I fetischmannens spår Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder
För att se filmer på Filmarkivet.se behöver du en webbläsare som stöder HTML5/MP4 eller Flash/javascript.

I fetischmannens spår (1948)

Film upptagen på missionsförbundets stationer i Kongo.

I fetischmannens spår (1948) är inspelad hos Svenska Missionsförbundet i Franska och Belgiska Kongo, och inleds med dramatisk musik där två unga afrikanska män slår på trummor. Redan filmens inledning ger en tydlig bild av vilket perspektiv filmen har: ”Det är endast ett par mansåldrar sedan det inre av Kongo upptäcktes. Under denna korta tid har landet genomgått en revolutionerande förändring på alla områden, och därtill har icke minst den kristna missionen bidragit.” Detta följs av berättarrösten som konstaterar: ”Det här är en film om människor i den egenartade, rika och primitiva världsdel vi kallar Afrika.” Det är framförallt berättarrösten som tydliggör den koloniala blicken i den här filmen, vilket också understryker filmer och dess betydelse i stor utsträckning skapas genom redigering, samt pålagda berättarröster och texter. Filmen fortsätter med beskrivningar såsom: ”Blodet svallar gärna häftigare” och ”Här gäller urskogens egen lagstiftning”. Vidskepelse är ett centralt motiv i berättelsen, och livet i Kongo beskrivs som: ”Man lever nära liv och död här. Nära det primära, och ändå långt borta. Långt borta i trolldomens och fetischmäns spökliknande djävulskvarter.”

I filmen ser vi en sjuk, sexårig pojke behandlas av en afrikansk medicin-/fetischman. Detta följs av en iscensatt sekvens där en vit man kommer, med följd att alla kongoleser springer därifrån, och rekommenderar den sjuka sonens moder att ta honom till de vita vid missionsstationen i Sanaga. När sexåringen blir behandlad av de vita, redogör berättarrösten för den lilla pojkens tankar: ”Skulle den vita kvinnan döda mig? Hade inte fetischmannen sagt att de vita äter de svarta så att dessa dör, och att de vita sen tar de svartas själar hem till sitt land.” Han blev frisk efter ett tag och fick lära sig språk och matematik vid missionsstationen: ”En ny värld – mitt i den svarta världen – öppnade sig.” Därefter lär han sig franska, utbildar sig till sjukskötare, arbetar vid missionsstationens sjukhus, finner kärleken och gifter sig i kyrkan. Medan de är i kyrkan och firar, avslutas filmen med berättarröstens utsaga: ”Än hörs trummorna där ute. Än bedriver fetischmännen sina svartkonster i byarna. Men i den dova hednalåten blandar sig en allt starkare dur-ton. En dur-ton av vad? Av något så enkelt, och ändå så svårt, som mänsklig samverkan.”

Nadi Tofighian, fil. dr. i filmvetenskap, 2016

Läs om Sven Nyqvists missionsfilmer i sin helhet i temat Svensk mission i utlandet.

Tema Svenska Missionsförbundet i utlandet

Under 1800-talet drog en kristen väckelse fram över Sverige och ur denna rörelse sprang flera nya trossamfund. Ett av dessa var Svenska Missionsförbundet (SMF)  som grundades 1878. För att sprida den kristna tron riktade man sitt arbete mot människor både inom och utom landets gränser. Inom ramarna för den så kallade yttre missionen arbetade man på flera håll i världen, först i Kongo (1881) och i delar av Kina – dels det man då kallade Central-Kina, i Hubeiprovinsen, (1890) och dels Östturkestan, i den nuvarande Xinjiangprovinsen i västra Kina (1892). När arbetet av politiska skäl fick läggas ner i de två sistnämnda områdena, 1951 respektive 1939, beslöt man sig för att grunda missionsstationer på två nya platser i stället, i Japan (1949) och i Indien (1939). På missionsstationerna ägnade man sig åt flera olika verksamhetsgrenar, förutom församlingsarbete även skolundervisning och sjukvård. Från mitten av förra seklet tog de unga kyrkorna i respektive länder över alltmer av ansvaret.

Missionärerna var flitiga skribenter och författade brev och artiklar till förbundets medlemmar i Sverige, och syföreningar och församlingar skickade i sin tur böner, brev och gåvor tillbaka. Missionsvännernas sociala och finansiella stöd och engagemang var en förutsättning för att verksamheten skulle kunna fortgå. På så sätt var både hemförsamlingar och missionärer nödvändiga delar av missionen. Ett sätt att skapa intresse och stöd för missionens arbete var genom de många dokumentärfilmer som producerades under 1900-talet – både av förbundet själva och av andra. Bilder och filmer användes flitigt för att illustrera och levandegöra föredrag på exempelvis missionsaftnar. I SMF:s årsbok från 1930 berättas att vissa till en början var kritiska till de nya medierna och ifrågasatte lämpligheten i att visa rörliga bilder i missionshusen. Den inledande skepsisen förbyttes dock snart i optimism och filmerna kom att bli en mycket uppskattad del av verksamheten.

Utbudet av missionsfilmer är stort och i urvalet här visas filmer ur SMF:s arkiv – från några av de länder där SMF bedrev mission. Filmerna spänner över ett halvt sekel och tar med betraktaren på resor till Kongo, Indien och Kina och introducerar även verksamheten i Sverige. Missionsfilmer är spännande tidsdokument, eftersom de ger en bild av gångna tiders platser och människor, men också för att de lär oss något om de som skapade filmerna. Den berättelse om landet som betraktaren får del av är formad av missionsförbundets (och filmarens) syn på missionsarbetet och på människorna bland vilka man arbetar. Jämför gärna filmarens blick och uttryckssätt i de båda filmerna från Kongo så ser du ett exempel på hur tilltalet förändras från 50-talet till 80-talet.

Sven Nykvists filmer för Svenska Missionsförbundet

Olika koloniala strukturer har i århundraden dominerat vår syn på vår omvärld, och under 1800-talet blev idéer kring rashierarkier populariserade och fungerade som en pseudo-vetenskap. Sista årtiondena av 1800-talet var också en tid då tidigare icke-koloniserade delar av världen koloniserades av framförallt europeiska länder. Detta sammanfaller med när cinematografen utvecklades. Med film som verktyg gick det att representera människor på nya sätt, och filmskapare från Europa och USA begav sig ut i världen för att filma olika människor, kulturer och länder för att därefter distribuera och visa filmerna runtom i världen. Filmerna användes dels som utbildningsverktyg som visade gatubilder, människor och historiska platser från andra länder, och dels som ett kolonialt verktyg genom att representera andra människor som ociviliserade och därmed rättfärdiga kolonialism.

Etnografi är en metod för att utforska och beskriva andra människors kultur och samhälle. Filmskapare som gjorde etnografiska filmer och skapade en konstruerad bild utifrån en västerländsk blick, inkluderar Edward Sheriff Curtis, Robert Flaherty, samt Martin och Osa Johnson. Filmerna reproducerade vår västerländska förväntade bild av primitiva och ociviliserade platser. Etnografisk film eller film om andra folkgrupper handlar ofta mer om att fastställa våra föreställningar om dem, snarare än att göra en ärlig porträttering av andra människor. Detta skapar dikotomier mellan människor, som manifesterar sig i ett ’vi och dem’ tänk. De här filmerna av Sven Nykvist kan analyseras rent filmtekniskt, där vi ser panoreringar av slätter, växtlighet, träd, vattenled, byar, människor och djur från olika kameravinklar, vilket skapar ett poetiskt berättande. Samtidigt ger filmerna oss de bilder som vi förväntar oss att se i vår stereotypiska bild av den delen av världen: djungel, vattenfall, dans, vidskepliga traditioner, trumslagande män och nakna kvinnobröst. Det är lättare och intressantare att redogöra för de för oss ”konstigare” aspekterna av andra kulturer, samt fysiska och materiella attribut, än att försöka förstå deras sätt att tänka.

Delen om Sven Nykvist filmer är skriven av Nadi Tofighian, fil. dr. i filmvetenskap, 2016. Läs mer om filmerna under respektive filmpost som är taggade i temat.

Lästips:

  • Kindblom, Mikaela, ”Sven Nykvists Afrikafilmer i nytt ljus”, Svenska Dagbladet 4/12 2002
  • Nykvist, Sven, Sven Nykvist berättar om resan till Lambarene för Lars-Henrik Ottosson (Stockholm: Geber, 1959)
  • Nykvist, Sven, Vördnad för ljuset / Sven Nykvist i samtal med Bengt Forslund (Stockholm: Bonnier, 1997)
  • Rony, Fatimah Tobing, The Third Eye: Race, Cinema and Ethnographic Spectacle (Durham, NC: Duke Univesity Press, 1996)
  • Andreasson, Hans, Liv och rörelse: Svenska missionskyrkans historia och identitet (Stockholm: Verbum, 2007)
  • Berg, Lasse, När Sverige upptäckte Afrika (Stockholm: Rabén Prisma, 1997)
  • Larsson, Simon, Att bygga ett samhälle vid tidens slut: Svenska Missionsförbundets mission i Kongo 1881 till 1920-talet [diss.] (Göteborg: School of Global Studies, GU, 2016)

    Vet du något mer om denna film?

    Skicka gärna informationen till oss, så kontaktar vi dig om vi har några ytterligare frågor. Tack på förhand!