den första världsutställningen i Hyde park 1851 var för övrigt Prins Albert, drottning Victorias gemål. Genom dessa evenemang kunde kungahusen visa omvärlden att de var moderna människor i samklang med sin tid intresserade av nya uppfinningar medan arrangörerna fick del av deras stjärnglans och den ökade mediabevakning som kom med den. När prinsessan Christina invigde svenska paviljongen på världsutställningen i New York 1964 hamnade hon till exempel på löpsedlarna för att hon tog tunnelbanan till utställningsområdet. Hagaprinsessorna (Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina) och den lille Carl XVI Gustaf var också på 40- och 50-talet populära föremål för en intensiv mediabevakning som man bland annat kan se i Veckorevy 1946-06-10 (1946). Här finns också filmer som dokumenterar internationella stadsbesök från andra kungahus. 1956 besökte den brittiska drottningen vår huvudstad vilket kan ses i Drottning Elizabeth II i Stockholm (1956) då hon bland annat gjorde ett hembesök i "ett typiskt svenskt hem" i Ängby där resans kanske mest dramatiska scen utspelade sig när en ytterdörr inte gick upp på första försöket. I Konungens af Siam landstigning vid Logårdstrappan (1897) välkomnar Oscar II kung Chulalonkorn av Siam, nuvarande Thailand. Flera av filmerna visar också de kungliga ägorna såsom Drottningholm (1949) och Waldemarsudde (1943) av Lennart Bernadotte som visar prins Eugens vackra konstnärshem på Djurgården i Stockholm. Familjen Bernadotte har för övrigt själva en väldigt stark koppling till filmskapandet. Lennart Bernadotte, har till exempel gjort ett trettiotal filmer, bland annat Röda jordens svenskar (1947) som ni hittar i vårt Sydamerikatema. Hans far, Prins Wilhelm, var även han filmare som mellan 1920 och 1949 medverkade i närmare 250 journalfilmer och har bland annat regisserat Drottningholm (1949). Wanda Bendjelloul, redaktör Filmarkivet.se 2018 Lästips: Lästips: • Alm, Göran m.fl., I världsutställningarnas tid: Kungahus, näringsliv & medier (Bromma: Förlaget Näringslivshistoria, 2017) • Jönsson, Mats och Patrik Lundell (red.), Media and Monarchy in Sweden (Göteborg: Nordicom, 2009) • Snickars, Pelle, ”’Bildrutor i minnets film’ – om medieprins Wilhelm och film som käll- och åskådningsmaterial”, Pelle Snickars och Cecilia Trenter (red.), Det förflutna som film och vice versa. Om medierade historiebruk (Lund: Studentlitteratur, 2004) • Svensson, Per, Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu / PJ Anders Linder, Ja. Monarkins bästa tid är nu (Stockholm: Bonnier, 2010) • Åse, Cecilia, Monarkins makt: Nationell gemenskap i svensk demokrati (Stockholm: Ordfront, 2009)

Vet du något mer om denna film?

Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!